A steamy night in Tennessee, del 5

För första gången sedan de kom till Nordamerika för elva år sedan tar sig alltså bröderna Sedin förbi den förhatliga andra omgången i Stanley Cup-slutspelet.

– Ja, fy fan vad skönt. Vi har väntat sjukt länge på det här, utbrister Henrik med ett leende bredare än den kanadensiska västkusten när jag tar upp just den aspekten.

Om det kan man dock läsa mer i ett referat som nu, eller snart, ligger ute på www.sportbladet.se

* * *

Jo, ch – det var bra drag. Men Canucks stängde ner mittzonen som vakterna vid det Fort Knox jag passerade på vägen hit från Detroit stänger ner sitt valv.

– Ja, tredje var vår bästa period under hela serien. Vi gav dem ingenting, konstaterar Danne Sedin

Preds-coachen Trotzy håller med.

– Deras tredje period var imponerande. De visade att de verkligen kan spela team defense, säger han uppgivet.

* * *

Att gå in i ett omklädningsrum bebott av ett lag som precis åkt ur Stanley Cup-slutspelet är som att kliva in i slutet av en melodramatisk Puccini-aria.

Det de som håller till där jobbat stenhårt för i nio månader har i ett slag tagit slut och tyngden i deras besvikelse är monumental.

Bengan står dock, som ett sant proffs, kvar på heltäckningsmattan och svara på bloggens frågor.

– De var det bättre laget, jag ska inte påstå något annat. Men när vi ändå var så nära känns det såklart jäkligt tungt, säger han med tom blick.

* * *

Det var ju grym nationalsång, Eric! Inte ett ont ord om Charlie Daniels! Men det är klart, i Värmland ska det vara Christer Sjögren…

* * *

Som sagt:

Fansen i The Stone visar klass när de direkt efter slutsignalen förenas i en rungande hyllning till hemmahjältarna.

Predators förlorade den här serien och den här matchen, men de vann säsongen. De orsakade feber i sin hemstad, helt obekant med hockey för bara något decennium sedan – och de blev en riktigt respekterad organisation i ligan.

Själv beklagar jag att det inte blir några mer besök här under slutspelet. Det är lätt en av de trevligaste organisationer man kan ha att göra med, och vistelserna i stan är alltid…trevliga.

* * *

Enligt Trotzy var Conn Smythe Kesler så bra som ”ni någonsin kommer få se någon vara under sex matcher”.

– Jag sa det till Ryan under handskakningen. Om det inte varit för honom hade vi tvingat fram en sjunde match och förmodligen vunnit, berättar Preds-coachen.

* * *

Andreas, därför att det här är nåt annat. Det är mer tänkt som en läsupplevelse – och det blir det inte om jag sitter och refererar hela tiden. Det har inget med ork att göra, det är en fråga om underhållningsvärde. För mig och de som tycker om bloggen.

Gör du det inte kan jag bara beklaga – men sånt är upplägget här.

* * *

Om några dagar kan Hörnqvist & co dessutom trösta sig med att de får gå ut och fira av säsongen i en av landets klart roligaste städer…

* * *

Det är hård press från Detroit om att jag ska vara i The Joe imorrn, men tyvärr – det går bara inte.

Snuset är slut, alla kläder smutsiga och jag har besök som fått vara ensam i en vecka och åker tillbaka till Sverige på onsdag.

Så det blir le korresoffa i morgon. Vi hörs när jag sitter i den, OK?