A steamy night in Tennessee

Howdy igen – och välkomna till Tennessees ångbastu.

Det är 30 grader varmt i Nashville idag, och fuktigt som i en suspensoar efter två övertidsperioder.

De som ansvarar för is och temperatur i The Stone sliter som djur för att säkra anständiga förhållanden, men står rätt maktlösa. Predators och Canucks kommer att få spela på slurpee i kväll.

Ha det i åtanke och döm inte spelarna för hårt när uppspelen och puckarna hoppar över klubbladen. Ni har bättre is hemma i era kylskåp.

* * *

Jag erkänner härmed att jag inte riktigt hade räknat med att vara tillbaka här ikväll.

Det hade inte Canucks-spelarna heller; de trodde ,som jag, att de skulle avgöra hemma i Rogers i lördags.

Men here we are, eftersom Predators är ett lag som det är otroligt jobbigt att skaka av sig. Fråga Hawks. Jag skulle vilja påstå att deras svåraste motståndare under cup-racet ifjol var just envisa, tunga, tajta lagmaskinen Predators i allra första omgången.

Likafullt framhärdar jag i tron att Canucks vinner den här serien och känslan – den högst opålitliga, det erkännes – säger att de utför uppdraget redan ikväll.

Bara de kan visa lite av den killer instinct som inte precis varit klubbens signum genom åren…

* * *

Nu så, nu kan även jag, min pappskalle, skilja Daniel och Henrik åt.
Daniel har nämligen klippt sig sen senast och uppträder nu i en kort snagg.

– Ja, det är ju så varmt här nere, säger han och drar en hand genom stubbet.

Bara nu Henrik inte kommer på samma idé…

– Ha ha, nädå, jag ska ha det så här nu, försäkrar han.

Om han bryter det löftet ska jag ta mig John Candy på nästa match så det blir balans i förvirringen.

* * *

Näst efter Stanley Cup-finaler, Johnny Thunders-solon, mammas kålpudding, en perfekt drajja, Erik Niva-texter, Zeb Macahan, Sopranos och utsikten från min lägenhet i skymningen finns det enligt mig inget bättre än långa road trips i Amerika.

Så det var en ren lisa för själen att få köra de 86 milen från Detroit till Nashville igår.

Hett tips:

Det är otroligt vackert och förföriskt i Kentucky, i synnerhet runt Louisville – Muhammed Alis hemstad.

Ska tillbaka så snart jag kan.

* * *

Den som till äventyrs fortfarande är skeptisk till påståendet att det blivit hockeyfeber i Nashville kan ju ta detta i beaktande:

När Predators igår landade på flygplatsen togs de emot av några tusen fans.

Efter en Game 5-seger alltså.

Hysteri råder, det bara är så.

* * *

Mikael Samuelsson är så svårt skadad att han inte ens rest med hit.

– Det såg inget vidare ut efter matchen i lördags. Hela ljumskpartiet verkade ha gått sönder, säger Daniel Sedin med en grimas.

Ja, ousch. Alla som haft problem med ljumskarna vet hur fruktansvärt ont – ja, liksom sådär elektriskt ont – det måste göra.

* * *

Det skrockas rätt gott i Predators omklädningsrum när Panger och Lindbäck poserar för bilden ni såg i förra inlägget.

Svensken är i princip dubbelt så lång som ex-målisen – och tv-experten – från Ontario.

Panger berättar också att han blev hånad när han gjorde sin NHL-debut för Blackhawks på 80-talet.

– Larry Robinson åkte fram och tittade. Sedan vände han sig till mina lagkamrater och frågade: ”Var är resten av er målvakt?”.

Ho ho!

* * *

Körde förbi skyltar mot Fort Knox under resan igår. Kom osökt att tänka på pekkarini.

* * *

Det är mycket surr om bröderna Sedins mindre smickrande plus/minus-statistik i den här serien och jag frågor Henrik om många inte fäster för stort avseende vid den sortens siffror.

Det tycker han, något oväntat, inte.

– Nej, om man ser till en hel säsong ger plus/minus en ganska rättvisande bild. Och att vi tillsammans hamnar på minus sju i en match som den i förrgår ser ju inte så bra ut. Men å andra sidan är det inte mycket vi kan göra på de baklängesmålen. Det är några felpass och brytningar och ett mål i numerärt överläge, så just nu kanske det läggs lite väl mycket fokus på det, säger han.

* * *

Körde också förbi Jim Beams högkvarter under resan igår. Kom osökt att tänka på mig själv.

* * *

När jag sitter och småspråkar lite med Anders Lindbäck tittar pekkarini plötsligt upp från platsen intill och säger det enda han kan på svenska:

– Heja, heja, heja.

Jo, heja själv du, Pekka.

* * *

Allra bäst i Kentucky igår:

Den lokala radiostationen Boots & Roots.

Så länge jag kunde ha den inrattad – och det tyckte jag att jag kunde ända tills bara knaster återstod nere vid delstatsgränsen – pluggade de Tony Joe White, Robert Johnson, Charley Pride, Waylon Jennings, Sir Douglas Quintet, Buck Owens, Bobbie Gentry och Charlie Rich.

Det är just såna namn man ska lyssna på när man spinner down south.

* * *

Många klagar på att Canucks filmar under matcherna. Framförallt beskylls Kesler för att skaka till huvudet som en trasdocka varje gång en motståndarklubba är i närheten av hans plyte.

Men Patric Hörnqvist håller inte med.

– Nej, jag tycker inte det är så farligt. Ibland måste man markera att man fått en smäll i huvudet och då är det ett bra sätt att snärta till sådär, säger han.

Så nu vet ni det, sitt inte där hemma och få högt blodtryck av filmningar som inte finns.

* * *

Erkänner härmed:

Det blev en liten, liten runda på Broadway sent igår kväll. Det svängde fint på både Tootsies och Legend’s Corner och det kan rentav ha varit så att Le Boeuf tog ett litet danssteg till en Dwight Yoakam-dänga på Legend’s…

* * *

Förstår fortfarande inte hur Tre Kronor-ledningen kunde underlåta att kalla in Mojo.

For god’s sake, han har –med stegrande konkurrens från Zäta – varit bäste svenske forward i detta Stanley Cup-slutspel.

* * *

Slapp dock att hjälpa till med ångermanländsk lingvistik igår.

Det är betydligt färre kanadicker på plats för den här matchen och det kan man ju förstå; att flyga från Vancouver till Nashville, med byte i förslagsvis Chicago, för en enda match är lite svettigt till och med för hardcore-fans.

Å andra sidan finns det ju dårar som överväger att flyga från New York till San Jose för en enda match senare den här veckan, så vi ska kanske inte säga så mycket.

* * *

Samtidigt kan jag inte påstå att jag direkt gråter över att de stängt dörren där borta i Slovakien. Att ställa den där VM-frågan till spelare som just fått allt de jobbat för i nästan ett år spolierat är ingen favoritsysselsättning.

* * *

Trotzen håller en insiktsfull utläggning om att både Sedin-linan och hans egen Fisher-lina varit ”tysta” i den här serien – och att det istället är andrakedjorna i respektive lag som producerat poäng.

– Det är ganska lätt att se varför. Båda förstakedjorna stängs effektivt ner av respektive försvar. Det brukar gynna andrakedjorna och det har det gjort. Kesler och Joel Ward utnyttjar det faktum att andra uppvaktas hårdare, säger han och kilar sig i mustaschen.

* * *

Stick to your style, no matter what, var ett credo jag tidigt fick lära mig.

Så att det är hett som i helvetet förändringar ingenting i utstyrsel-branschen.

Jag har svart kostym, gräddfärgad skjorta och en svart-grå slips.

Det är slutspel.

* * *

Verkar som att Jeff Tambellini tar Sammes plats i laguppställningen ikväll.

Ja, Islanders-lirare – det är nog just vad som saknats i de tidigare matcherna!

* * *

Sitter och bläddrar i ett ex av den synnerligen digra Official Guide & Record-boken, som inkluderar namn och stats på alla som nånsin lirat i ligan. Ringar självfallet in Peo Brasars namn. Det kan näste man som bläddrar i samma exemplar fundera över ett tag.

* * *

Jadu, Eric, dream on. Du kommer inte att få tio kanadensiska NHL-lag under din livstid – hur mycket du än vill och kräver och står i.

Så länge den kanadensiska dollarn är såpass stark som den är nu slipper du åtminstone se fler försvinna, men kommer den ner på samma nivåer som när utflyttningen började finns ingen chans att Ottawa, Calgary och Edmonton överlever.

It’s just business, not personal, som Michael Corleone slog fast.

* * *

Joel Ward ser väldigt cool och avslappnad ut när han står och dividerar med media efter morgonvärmningen.

Det finns anledning att hålla koll på honom ikväll också, tror jag.

* * *

Då så, vänner, game on.

Vi kammar till oss, lägger in en prilla och gör oss beredda på en rungande åktur i Tennessee-hettan.

Drag blir det, både på is och läktare och – hoppas jag – i kommentatorsspåret.

Vi höres i periodvilorna, som vanligt.