3000 meter NHL-hinder, del 2

Nja.

So far påminner Rangers mer om Grycksbo-Expressen, Torbjörn Eriksson, än om gyllene Gärderud.

De öppnar starkt, men börjar tidigt sacka i kurvorna och vid hindren – alltså när de får målchanser – har de påfallande klent klipp i steget.

Det är ju fan att de ska ha så svårt att föra matcher mot klenare motstånd.

Men vi är bara inne på första varvet ännu. Det finns fortfarande tid komma in i rytmen och lämna klungan i kölvattnet….

* * *

Inte för att det behövs, det sjuder redan på läktarna, men precis innan Rangers kommer in på isen peppar de fansen med spelar-citat från i måndags på jumbon.

”Jag fick gåshud…det var oerhört högt”, får vi till exempel veta att Duby Duby Doo sa.

Det ser ut på Gris-Olle som att de vill skänka honom en repris ikväll.

* * *

Ni förstår va? om Rangers får stryk ikväll, då är dom i deep shit.

Hamnar dom på samma poäng som Carolina är det dom senare som tar slutspelsplatsen. Lagen har lika många regulation-segrar, så istället räknas inbördes möten – och där har raggarna från Raleigh övertaget.

Ojvoj.

* * *

Före matchen delas det årliga Steven McDonald-priset ut – till den ranger som stått för extra offerts under säsongen – och det går, mycket välförtjänt, till Lill-prusten.

Men bäst, mest inspirerande och publikpeppande är att de senaste två säsongernas vinnare, Dirty Harry Callahan, haltar ut på röda mattan för att delta i prisceremonin.

Igen, det känns som att hans blotta närvaro hjälper Rangers.

* * *

Det är då för väl att Kung Henrik gör den grymma räddningen i slutet.

Är det något Rangers är sämre på än att föra mot sämre lag är det att hamna i underläge mot sämre lag.

* * *

Just som John Amirante kommit till slutet av första versen i nationalsången skriker Gris-Olle plötsligt, rakt ut:

– Amiraaaaante!.

Ett fint överslag från Gris-Olles sida.

* * *

Alberto, det är torsdag. Då tar det alltid en halv perre innan Garden-läktarna fylls. Jag vet inte varför, men så är det jämnt.

Nåt slags ärtsoppeeffekt.

* * *

Och precis innan nedsläpp sjunger Frankie ”It’s. Up. To. You. New York. New York” i PA:t.

Alldeles sant, det.

* * *

Dahlgren, jag tänkte också på det. ”We won’t be the last out”…betyder ju att Rangers inte vinner. Förmodligen helt sant, men ändå. Hm.

Däremot var det roligt när han vände sig till Thrashers och sa: ”You lose – we win”.

Förhoppningsvis är även det sant.

* * *

Guldbjörken, det var Amirante. Har ger alltid nationalsången the old man patina…

* * *
Liam Neeson blir plötsligt inzoomad i jumbotronen – och möts med oväntat entusiastiskt jubel.

Han är väl inte så cool?

* * *

Prytzen, visst var det du som kom med förslaget att Wings borde kontraktera Hedbä till nästa säsong?

Bland det bästa jag hört på länge. Han skulle passa som hand i fucking handske i den organisationen och i år har ju alla fått se – när han får mycket speltid och har ett solitt försvar framför sig, då är han lysande.

Och – han har en överkomlig prislapp.

Kron Wall of Pain, The Mule, Zäta…hör ni bloggen? Gå till Ken Holland och kampanja för Hedbä!

* * *

Det känns svårt att erkänna en sån här kväll, men ja – Big Buff är en av mina största NHL-idoler.

* * *

Nu slåss Varpu och Oak Man om vem som ska hämta mitt kaffe.

Så ska man ha det.

Jag sätter mig nu och inväntar servicen och hoppas att Gärderud-andan samtidigt tar form i omklädningsrummet långt, långt under oss.

Next paus, folks.