Slutspelsfeber i Metropolis, del 4

Duby Duby Doo ombes att berätta om sitt gloriösa segermål och svarar:

– Bang, bang…it was in the net.

Det låter som en one-liner i en Hemingway-roman.

Varför kan inte alla hockeyspelare uttrycka sig så underbart?

* * *

Jaha, det här hade ju inte jag trott.

När Caps kvitterade var jag hundraprocentigt övertygad om att det skulle bli övertid.

Washington är inte längre den typ av lag som släpper till några skitmål i slutet – och Rangers har aldrig varit den typ av lag som har särskilt mycket flyt.

Men Duby Duby Doo är en jävla krigare och tryckte verkligen in det där bang-bang-målet på ren vilja och nu är det fanimig serie, helt plötsligt.

* * *

Det har inte hänt sen de tre extraperioderna i finalen i Detroit 2008, men nu måste jag plötsligt lämna min plats i slutperioden för att gå på muggen.

Mycket oroande.

Har jag fått så kallad Höken-blåsa plötsligt?

Well, jag får i alla fall en hälsosam insyn i hur det går till när packade Rangers-fans brölar med varann i en toakö och fy fan, Gris-Olle är ju Televinken i jämförelse.

Animale!

* * *

Capitals-spelarna håller definitivt med Skulltown.

De har inte högre tankar om domarna än vad innevånare i den här stan har om kackerlackor.

Bland annat säger till exempel Bäckis att han inte är säker på att han överhuvudtaget nuddade sin motståndare – var det Page Six Sean? – när han fick sin tripping.

– Folk som säg säger att domarna bakom bara chansade, suckar han.

* * *

La Nilsson, uppväxt på Hovet och Råsunda, messar plötsligt:

Synd att inte Råttan spelar i Capitals längre.

Ha ha, jag håller med. Rolf Råttan Edberg var en hjälte.

* * *

Brooksie frågar Henke om han någon gång under matchen tänkte på att han förlorat fem slutspelsmatcher i rad.

– Nej, det har jag överhuvudtaget inte haft en tanke på. Men tack för att du påminner mig, flinar svensken.

Då fnissas det lite i målvaktshörnet.

* * *

Nej, jag tror inte historien börjar fucka med Washington-spelarnas huvuden.

Ännu.

Men torskar dom på onsdag också…well, då är det några av dem som kommer att ligga och vrida sig i lakanen efteråt.

* * *

I mitten av andra kom det mail från chefen i Stockholm:

”Henke håller nollan. Vi vinklar på det”.

Så sätter man en jinx i verket!

Chefen i fråga håller dock på Thrashers – och allt annat från Atlanta – så ni får ha överseende…

* * *

Min lilla hotspot-platta ska få en öl när vi kommer – eller vad små hotspot-plattor nu gillar.

Medan kollegorna runtomkring rev sin hjässor blodiga av icke-fungerande nätverk gick den mot alla odds som en klocka – från början till slut.

I 4G

Jag är kär.

* * *

Kung Henke om matchhjälten Duby Duby Doos omtalade mustasch.

– Ha ha, den är så ful att den blir bra.

* * *

Den jinxande chefen återfinns för övrig själv i den briljanta USA-bloggen – och heter inte Wikdahl och inte Persson…

* * *

Nu ska jag gå hem och se hur Canucks-spelarna reagerar på att få höra ”Chelsea Dagger”.

Sedan får vad som helst hända…det är bang-bang, Biffen is in the bed. Jag kommer att stänga av mobil och dra ur jack och sova tills jag vaknar i morgon.

Men vi hörs inom kort, eller hur?