En av de fetaste hockeykvällarna någonsin, del 3

Ja, vilken underbar jävla hockey i Bell Center.

Tänk om fler där hemma var vakna och såg det här och fick veta på vilken nivå hockey spelas i världens bästa liga när insatserna höjs.

Då skulle NHL vara större än Lill-Babs – och de svenskar som tilldelas Hart Trophy vara givna bragdguld- och Jerringprisvinnare.

* * *

Jag har fastnat i ett lite olyckligt zappande mellan matcherna, så jag är rädd att jag missade Lukic-tacklingen ni diskuterar.

Men debatten om tacklingar mot huvudet har blivit så infekterad att domarna är satta under rätt tung press i de situationerna, varför spelarna – om inte annat så för sin egen skull – borde ta det lite försiktigt.

* * *

Det verkar vara över för Buffalo. Bränslet har tagit slut och Flyers kör över dem. Sorry Kometen. Du är en mycket omtyckt kommentator som man önskar framgång, men det är nog bästa laget som tar det här.

* * *

Som Dogge Crankshaft sa om Pronger när vi berörde honom i Lady Byng-intervjun (…) förra veckan:

– Man kan ju undra varför en sån som Pronger inte blir utvisad varje byte. Men han har genom åren lärt känna alla domare och vet exakt hur de ska charmas och var deras gränser går. De gränserna tänjer han så mycket han vågar varje gång. Jag håller på och lär mig jag också.

Så ni som skäller på honom:

Han gör bara vad han vet att han får göra.

* * *

Man undrar ju:

Hur smakade den wennmanska pyttipannan i den rojalistiska yrans London?

Själv har jag just ringt in en laddning chicken wings med en hot-sås som skulle kunna fälla Zdeno Chara.

* * *

Bostons PP, när tog det semester egentligen?

* * *

Rena OS-draget i kommentatorsspåret, jag hinner knappt med att läsa och godkänna. Men det är väl just så det ska vara en sån här mäktig afton.