Foppas comeback, del 5 – The End

Jo, det blev som befarat mycket att göra efter den här historiska fajten.
Nu är det sen kväll i det kalla Ohio och yours truly känner sig mörare än nytillredd råbiff – pun intended! – på Les Halles i New York.
Tanken på att ny bagarväckning väntar om några timmar – för resa vidare till Nashville – piggar inte direkt upp.
Så ursäkta mig om jag i första hand hänvisar till det material som ligger – eller snart kommer att ligga – ute på sportbladet.se
Några små saker bara:
•Foppa rev inte ner några himlar i natt, men det gick mer än okej. Han hängde med, han höll rent fysisk och han bjöd på ögonblick av såväl briljans som gammal god grinighet. Det lovar rätt gott inför fortsättningen.
•Det är inget vidare lag han spelar i. Om ynglen i Colorado inte snabbt lär sig hur man gör mål, hur man försvarar sig och hur man reagerar när man hamnar i underläge är det inte mycket som talar för att de klarar sig till playoff.
•Zeppelinaren i Nationwide Arena kan vara ligans elegantaste.
•Foppa har svåra eftersvettningar när han, i en ledig gråbrun kostym, kommer ut för att prata med ett ivrigt, hetsigt mediauppbåd efteråt. Annars verkar han helt cool och lugn och oberörd.
– Jag ser inga skäl till att jag inte skulle, säger han också lätt förvånat när han får frågan om han lirar även mot Nashville.
•Det är inte lätt att få några sylar i vädret när Valbos Walter Cronkite är med. Han kan ta för sig, Åsberg – som en Jan-Erik Lyck i ivrig forechecking.
•Foppa fyrar av kvällens gladaste leende när han under promenaden från omklädningsrummet till spelarbussen möter Samme Påhlssons familj. Kramar utbyts, bilder tas och ingen säger nåt om att det var den gamle Modo-polaren som timmen innan brottade ner #21 på isen…
•Att packa resväska vid midnatt, efter en dag som varit ett enda långt race, är inte så kul.
•Rangers lever farligt nu.
•I skrivande stund slår klockan tolv – och i rummet intill börjar ett sällskap a säkert tio man sjunga ”Happy birthday”. Det var bara det som saknades, som Roland Mattsson-karaktären i ”Sällskapsresan” skulle sagt.
•Lite häftigt kan jag inte låta bli att tycka att det låter när coach Sacco säger att han tycker att Foppa var Colorados bäste spelare i natt.
•Kvällens höjdpunkt var, för min del, Foppas sista byte i andra perioden, när han blev riktigt gramse och började plöja runt sargen som in the old days. Det kändes gött.
•Det kommer inte att bli lättare för tunga, svårspelade Predators i Bridgestone Arena i morrn. Fan vet vad Sacco ska hitta på.
Nu släpper vi ner ridån här.
Tack, alla, för ikväll.
Vi hörs från Dolly Partons, George Jones, Merle Haggards och Patric Hörnqvists hemstad.