Seriefinal i The Joe, del 2

Mållöst efter första – precis som i Garden igår.
Men my god, man kan ju knappt tro att det handlar om samma sport.
Skillnaden mellan det Rangers och Panthers försökte söva oss med igår och det Wings och Canucks bjuder på i den här finalen är lika stor som den mellan Bob Dylan och Brandsta City Släckers.
Och då har man ändå känslan att det så länge det står 0-0 fortfarande är et lite ställningskrig.
Kommer det en balja kan det här blir en show.
* * *
Just som Furlatt-hatten släpper pucken i The Joe går åskan över Manhattan – fast det snöar.
Bjuppe blir alltid lite rädd för det och önskar att han hade en Homer att ställa i fönstret och liksom skymma blixtarna…
* * *
Wings känns lika taggade och heta som i mötet med Caps. Man ser tydigt att en sån som Zäta verkligen vill spela ikväll.
Men jag tror fortfarande att frånvaro av Pavel, The Mule och nu också Bertuzzi blir utslagsgivande till slut. Det smarta, lugna, metodiska Vancouver kommer att vinna med ett mål eller två.
* * *
Cream cheese är en amerikanska uppfinning av samma dignitet som jazz, Cadillac, laptopen och Levi’s.
* * *
Synd att Samme gått och blivit skadad just till den här fajten. Det är så roligt att se han när han, med sitt mytomspunna humör, blir förbannad på en hårdtacklande Kron Wall of Pain…
* * *
Ja, det är alltid hisnande att se Helm störta iväg över isen, men vad fan – det här är andra perioden i rad han bränt ett lysande friläge.
* * *
Hm, Selke, du har ju rätt där. Vi får, av oklara skäl, inte vara med i just Vezina-omröstningen. Förlåt mig. Men jag tror fortfarande att Henke kan bli nominerad.
* * *
Det krävs bara en Henke-assist. Sedan har vi en Sedin på både första- och andraplatsen i poängligan.
Det vore fantastiskt.
* * *
In med prillorna, nu kör vi igen.