Där det INTE är hockeyfeber…, del 6 – The End

Boston – Tampa 3-1 (Slut)

* * *

Nähä, ingen övertid idag heller.

Ni har ju rätt, det var alldeles för länge sen. Vi hade ett helt koppel i de två första omgångarna, men i konferensfinalen – nada.

Idag var det dock nära, för Lightning trummade på duktigt i slutet och hade några riktigt feta chanser, men Tim Thomas var, med benägen assistans av sina backar, strålande.

3-2 i serie nu alltså, och ni vet vad dom säger: Den sen som vinner femte matchen när det står 2-2 brukar praktiskt taget alltid vinna.

Dom säger emellertid också att fjärde matchen är den svåraste att vinna och så jämnt som det är mellan de här två har jag en bestämd känsla av att det blir en Game 7.

* * *

Lillbjörn och Storbjörn…känner ni varann? Det är ju underbart att se de två signaturerna efter varandra i spåret,

* * *

Knacka krokodil är ingalunda kodspråk.

Det finns fullt av dem här nere – man blir till och med varnad på hotellparkeringen – och jag vill gå ut och knacka några stycken.

* * *

Nu blir det kvällsdopp. Och i morgon, i den gnistrande solen, långdopp.

Sen hörs vi igen, lagom till rysaren i Vancouver.