Kattjakt på Manhattan, del 2

Jamen, det här var ju en typisk Bjuppe-är-på-plats-period på Garden.
Det vill säga:
Rena dyngan.
Först händer ingenting, sen händer ännu mindre och till slut händer så lite att jag försöker överdosera mig till koma med hosttabletterna.
Fy fan.
* * *
Luktar fortfarande äpple och Päronmannen tittar lystet åt mitt håll.
* * *
Vi – ni och jag – är inte ensamma om att ha svårt att engagera oss i matcher med Florida på ena planhalvan.
Jag har aldrig sett färre människor på Garden under en seriematch. Det är som på försäsongen, hela sektioner gapar tomma – och de som kommit sitter, förståeligt nog, och konverserar om annat än det som pågår på isen.
Igen:
Fy fan.
* * *
Ledsen Granvista, men Lay Lady Lay tycker jag är en av de mest överskattade pjäserna i katalogen.
* * *
Nja, Avery, nu får jag ställa mig Erics sida och fråga – vad pratar du för goja? Winnipeg Jets tröjor är ju sannskyldiga klassiker och Coyotes diton fullkomligt anonyma.
* * *
Sanningen är att vi inte sett en enda riktigt målchans i den här hallen ikväll.
* * *
Inga lag har några specifika fördelar av domarna. Den som tror något annat gör sig till åtlöje.
* * *
Martin, introt i livebloggarna är i allmänhet mellan 4500 och 8000 tecken långa och de tar sådär en två timmar att författa.
Är det svar på din fråga?
* * *
Nu har jag verkligen inget mer att säga.
Be en bön om att det finns mer att rapportera i nästa paus.