En påsksmällare i DC
Jag kan inte riktigt avgöra vad det är för ett slags dag i Washington DC.
Antigen är den perfekt for a kill – eller idealisk för en gloriös comeback.
Men om några timmar vet vi.
För det är ju vad som kommer att hända här.
Antigen kommer Capitals sätta kniven i Rangers hjärta och avsluta den här serien – eller så kommer Rangers att iscensätta den mäktigaste återuppståndelsen sedan han som är orsaken till att vi överhuvudtaget firar påsk.
Det blir dramatiskt, spännande, hisnande, chockerande, roligt, upprörande, gastkramande, vackert, fult, upphetsande, nedslående, coolt, tufft och alldeles underbart.
Jag välkomnar er alla att hänga med.
* * *
I love the smell of suspensoarsvett in the morning.
Så jag kommer till Verizon redan halv tolv – tre och en halv timme före matchstart.
Och okej, det är kanske väl tidigt för ett nocturne-djur.
Men det kunde vara värre.
Matchen i Pittsburgh började tolv, lokal tid. Tolv!?! Vad är det för Sigge Fürst-fasoner?
* * *
Det är, faktiskt, på dagen, ett år sedan vi satt här och förväntade oss att Capitals skulle döda ett annat lag de hade 3-1-övertag på…
Jo, game 5 mot Montreal spelades också 23 april.
Det är ett minne att slåss mot för Ovie och Bäckis och de andra som var med då, för det var starten på kollapsen. Caps vann inga fler matcher efter den floppen.
– Men det finns en helt annan ”resolve” i det här laget i år, påstår Chimera.
– Vi var höga på oss själva ifjol. Det är vi inte nu, menar Knuble.
– Jag kommer inte ihåg någonting av femte matchen förra året. Minnet är raderat. Nu är det ny säsong, säger Ovie.
Vi får se.
* * *
Det blev en lugn och fin kväll igår.
Jag blev, som den stolta guldmedlem jag är i Marriott, uppgraderad till en svit på Renaissance Mayflower, så när jag hade jobbat klart bjöd jag över Royal Oak och sen låg vi där i varsin soffa och smaskade på room service-mat och pratade om tjejer och kollade hockey.
Sämre kan en långfredag vara.
* * *
För Rangers handlar det framförallt om att försöka resa sig efter den fruktansvärda förlusten på Garden i onsdags.
För att det ska gå – för att glömma att en 3-0-ledning raderades i tredje perioden och att Gabby Gabby Hey Hey lekte plockepinn med en puck Henke bara skulle lägga plocken över i andra övertidsperioden– krävs mentalt stål av den Björn Borg-sort Red Wings tog fram efter game 5 i finalserien 2008.
De hade händerna på bucklan, men 22 sekunder före slutsignalen, eller vad det nu var, kvitterade Penguins – och som om det inte vore nog avgjorde samma Penguins sedan efter tre utmattande övertidsperioder.
Ändå gick Wings på knock och vann hela fan i matchen därpå.
Tårtan borde ha visat en video från den vändningen i veckan.
* * *
Flyers har alltså redan gått igenom tre målvakter på fem matcher och efter den saftiga retur Leighton släppte vid det avgörande målet är det dags att blåsa liv i ett gammalt stridsrop:
In med Backlund!
* * *
Knbuble kan inte spela ikväll heller.
Det gick bra senast, men är ändå inte helt lyckat. Den rutin och karaktär han bidrar med behövs mer än nånsin när det blir såna här skarpa lägen.
* * *
Tårtan och Lille Fridolf får se till att spelarna tar på sig långkalsonger innan de skrinnar ut på isen.
För idag är det så kallt att till och med laptoppen slår åkarbrasor.
Vad fan, ska det vara så här kan de göra Winter classic-upplägget permanent och spela alla matcher utomhus.
* * *
Semin gör en Jagr idag.
Redan en och en halv timme för värmningen är han, kan jag som redan sitter i pressboxen och randar meddela, ute och kör några varv på isen i träningsoverall och skridskor
Så gjorde ”Jags” alltid under OS i Vancouver och det gav, i alla fall tills Ovie proppade honom, utmärkt resultat.
Hence:
Håll ögonen på Semin ikväll.
* * *
De har fortfarande ingen femte våning i Verizon Center, slår det mig.
Presshissen går direkt från plan 4 till plan 6 – där vi alltså sitter och låtsas som att vi förstår nånting av det här.
Jag börjar misstänka att det är som i ”I huvudet på John Malkovich”, de har en hemlig halv-våning mellan fyra och sexan där Lille Fridolf går och hukar hela dagarna.
* * *
Det var rena rama Maradona-klassen på Bobby Ryans 2-1-mål igår kväll.
Men så har han Per-Erik Eklund som idol också.
Då kan det bli så där.
* * *
Som tidig gäst på pressläktaren får jag också en sneak preview av ett håna-New York-intro de ansvariga på Verizon ställt samman.
Först spelar de ”New York, New York”-introt till vackra foton av Manhattan skyline, sen säger det brak och så klipper de in skräckfilmssekvenser med bilder från avgörandet i onsdags.
Och så står det:
”April 20 – Jason takes Manhattan”.
Lite kul.
* * *
För första gången detta slutspel behagar Valbos Walter Cronkite, Steffi Åsberg, vara på plats.
Underhållningen är därmed säkrad, vad som än händer på isen.
* * *
För de läsare som till äventyrs inte är bevandrade i ämnet skräckfilm ska vi förstås upplysa om att Jason i det där introt dels syftar på matchhjälten Jason Chimera, dels på Jason i Fredag den 13:e-filmerna.
* *;*
Tårtan gör nästan en Mark Messier och går ut med garantier i dagens tidningar.
Han lovar inte seger – som The Captain gjorde under konferensfinalen mot Devils 94 – men en riktigt bra insats från Blueshirts sida.
– Jag känner det här laget. Jag vet vad det kan. Och magkänslan är mycket bra, meddelar han.
* * *
Det bästa med Åsbergs närvaro är att vi kan skicka fram honom för att ställa DEN DÄR FRÅGAN till Henke om det nu skulle behövas.
Han är inte riktigt införstådd med att man kan få en flaska sportdryck nerkörd i halsen i såna lägen…
* * *
Det verkar som att Steven Stamkos finally showed up i slutspelet.
Ojvoj.
* * *
Det är inte bara Henke som håller sig på sin kant när Rangers-spelarna, två timmar före matchstart, anländer till Verizon.
Alla går en och en idag – de flesta med stora hörlurar på hjässorna.
Laddat, tror jag är ordet.
* * *
Står ett tag och väntar på den där hissen med Ed Olczyk, just influgen från Vancouver.
– Canucks måste vinna sjätte matchen. Annars åker de ur, meddelar han.
* * *
Ja, det var väl målfoto om Luongo eller Henke skulle ta den sista Vezina-nomineringen.
Det tristaste är, tycker jag, att vi inte får se kung Lundqvist i Vegas. Det hade nog kunnat leda till lite ramalama.
* * *
Jag har Elvis-versionen av ”I got My Mojo Working” på laddning.
Så Marcus Johansson vet.
* * *
Det är många i journalistleden som i lönndom hoppas på Tampa. Inte för att de nödvändigtvis is håller på Lightning så mycket, men alla vill spendera tid i Florida…
* * *
Joel, är du med oss? Hur känner du dig? Är the feeling good?
We need to know.
* * *
Vi har Bäckis på isen, hans familj på läktaren, Eken och Åsberg i pressboxen – och nu får vi veta att Anders Huss är in the house också.
Gävle har tagit över Washington.
* * *
Det är ett rött hav här inne och stämningen har redan innan värmningen börjat stiga mot svettiga febertoppar.
Frågan är hur Caps-fansen ska möta Gardens attacker mot Lille Fridolf.
Kan ett ”We can’t hear you” vara under insegling?
* * *
På namnbrickan där Åsberg sitter står det bara SVT – sedan har någon skrivit ”Hunken Åsberg” med vanlig penna.
Jag tror det är han själv, han tror det är jag.
Ett mysterium.
* * *
Sedvanlig teknikvarning utfärdas härmed.
Vi vet inte om nätet håller. Det är orsaken om det – the horror – skulle bli slut i rutan här.
* * *
Utstyrseln höll jag på att glömma.
Den är som följer:
Svart byxa, svart skjorta, en ljus-begige vårkavaj och matchande beige slips.
Bloggen är dressed for success alltså.
* * *
Det här kan bli Bäckis match. Det ser så ut på värmningen.
* * *
OK, a kill – eller a comeback.
Vi vet snart.
Sätt er tillrätta och avnjut en klassiker nu.
Jag återkommer traditionsenligt i periodvilorna.