Fun in the sun, del 2

1-1 i södra Florida.
Och det ska Caps vara nöjda med.
De är för all del mycket bättre på att spela ishockey än Panthers, men tar bara i så mycket de behöver, är uddlösa i avslutningarna och verkar bli frustrerade när de inte får snabb utdelning.
Så hemmalaget får alldeles för mycket att säga till om, vinner skotten med 16-6 och tar också ledningen med 1-0.
Sen får Bäckis in en strumprullare till kvittering och förhoppningsvis får det fart på talangerna.
* * *
Det är inte precis fullsatt i Bankatlantic; snarare känns det som att ungefär varannan stol gapar tom. Men nota bene, dom som är här håller igång häpnadsväckande bra. Trots att det är söndag eftermiddag och trots att de håller på ett lag som känns så..ja, meningslöst.
* * *
Bäckis är för övrigt bara att ett f-hår från att smälla in 1-0 redan i första bytet. Det hade ju inte direkt skadat min kredibilitet som uppvärmningsanalytiker.
* * *
More cowbells…
Det klassiska stridsropet behöver man inte ta till här. Av någon anledning sitter vartannat Panthers-fan och ruskar på kobjällror i varje avblåsning.
Vad är dealen med det?
* * *
Det ser ut som de skjuter foten av Marcus Johansson när han går ner och täcker skott i ett numerärt underläge och jag befara omedelbart att slutspelet är kört, men bara några byten senare är han ute och krigar igen.
Det är en hård jävel, Johansson…
* * *
Förr var det ju plastråttor som var grejen här nere bland palmerna.
Den traditionen saknar jag.
* * *
Nä, Eric, det finns ingen anledning att bli kaxig alls. Däremot måste det vara tillåtet att skoja alldeles så lite med en som själv inte direkt drar sig för att håna ”motståndare” när andan faller på.
* * *
Hur var det nu med den där råttraditionen? Om jag inte minns fel sköt  Scott Mellanby ihjäl en råtta i omklädningsrummet med ett slagskott, varmed Vanbiesbrouck helt fyndigt slog fast att han fullbordat ett Rat trick.
Sedan började fansen slänga ut platsråttor på isen varje gång pantrarna gjorde mål, inte sant?
Jag minns att jag och Ljungen – ja, Space Age Baby Jane-Anders –  satt i soffan i min lägenhet på Ljusterögatan på Söder och följde finalerna 1996 och varje gång det hände ropade vi på överdrivet borlängemål ”öh, nu slänger dom ut röttur!”
* * *
Santorelli till Repik till Bill Thomas and he scores.
Det är inte som att man sätter sig upp och ropar ”åh, kolla stjärnorna” när Panthers gör mål.
* * *
Jag menar..Repik?
Dorian Gray, chansen att jag nånsin åker Vasaloppet är mindre än att jag skaffar säsongskort i FM Mattsson Arena, ger ut en skiva med Ledin-tolkningar och tar anställning som orkanjägare hos amerikanska väderlekstjänsten.
* * *
När Repik är inblandad i mål är det förstås extra viktigt för motståndarna att få till en – replik!
* * *
Nej, fan, inte har de några zeppelinare här.
Jag gråter.
Däremot kommer några clowner ut på isen i första pausen.
Då får man en väldig lust att skriva ”Florida har clowner på isen i pausen – också”…
* * *
Okej, nu åker vi igen.
Mer ordbajseri kommer i nästa paus, förstås.