A steamy night in Tennessee, del 2

För första gången i den här serien har Canucks 2-0-överläge under ett meningsfullt läge i en match.

De har också varit klart bäst – ett tag blixtrade de nästintill till som under sina bästa grundseriematcher.

Så det borde vara klart att vi får se en handshake i The Stone ikväll.

Men det sa några av oss efter första perioden i lördags också (ja, inte att det skulle bli handshake i The Stone, det hade ju varit konstigt, men ni hajar…).

Predators ger sig som bekant aldrig och kan en inspirerad Horny bara gröta in en puck i början av andra är det match igen.

* * *

Jamen, till sist ser Predators ändå till att utnyttja det fantastiska musikarvet i sin hemstad.

Charlie Daniels, den grånande gamle legenden, kommer ut och river av en skrovlig version av nationalsången.

Storartat.

* * *

Jag lovar att aldrig mer skriva ”nästintill till”.

* * *

Ryan Kesler är ju för årets slutspel vad Chris Pronger var för fjolårets.

En störig, divig, ful bad boy som snackar, filmar, utsätter sina frustrerade motståndare för elaka mind games – och avgör matcher.

Två assist so far ikväll.

Går Canucks långt är han tung Conn Smythe-kandidat.

* * *

Se där, bara Danne Sedin fick av sig kalufsen lossnade det. Nu är risken riktigt stor att Henke följer exemplet, förstås.

* * *

Visst är det en riktigt ful köttning på pekkarini av Kesler/Pronger och the clusterfuck som utbryter efteråt är ytterligare en indikation på hur härligt grinigt det börjar bli i den här serien. Han som formligen kommer flygande över Weber – är det Pjäxan?– verkar till exempel inte alls glad…

* * *

Dom gör en halv Joe Louis och kastar in fisk (!) på isen efter Daniels nationalsång.

Är det en tradition, och varför känner jag i så fall inte till den? Handlar det om rovdjur? Eller vad?

Jag tycker det verkar lite – fishy…

* * *

The Too Too Train kan emellertid han också. Vara en bad boy alltså.

* * *

Det ser förresten rätt lugubert ut när en cheerleadar-tjej hämtar upp en av de inkastade fiskarna, håller den som en gitarr och går ner i klassisk Dregen-pose.

Hm.

* * *

Förstår att Horny får beröm i Versus-studion. Han har varit exceptionell i sina Homer-övningar framför Luongo.

* *

Det är inte alls lika gult – hrpmf – i The Stone som förra veckan . Alla har fått t-shirts nu också, men bara hälften av de närvarande har satt på sig dem.

Och det är klart, färgfesten hjälpte ju så lagom i de två första veckorna, så det här kanske är lika bra.

Dessutom slipper vi debatt om vad som är gult och inte i kommentatorsspåret…

* * *

Delar hiss med Kirk Maltby upp till pressboxen.

Han är alltså här och scoutar idag också – och nu framstår det kanske inte som fullt så poänglöst.

* * *

Hissen stannar för övrigt på våning 2B – och konduktören ropar just 2B.

Men ingen ska av, visar det sig – och då replikerar damen intill Maltby blixtsnabbt:

– Or not to be…

Det tycker jag är väldigt fyndigt.

* * *

Ha ha, John J – Ronnie Hellström it is!

Själv sa jag åt Lindbäck att det var väldigt mycket Gävle över muschan. Det tyckte han var en grov förolämpning. Och då är han ändå därifrån…

* * *

Nu ska jag försöka få ordning på en skjortkrage som inte vill uppföra sig i den här fukten.

Vi hörs, hoppas jag, i paus nummer två.