Slutspelsfeber i Metropolis

Elektriskt.

Det är vad det är i kvarteren runt The Woooooorld’s Most Famous Arena idag.

Elektriskt.

Ja, Garden ligger under med 2-0 och har haft häpnadsväckande svårt att skapa chanser mot nya, reinforced Capitals, men det spelar för ögonblicket ingen roll.

När Rangers för första gången på två år ska spela slutspelshockey hemma på Garden, då grips New York City ändå av hockeyfeber, av helig affektion för Blueshirts och av de typ av nästan militanta ni-ska-fan-inte-komma-här-och-tro-att-ni-kan-pissa-på-New-York-känslor som är så utmärkande för den här stan i allmänhet och dess sportfans i synnerhet.

Det känner man redan drygt tre timmar före matchstart, när köer av fans – alla i Rangers-jerseys, to a man – som ska hämta upp beställda biljetter ringlar runt huvudentrén på sjunde avenyn. De liksom…vibrerar.

Caps får vara beredda på att möta en vägg av passion när de kommer ut på isen framåt eftermiddagen.

Och kan hemmalaget bara hålla ställningarna ett tag och kanske rentav göra första målet, då blir det världsrekord i ös under det välvda gamla taket.

Det är ett privilegium att få vara här och jag hoppas att jag i någon mån kan dela med mig av det privilegiet till er som följer den här bloggen idag.

* * *

Sorry att det inte blev mer bloggat igår, men jag var helt detroniserad, så när jag inte randade åt papperstidningen – den rekommenderas varmt idag; ännu hinner ni ut till kiosken! – låg jag bara i korresoffan med öppen mun och tittade stumt på tv:n.

Men ni dunkade ändå in 108 kommentarer.

Det tackar jag ödmjukast för.

* * *

Ytterligare ett tecken på att baseboll-staden New York är inne på puckar denna småljumma söndag.

De har på Detroit-sätt klätt en stor staty utanför Penn Station-entrén – föreställande en gubbe som var järnvägschef en gång i tiden, men vem bryr sig? – i en jättelik Rangers-jersey.

Det är en både underhållande och upplyftande syn.

* * *

Now, problemet i resonemanget om att Rangers kan få publiken med sig i händelse av ett tidigt mål är förstås att de inte gör några mål.

De skapar inte ens några chanser.

Men det ska det tydligen bli ändring på nu.

– Vi måste get in Nuevirth’s face. Han är en ung kille, han måste få lite press på sig, säger Duby Duby Doo till Post.

Hade de inte kunnat komma på det redan i veckan?

* * *

Mitt sömnunderskott börjar nu anta samma proportioner som Obamas budgetdito.

Så det var kanske inte så konstigt att jag glömde att ringa in jättelasset från kemtvätten när jag kom hem igår.

Den fadäsen resulterar dock i problem när jag ska klä mig nu på morgonen. Jag har bara skrynkliga kostymer kvar och så fan att jag går i civila paltor när Rangers första playoff-drama på Garden sedan 2009 avgörs.

Så vi får ta till den vane affärsresenärens gamla trick:

Jag hänger in kostymen i duschen, vrider på full värme på vattnet, stänger dörren och väntar i 20 minuter. Sen har ångan slätat ut allt skrynkel.

Nu sitter jag här i hypervass slutspelsrigg , med glansig röd skjorta och exceptionellt matchande svart slips.

Ni skulle vara mycket nöjda med hur ni representeras.

* * *

För Capitals skulle det nog vara väldigt bra att få en bortaseger redan idag.

Eljest finns det risk att gamla demoner vaknar.

De hade 2-0 mot Pittsburgh 2009 också, och 3-1 mot Montreal ifjol – och sen barkade allt åt helvete i alla fall.

Det kommer de garanterat att bli påminda om vid förlust idag.

Men jag håller med Ovie när han till Washington Post idag säger att året Caps-upplaga är ett helt annat lag och aldrig skulle få för sig att en serie är över för att man har ett övertag a två matcher.

* * *
Lysande inledning på Brooksies förhandsknäck idag:

”The only back against the wall at the Rangeräs practice facility yesterday was John Tortorella’s, when the coach interacted pleasantly with the press in the buidling’s interview room”.

Ha ha, det kallar jag dräpande humor (och Skogsbo, för fan, läs bloggen ordentligt nu – det var ju en av huvudpunkterna i första lång-inlägget i onsdags=.

* * *

Hur trött jag nu än var igår kväll kunde jag konstatera att Sharks svarade för ännu en pinsam slutspelsinsats.

Det är fullståndigt sanslöst att No Show Joe, Dagny och Stig Dagerman-kopian Marleau lyckas vika ner sig – igen!

Har de ingen…heder?

* * *

Däremot vet jag inte vad slutraderna i samma Brooksies Slap Shots-krönika idag handlar om.

Han skriver:

”I might pay some attention to critisism on me on Versus if it weren’t delivered by a guy who undermined his own union in 2005”.

Det måste vara Roenick, right – men vad har han sagt?

* * *

Bruins insats mot Habs lämnar mig rätt speechless den också.

Men förmågan att förlora och krossa sina fans hjärtan finns inbyggd i alla Boston-lags DNA, så att de med all sannolikhet ryker i denna första runda är inte fullt lika märkligt.

* * *

Nej, mina norska vänner – Zuke Zuccarello spelar inte ikväll heller. Tårtan har nog pretty much made up his mind om att han inte är byggd för slutspelshockey.

* * *

Det kommer garanterat att bli uppkopplings- och internetproblem idag också.

Gardens hubbar –för att nu prata Oak Man-svenska – installerades ungefär när John Lennon gjorde sina succé-spelningar i lokalen.

Jag har i och för sig min egen hotspot-platta med mig, men den är tillverkad av Samsung och lägger utan anledning av hela tiden och måste ständigt laddas om, så jag får be er att inte bli förbannade om det dröjer med såväl inlägg som publicering av era kommenterar.

* * *

Habbyhabb, att döma av hur det såg ut när Dirty Harry Callahan hoppade in på presstoan, med kryckor och foten i ett jättelikt gipspaket, i onsdags skulle jag nog säga att det dröjer innan han gör comeback…

* * *

Har Scott Burnside från ESPN framför mig i ett för dagen inte helt oväntat knökfullt pressrum.

Det känns bra. Han och kollegan Pierre LeBrun är enligt mina ringa åsikt bäst i världen.

* * *

Det är, som Joel påpekar, rätt fantastiskt att lagen i den här serien i princip tävlar om vilka som täcker flest skott.

Sånt ägnade sig inte de tre närmast föregående Caps-upplagorna åt i onödan.

* * *

Henke lät avslappnad och lugn när jag hade honom i luren i gårkväll. Han var på väg in på ”restaurangen” – vilket jag antar var Tiny’s – och talade om att det bara krävs en seger.

– Vi ligger så nära dem, om vi bara kan göra några mål, då är det plötsligt en helt ny serie, sa han matter-of-factly.

Det där bara det där ”om vi bara kan göra några mål…”.

* * *

Brage forever!

* * *

Washington-reportrarna, med den gode Tarik i spetsen, sitter här och känner sig bedragna på några fina dagar i världens bästa stad.

Match 3 spelas ju först på onsdag, då de hade sett fram emot en längre session på Manhattan, men Capitals har bestämt sig för att åka hem efter dagens match och tränar i Arlington i morrn.

Jaja, de kan ju trösta sig med att de sannolikt får fortsätta resa en del under våren. Vem vet, kanske blir det rentav några trippar till Vancouver i slutet av maj…

* * *

Nu ska jag klättra upp till min plats på pressläktaren – och ta in det förmodligen är förtätad slutspelsstämning redan under värmningen.

Detta ska bli så…supercool.

Vi hörs i nästa paus, givet att tekniken vill.