The Battle of Hudson River, del 2

0-1 efter tidigt mål skarprättare Kovy.
Och länge ser det ut som att Devils är lite hungrigare och vassare, men efter att Rangers med viss ackuratess dödar ett långt tre-mot-fem-läge blir det jämnare och under PP:t precis på slutet är det ju inte särskilt långt från kvittering.
Men sumpar man lägen som det Duby Duby Doo har 25 sekunder före signalen – i princip öppet mål – är man predestinerad att ligga under.
* * *
Under introt här i Garden visar de bland annat somriga kvällsbilder från Manhattan, just när skymningen fallit och lamporna börjar tändas och luften liksom darrar av värme, fukt och löften.
Jag blir sjuk av att se det.
Men snart är vi där igen. Snart. Snart.
* * *
Det är dock helt klart lättare att känna igen Devils än senast jag såg dem live.
De är sig själva nu.
Välorganiserade, svåra att skapa lägen mot, ettriga i forecheckingen.
Den imaginära hatten av för Lemaire.
* * *
Henke ser lite passiv ut vid första målet, men det är ett vasst, snabbt, precist skott Kovy får på också.
* * *
Åh, Hawkeye – sjunde ”Curb”-säsongen hör till det största som någonsin gjorts för tv.
Har du sett The Seinfeld readings ännu? Det är ju så jävla roligt och smart att jag kräks av skrattattacker bara av att tänka på det.
* * *
Tupé-Amirante sjöng, för första gången på ett bra tag, nationalsången idag.
Det bådar gott.
* * *
Rob, jag hann inte spela klart den. Fick uppdrag i mitten av andra perioden och tvingades slå av. Då hade Blueshirts dock ledningen med 2-0, efter mål av Redden (…) och just Prospal.
* * *
– About time, skrålar Gris-Olle förresten när de presenterar Amirante.
Han gillar tupé-sång!
* * *
S- Avery, du måste ju omedelbart skaffa Decemberist-skivan jag talade om i första inlägget.
Lova det nu, den är kanon.
* * *
Fråga mig inte varför, men det är alltid lika under torsdagsmatcher.
Det tar åtminstone en halv period innan folk sitter där de ska i den här hallen.
Vad handlar det om, måste de få i sig torsdagssupéns ärtsoppa först?
* * *
Hey, nu fick vi tungviktsbesök i kommentatorsspåret.
FivePoints!
Jag tror tvärtom att Devils, i all sin desperation, kommer vinna det här – och en väldig massa kommande matcher också.
Huruvida det räcker återstår ju att se, men är det något lag som kan iscensätta en sån omöjlig återuppståndelse är det NJD under papa Lemaires ledning.
* * *
Och när dom väl satt sig är det ett jävla surrande på läktarna också, ingen fokusering på det som händer på isen liksom.
Väldigt mycket torsdag det också.
* * *
Vad fan är det Bruins och Stars har för oplockade gäss då?
Dom möts ju aldrig.
* * *
Lundy säger själv, apropå den uppkomna debatten i kommentatorsspåret, att han är tryggast när han står långt in, utan att sjunka för djupt ner, vertikalt sett alltså. Det är hans stil, helt enkelt.
Vad gäller utrustningen håller han sig, som de flesta andra i samma generation och den under, till tillåtna mått, Virror.
För egen del har jag Christer Abris som måttstock och han hade lika gärna kunnat stå i en utespelares benskydd, men det är jag det.
* * *
Några gånger per match rycker jag till inför synen av Zuke.
Det ser ju faktiskt ut som att  en knatte letat sig ut på isen.
Men sen påminner han, med några  briljanta moves, om att han ändå är större än de flesta andra.
* * *
Hanky Tank Tallinder verkar lite sugen på att få avlossa sin gamla bössa.
Henke gör bäst i att hålla koll på honom.
* * *
Har ni varit in och röstat på Guldskölden nu då?
Biffen skulle behöva en nominering…
* * *
Dear Avery – är du här överhuvudtaget?
Tårtan får fan lossa lite på kopplet nu, han blir ju bara mer och mer ovidkommande när han inte får göra det han är bra på.
* * *
Bara för att jag började prata om blindtarmen har det börja hugga lite neråt på höger sida.
Nästa inlägg kan komma från akuten på St. Vincent.
* * *
Det är överhuvudtaget otroligt snällt på isen för att vara battle mellan dom här lagen och någon får gärna ändra på det.
* * *
Päronmannen levererar härmed kaffe och med den magiska vätskan ska vi se om vi inte kan få blindtarmen att lugna ner sig.
Next paus, folks.