Andra ronden i DC, del 5 – The End

Jag vågade av jinx-skäl inte säga något under matchen, men kvällens hjälte var vare sig Chimera eller Arnott eller någon annan på isen.

Det var datateknikern som hade fixat Ekens hubbar.

Nätet spann som en gräddstinn katt hela kvällen och gamle Biffen hade ingen anledning att få blodstörtning en enda gång.

Han ska få en press-korv om jag ser honom där uppe igen.

* * *

Jaha, Rangers tvingade fram några chanser i början av tredje – och personligen tycker jag Page Six Sean var laget bäste spelare under den sekvensen.

Men på det stora hela skapar de på tok för lite – eller snarare TILLÅTS skapa för lite av det pånyttfödda, begåvat spelande Capitals-försvaret – och det är mycket svårt att se hur de ska kunna vända det här med så lite firepower up front.

* * *

Tårtan är oväntat lugn efteråt.

Det enda som liknar en flisighet är en kommentar om vad som kommer att stå i lokalbladen framöver.

– Nu lär ni guys tjata om att vi inte gör några mål.

Ja, har han några alternativa vinklar är ju de välkomna.

* * *

Sekunderna efter The Red Sea i Verizon kört sin öronbedövande ”Unleash the fury” reser sig den omtalade Erskine upp i båset och slår klubban i sargen åt publiken.

Det är vackert att se.

Nej, nu avslutar vi den här vändan i DC med några små bilder.

* * *

Biljett till himlen.

Med våren kommer Storchen, säger dom. Fina Caps-fans…

Carrie Bradshaw på sportbar, sa Eken. Jag tänker mer på Mr Big. I ordets rätta bemärkelse. Notera hockeyn. Överallt.

The Mojo’s working.

The pressläktare blues om morgonen.

När sportbaren blir en arbetsplats.

Mike Green får träffa Eken

Chinatown i DC. Här bor Verizon.

En mycket lyckliga Oak Man.

Mer från sportbaren – ett trevligt kontor ändå.
* * *

Nu bär det av till New York. Vi hörs därifrån.