I hockeyfeberns Smashville, del 2

Ja, Trotzen visste vad han talade om.

Det är i sanning ingen som känner på motståndarna i den här serien längre.

Det är som att nån sätter en tändsticka till en fnösktorr stubin och sen bara exploderar matchen.

Första halvan av perren har vi knappt en avblåsning. Det bara går i ett, som vi skulle sagt hemma i Borlänge – Sveriges eget Nashville. North to south, south to north hela satans tiden.

Sedan gör Legwand 1-0 i vad som tekniskt sett är ett numerärt underläge men det är samtidigt en avvaktande på gång så i praktiken har bägge lagen fem man på isen.

Därefter lugnar det ner sig något – som det brukar när lag av Predators sort får ledningen och kan ägna sig åt att krympa ner egna planhalvan tills den inte känns rymligare än en schackbräda.

* * *

Om det nu är arton tusen här – och det är väl nåt sånt – kan jag försäkra er att 16 00 har klätt på sig de gula t-shirts som delats ut vid entréerna.

Så vi har ingen whiteout i Bridgestone. Vi har en yellowout. Det är fan gulare än på de svenska fotbollsfansen läktarsektioner i Tyskland förra sommaren

Snart börjar jag sjunga ”Mera mål”.

* * *

När Luongo i slutminuterna rånar Sullivan på ett friläge ekar ett saftigt ”Looooooou” mellan läktarsektionerna.

Jodå, canuckerna ÄR här.

* * *

Och ja, nationalsången var mäktig – och rundades av med några heartfelt USA-ramsor.

Strax innan hann de visa några fejkade bild-kollage på en exploderande Bin Laden i jumbon också…

* * *

Det är alltså så att Tampa håller på att svepa Washington.

3-0 i matcher…

Helt otroligt.

* * *

Tänk att någon som heter Pekka har blivit rena nationalhjälten i Nashville.

Hade man inte kunna tro.

Här heter ju idolerna vanligtvis Hank och Buck.

* * *

I hissen upp till pressläktaren lär jag mig att de olika garage-planen i Bridgestone heter saxofonen, keyboarden, fiolen, gitarren och trumpeten.

Musik är för Nashville vad dåliga skämt är för Göteborg.

* * *

Har en omfångsrik southern belle på stolen intill mig på pressläktaren och där vet jag inte riktigt hur de tänkte.

Det blir enklare för alla inblandade om de sprider ut oss, hm, fullvuxna.

* * *

Själv skulle jag helst parkera i trumpeten – som den gamle trumpetspelare jag faktiskt är.

Men det får vi återkomma till.

* * *

Vad har ni för färginställningar på datorer och tv-apparater?

Orange?

Live är fansen gula och inget annat. Gula som påskkycklingar.

* * *

Halischuk håller på att få äta upp hela ribban när Lapierre kör in honom i kassen innan sin utvisning.

Ja, målribban alltså!

* * *

Cheerleader-tjejerna i Nashville har också fått nya, gula slutspelsdräkter, men här håller vi sedligheten som dom blir inte kommenterade.

* * *

Daniel och Henrik tas hårt på den där schackbrädan och kommer få slita oerhört om de ska kunna få igång sin omtalade produktion.

Men Samme ser ut att komma fram i lite giftiga lägen då och då. Håll koll på honom ikväll.

* * *

Inte ens en sån här gång städslar Predators någon av stadens stora som nationalsångsvokalist.

Jag fattar inte det. In med Merle Haggard på isen, för fan.

* * *

Canucks för börja perioden i PP. Det vore bra om de utnyttjade den – för underhållningens skull.

* * *

Bettman är i byn, ser jag just.

Nu är det allvar i Smashville.

* * *

Nu ska jag stirra ner i kaffet en stund, så inte allt det här gula utlöser någon form av anfall.

Som vanligt hörs vi i paus nummer två.