Kungen mot Kings

Jaha, tillbaka till vardagen då.
Ingen mer Foppa, inget hets från Front 242-Åke och andra redaktörer hemma i Stockholm, ingen ”high” av det slag som förra veckan bar oss från Columbus till Nashville och slutligen till chocken i Denver.
Å andra sidan:
Det handlar fortfarande om NHL, vi sitter i the wooooorld’s most famous arena och vi har en såpass exotisk gäst som LA King på Manhattan ikväll.
It ain’t ännu en dag i receptionen på statskontoret i Falköping, om man säger så,
Så här ska fan inte klagas – livet som bloggen känner det är alltjämt underbart.
Hänger ni med ikväll? Vore skoj.
* * *
Hej då sunkrummet!
Det här är faktiskt sista kvällen vi som följer Rangers – och alla andra murvlar som har ärenden här – vistas i Gardens uråldriga gamla pressrum.
Hela hallen byggs långsamt om och nu har tiden kommit för det här kyffet att rivas. De klassiska fotografierna på de solkiga väggarna har redan avlägsnats och så fort siste man gått hem ikväll river de bort bänkar bord och – åh, stackars människor som behöver vara inblandade – den heltäckningsmatta New Yorks tredjestatsmakt trampat på sedan de första immigranterna kom i land på Ellis Island.
Vid nästa match ska vi sitta i ett provisoriskt rum i en helt annan del av arenan och från och med starten av nästa säsong är vi lovade en helt ny state-of-the-art-kabyss.
Med tanke på hur mycket skit jag – bildligt alltså – kastat på det här miserabla utrymmet gränsar det väl till rena Lemieux-hyckleriet att nu bli nostalgiskt och känslosam, men…lite vemodigt känns det ändå.
Jag har ändå upplevt mycket stort här.
Till exempel de första nervös kvällarna hösten 2005, när Henke precis var på väg att slå igenom och jag trippade på tå för att inte störa idolerna från lokalbladen, Oak Mans alla romerska gästabud ute kastrullerna, den upphetsade stämningen under playoff-serien mot Buffalo 2007 när det kändes som att Blueshirts mot alla odds skulle kunna gå hela vägen, aftonen när Varpu svepte in med Jarri Kurri, den gången jag fick bjuda Bengan och Mats Näslund på kaffe…
Så för att travestera mina egna ord från i måndags.
Tack för allt, sunkrummet.
* * *
Jag är överväldigad av alla fina kommentarer till förra inlägget.
Hoppas ni inte ser det faktum att jag inte svarar på alla vänligheter som att jag inte bryr mig. Det gör jag verkligen, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag blir blyg…
* * *
Sägas skall dock att den ende som verkligen trivts i Gardens sunkrum, och till med uppskattat maten, är Janne Bengtsson från Svenskan.
Jag är rädd att det säger mer om Hovet, där han i princip har sitt kontor, än om sunkrummet.
* * *
Som en känd profil i kommentatorsspåret just påpekat börjar det gegga ihop sig ordentligt även i öst – och hemmalaget här på Garden lever plötsligt väldigt farligt.
Något annat är faktiskt inte att vänta.
Jag sa redan från början att Rangers skulle få svårt att ta sig till slutspel och det tror jag fortfarande. De har, med enormt mycket hjärta och idogt grindande, lyckats överprestera under första halvan av säsongen men när upploppstemperaturen stiger exponeras alltid lag med brist på talang och…well, titta på laguppställningen. Det är inget playoff-lag som spelar här,
Om Gabby Gabby Hey kan bli sig själv igen är alla bets i och för sig off, men det verkar ju inte hända.
Sorry, alla blåskjortor i läsekretsen, men det kan mycket väl bära utför nu – och poäng mot en het contender från väst, som Kings, ska ni inte hoppas för mycket på…
* * *
Idag kom till våren till New York, förresten. Det har varit uppemot femton grader och yours truly kunde gå till Garden i bara kavaj.
Efter det övergrepp vintern varit här kändes det som en fet Lotto-vinst.
* * *
Jag hoppas förstås att jag har fel om Rangers.
Inte för att jag är så mycket fan, men jag vill så oerhört gärna vara med när den här stan får hockeyfeber.
* * *
Kvällens verkliga höjdpunkt utspelas förstås i St. Petes Times Forum, där Stevie Wonder Yzerman för första gången i sitt liv ska upp mot Red Wings.
– Men jag försöker inte göra så stor sak av det, det är en match bland andra, säger Lightnings uppburne GM.
Eller hur.
Det kommer att känns helt psykedeliskt för honom uppe i den lyx-loungen.
* * *
Rangers hade sin årliga kasinokväll tidigare den här veckan och av bilderna att döma var Kung Lundqvist, i slimmad smoking, som vanligt stiligast klädd av alla.
* * *
Wings är förresten ute på papparesa och kom ner till Florida redan i tisdags kväll.
Under gårdagen laddade Lidas och hans förträfflige far upp med en fisketur i de smaragdgröna vattnen utanför Tampa-bukten.
– Vi hade några napp, men fick aldrig upp några firrar. De slet sig, berättar
Det borde inte göra så mycket, på slutet har den legendariske backen och hans lagkamrater fått torsk så det räcker…
* * *
Enligt New York Magazine dröjer det inte mer än några veckorr innan Kung Lundqvist Page Six Sean öppnar sin beramade krog, Tiny’s, nere på West Broadway.
På den preliminära menyn finns en burgare med stekt ägg, blue cheese och sockerbeta – samt Long Island blackfish med bland annat seleripuré, färskpotatis och morot.
Sånär som på moroten – djävulens avföring, om ni frågar mig – låter ju det inte så dumt.
* * *
Själv har jag ljusa byxor idag. Det är det egentligen bara bögar som har innan Memorial Day, men so what. Lite sexuell förvirring mår hockeyvärlden bara bra av.
* * *
Kaberle, Kaberle, Kaberle…
Han har fan varit hetaste namnet runt varje trading deadline de senaste fem säsongerna.
Make it happen already.
* * *
Mäktig syn i pressrummet denna sista, vemodiga dag:
Helene Elliott från LA Times.
Det är en av de stora – och man kan tydligt se att även de mest blaserade av the New York locals blir lite till sig.
* * *
Oops, breaking news mitt under komponerandet av detta intro:
Jarkko Ruutu till Ducks.
Det är förståeligt nog en nyhet som får det att glimma till i Varpus ögon. Att ha The Finish Flash och Saku Koivo och nu dessutom Ruutu i samma lag är som det skulle vara för oss att ha Sudden, Foppa och Uffe Samuelsson på samma roster.
* * *
Om jag förstått saken är Drew Doughty, äntligen, lite het igen.
Underbart i så fall.
Han är den typ av back jag gillar allra bäst – kompakt, skicklig på skridskorna, med spelsinne och ett rykande skott; som Sigge Svensson helt enkelt.
* * *
Tyvärr, har inte hunnit avgöra den här matchen i NHL 11.
Däremot tingas jag härmed erkänna att England (!) gjorde 1-0 på Tre Kronor i går natt – och då avslutade jag matchen, av respekt för Lidas och Henke och de andra.
* * *
Det kan vara önsketänkande, men jag tycker Zuke Zuccarello ser extraordinärt peppad ut under värmningen.
* * *
Flamin’ Groovies sjunger ”Shake som Action” i hörlurarna just nu.
Kolla upp, det är den ädlaste powerpop som någonsin gjorts.
* * *
Ja, då ska jag för sista gången göra den långa klättringen från det här rummet upp till pressläktaren.
Snyft.
Vi hörs i första paus.