A steamy night in Tennessee, del 2
För första gången i den här serien har Canucks 2-0-överläge under ett meningsfullt läge i en match.
De har också varit klart bäst – ett tag blixtrade de nästintill till som under sina bästa grundseriematcher.
Så det borde vara klart att vi får se en handshake i The Stone ikväll.
Men det sa några av oss efter första perioden i lördags också (ja, inte att det skulle bli handshake i The Stone, det hade ju varit konstigt, men ni hajar…).
Predators ger sig som bekant aldrig och kan en inspirerad Horny bara gröta in en puck i början av andra är det match igen.
* * *
Jamen, till sist ser Predators ändå till att utnyttja det fantastiska musikarvet i sin hemstad.
Charlie Daniels, den grånande gamle legenden, kommer ut och river av en skrovlig version av nationalsången.
Storartat.
* * *
Jag lovar att aldrig mer skriva ”nästintill till”.
* * *
Ryan Kesler är ju för årets slutspel vad Chris Pronger var för fjolårets.
En störig, divig, ful bad boy som snackar, filmar, utsätter sina frustrerade motståndare för elaka mind games – och avgör matcher.
Två assist so far ikväll.
Går Canucks långt är han tung Conn Smythe-kandidat.
* * *
Se där, bara Danne Sedin fick av sig kalufsen lossnade det. Nu är risken riktigt stor att Henke följer exemplet, förstås.
* * *
Visst är det en riktigt ful köttning på pekkarini av Kesler/Pronger och the clusterfuck som utbryter efteråt är ytterligare en indikation på hur härligt grinigt det börjar bli i den här serien. Han som formligen kommer flygande över Weber – är det Pjäxan?– verkar till exempel inte alls glad…
* * *
Dom gör en halv Joe Louis och kastar in fisk (!) på isen efter Daniels nationalsång.
Är det en tradition, och varför känner jag i så fall inte till den? Handlar det om rovdjur? Eller vad?
Jag tycker det verkar lite – fishy…
* * *
The Too Too Train kan emellertid han också. Vara en bad boy alltså.
* * *
Det ser förresten rätt lugubert ut när en cheerleadar-tjej hämtar upp en av de inkastade fiskarna, håller den som en gitarr och går ner i klassisk Dregen-pose.
Hm.
* * *
Förstår att Horny får beröm i Versus-studion. Han har varit exceptionell i sina Homer-övningar framför Luongo.
* *
Det är inte alls lika gult – hrpmf – i The Stone som förra veckan . Alla har fått t-shirts nu också, men bara hälften av de närvarande har satt på sig dem.
Och det är klart, färgfesten hjälpte ju så lagom i de två första veckorna, så det här kanske är lika bra.
Dessutom slipper vi debatt om vad som är gult och inte i kommentatorsspåret…
* * *
Delar hiss med Kirk Maltby upp till pressboxen.
Han är alltså här och scoutar idag också – och nu framstår det kanske inte som fullt så poänglöst.
* * *
Hissen stannar för övrigt på våning 2B – och konduktören ropar just 2B.
Men ingen ska av, visar det sig – och då replikerar damen intill Maltby blixtsnabbt:
– Or not to be…
Det tycker jag är väldigt fyndigt.
* * *
Ha ha, John J – Ronnie Hellström it is!
Själv sa jag åt Lindbäck att det var väldigt mycket Gävle över muschan. Det tyckte han var en grov förolämpning. Och då är han ändå därifrån…
* * *
Nu ska jag försöka få ordning på en skjortkrage som inte vill uppföra sig i den här fukten.
Vi hörs, hoppas jag, i paus nummer två.