Tack för allt!

Ja, jävlar.
Det blev en dag yours truly Biffen sent kommer att glömma.
Jag kom insläntrande i Pepsi vid halv tio-tiden i morse och tänkte att det skulle bli lugnt och fint med en morgonvärmning, lite omklädningsrumstjatter och sen en skön dag på stan i den oväntade vårvärmen i väntan på match mot Flames.
Men jag hann inte mer än slänga in laptoppen i pressloungen förrän Avalanches presschef Jean Martineau med jagad kom blick kom fram och frågade om jag hört.
Sedan utbröt den stora kalabaliken.
Det har varit ett konstant race med krönikor, intervjuer, känsloladdad presskonferens, leverans av sju hundra artiklar och ständiga överläggningar med upphetsade redaktörer hemma i Stockholm.
Och mitt i alltihop en jädra tung sorg av det skulle bli så här.
Jag hade verkligen hoppats på en sista, gloriös Foppa-vår och att istället få se honom sitta på ett podium med tårar i ögonen och darrande stämband och meddela att allt är över kändes…bedrövligt.
Men nu är det över och vi kan bara tacka för allt fantastiskt han gav oss och önska honom en underbar fortsättning på livet. Hoppas han får möjlighet att verkligen njuta av frukterna hockeyn gav.
Själv ska jag nu se Colorado, utan Foppa, få spö av Calgary, men ni får ursäkta om det inte blir någon liveblogg.
Jag är helt urlakad, mentalt såväl som fysiskt, och ska bara sitta och andas där uppe i pressboxen.
Det kommer finnas anledning att återkomma till det här ämnet inom en snar framtid.