’Cross The River To The Jersey Side…, del 5 – The End

Först som sist vill bloggen meddela att Kung Henrik efter omständigheterna mår ok.
Han är stel som satan i nacken, men inget har gått sönder och han hoppas kunna spela i Pittsburgh på söndag.
Ett rätt bra besked, relativt sett.
* * *
Det är en rätt avslagen slutperiod vi ser i The Rock. När utdelningen uteblir börjar Devils-spelarna känna att de spelade match igår också och så blir det ingenting.
Caps, som fortsätter uppträda metodiskt och lugn och avsevärt mycket mognare än för bara ett år sedan, vinner till slut med 3-0 och nu verkar Dev’s-fansen tro att säsongen är över.
Igen.
Men så fan.
Ja, om Buffalo vinner i morrn är det åtta poäng upp till åttondeplatsen och lätt blir det inte , men de har fortfarande elva matcher kvar att spela och som det här laget uppträtt de senaste två månaderna förstår jag inte hur man så lättvindigt ger upp The Big Dream.
* * *
När vi kommer in i den återhållsamt belåtna Caps-kabyssen står The Great Eight och dividerar vid Bäckis och Mojos platser.
Det låter som att Bäckis är skyldig honom pengar.
– Nej, nej, protesterar en flinande gästrike, det är han som är skyldig mig, ryssjäveln.
Väldigt roligt sagt om ni frågar mig.
* * *
Lycka är att komma ut på perrongen på Penn Station i Newark och kunna kliva direkt på tåget mot Manhattan.
Inte för att det är så farligt i central Newark som vi några av oss harar föreställde oss i början, men det är otroligt tråkigt att stå där och vänta…
* * *
Bäckis har sin brutna tumme hårt lindad med röd tejp och grimaserar när jag frågar hur den känns.
– Ja, säger han, jag måst ju säga att den här hundra procent, men…ja, så den är ju det då.
* * *
Lycka är också att komma hem till sin lägenhet och upptäcka att ens gäster – 1.5-årige Harrys päron – varit på Wholesale Food på Union Square och köpt andouille-korv från Louisiana åt Biffen.
Det finns nästan inget godare i världen, kan jag meddela.
* * *
Islanders insåg väl att de hade hjälpt både Rangers och Devils om de tagit båda poängen av Canes och gav därför fan i hur det gick i övertidsperioden.
Eller så har jag blivit knäpp som tror på såna konspirationer.
* * *
Vindarna är fortfarande så varma när jag kliver ut på sjunde avenyn att the girls alltjämnt har sina summer clothes och ja, det är lycka det med.
* * *
Lemaire brukar hålla rätt jovialiska presskonferenser efter matcherna, oavsett hur de gått, men ikväll låter han dyster som en svartrockare när han står och pratar om hur svårt Kovy och de andra hade att slå hål på Neuvirth.
Har till och med han börjat känna samma hopplöshet som Konsertpianisten?
* * *
Nu ska här smaskas andouille-korv.
Vi höres inom kort, lovar jag härmed.