Världens dummaste kaka

Alltså, man vill ju i första hand fråga Penguins-fansen:
Börjar inte ni trötta på Cookie?
Jag skulle vilja påstå att huvudskälet till att Pittsburgh förlorade mot Rangers i igår var den femminutersutvisning han drog på sig i tredjeperioden.
Och det var ju så sensationellt korkat…
Dagarna efter att ligans samtliga general managers beslutat att man i ännu högre grad än tidigare ska slå ner på just den sortens  regelbrott åker han mitt framför ögonen på domarna fram och sätter en armbåge i huvudet på unge Ronald McDonald.
Sen rann matchen lagkamraterna ur händerna…
Blir man inte irriterad? Förbannad? Less?
Själv börjar jag ju, hur hårt det nu än kan tänkas låta, att Cookie är lite…ja, dum. Bränd i pallet. Annars begår man inte samma misstag om och om igen.
Nu stängd han av i  tio matcher plus en slutspelsrunda och det är såklart fullständigt korrekt.
Händer det sedan ändå på nytt borde vi tala säsonger.
* * *
Det bästa om Henke nu ska vara Becks granne – jag håller med, Granvista; det var generöst av honom att bjuda på den… – är ju att han kan trösta sig med en stänkare då och då…
* * *
Props, dock, till Bylsma och GM Shero som stöder ligans beslut om avstängning.
Det är för många  i ledande ställning i olika klubbar som rasar när andra lags spelare gör något fult,  men alltid kommer med patetisk försvarstal när det gäller egna ”anställda”.
Penguins visar klass.
* * *
Alldeles nyss, för bara en timme sedan, satte sig 1.5-årige Harry med sina päron i en towncar för att åka ut till Newark och SAS-planet tillbaka till Stockholm.
Så nu är det förödande tyst och tomt i holken på 38:e gatan.
* * *
Att man kan räkna bort Florida, Islanders och Ottawa i öst är ju odiskutabelt, men vilka mer än Edmonton och Colorado ar gjort sitt i väst?  Är det så att St. Louis, Columbus och till och med Minnesota är ute ur racet? You tell me.
* * *
Men inget ont som inte och så vidare:
Nu kan jag se stormatchen mellan Wings och Penguins utan att behöva gömma fjärrkontrollen för en knatte som gillar att…ja, slänga saker i golvet, kan vi väl sammanfatta det som.
Och vilken fest det ska bli med den klassiker-reprisen.
De två finalserierna mellan Wings och Pens är det roligaste jag någonsin varit med om – allra helst den första, eftersom den slutade som jag ville – och varje nytt möte lagen emellan är en påminnelse om hur underbart livet ändå kan vara.
Huruvida jag kommer att blogga får vi se, känner mig lite seg just nu, men det står er som vanligt fritt att kommentera natten lång.