En av de fetaste hockeykvällarna någonsin, del 10 – The End

Ja, snacka om att den här kvällen levde upp till rubriken på mina inlägg.

Här är klockan nu 02.57, allt utom detta sista blogginlägg är lämnat till febriga redaktörer hemma i Stockholm , men det känns ändå alldeles omöjligt att gå och lägga sig.

Jag är så uppe i varv, så stissiga av det som nyss hände på tv-skärmen, att jag måste genomgå några avslappningsövningar först.

Det blir nog ett gammalt Sopranos-avsnitt, lite landskamp på NHL 11 och ett kapitel eller två i nya Stuart Woods-romanen.

Sedan ska trycka ner boxarnäsan i kudden och tacka hockeygudarna för det här dygnet.

Sen är vi på’t igen i morrn, hörrni. Boston mot Montreal och Pittsburgh mot Tampa – i nya Game 7-danser.

Har vi det bra eller har vi det bra?

* * *

Vad ska Marian Hossa göra nu då?

Otroligt nog får vi ju för första gången sedan 2007 en Stanley Cup-final utan honom på isen.

Hoppas han kan trösta sig med sin längsta sommarsemester sedan han hade Atlanta som hemadress.

* * *

Nashville är en högst värdig motståndare för Canucks, men till skillnad från besvikna Hawks-fans i kommentatorsspåret tror jag att President’s Trophy-vinnarna blir livsfarliga när de nu lyckats skaka av sig det oerhörda spöket från Lake Michigans strand.

* * *

Wennman hade ju – inte helt oväntat –kvällens kommentarer:

– Edler spelar som om han fått en smäll i huvudet, vaknat upp med minnesförlust och frågat vem han är. Och fått svaret av tränaren: Du är Börje Salming.

* * *

Det handlar för övrigt inte bara om psykologi.

Chicago var under avslutningen av den här serien i princip lika bra som under fjolårets slutspel och att slå dem i en Game 7 vittnar om väldig styrka, faktiskt.

* * *

Och är det inte konstigt, vi har haft sån dramatik och såna oväntade happenings och så är det ändå helt skrällfritt i konferensemi-rundan i väst.

Det är ettan, tvåan, trean och femman som går vidare.

I öst kan Montreal fortfarande ställa till det , men hittills är ettan och tvåan vidare.

I like.

* * *

Hoppas Yellbear åker till VM.

Han utsökt back och en älskvärd person och förtjänar den kärlek han kommer få när den svenska hockeypubliken lär känna honom.

* * *

Alex Burrows var inblandad i en del i natt, om man säger så.

Han gjorde 1-0-målet, han brände straffen, han åkte på utvisningen i början av förlängningen – och han avgjorde hela serien i sudden.

How’s that for en dag på jobbet…

* * *

Nu kommer vi igen, Offroad. När besvikelsen lagt sig ska du komma tillbaka till gemenskapen i kommentatorsspåret. Du är ju omtyckt veteran här.

* * *

Chicago-fansen kan trösta sig med det också.

Nästa år kommer Hawks, med alla sina ledande profiler och youngbloods som nu fått den här oerhörda erfarenheten, att vara glödhet contender igen.

* * *

Okej, då är väl en av de fetaste hockeykvällarna någonsin slut då.

Må fler likadana följa.

Redan i morrn räknar jag med mangrann uppställningen i spåret igen, okej?