Konferensfinal är the shit

God kväll från Boston, Massachusetts.

Det känns som att jag redan använt frasen ”nu börjar det på riktigt” några gånger – när grundseriespurten inleddes efter All Star-uppehållet, sista veckan i grundserien, vid slutspelsstarten, efter några rundor i första omgången, när vi fick en första Game 7 och då förra omgången startade till exempel – så jag borde hålla mig för god för det ikväll.

Men nu börjar det på riktigt.

Konferensfinaler är the shit.

Nu ligger en plats i Stanley Cup-finalen – det alla hockeyspelare drömt om sedan de var knattar – i potten och allvaret, intensiteten, hungern, passionen och elektriciteten i varje ögonblick där ute på isen blir därefter.

Rock ’n’ fuckin roll, säger jag. Som vad gäller liverapporterandet kommer att koncentrera mig på uppgörelsen här på de östra breddgraderna, åtminstone till en början. Tids nog kommer jag få resa över kontinenten så det räcker och blir över.

Bruins och Lightning går alltså första ronden här i coola TD Garden ikväll och jag skulle se det som ett sant nöje om ni var med mig i vårnatten.

* * *

Det är verkligen för jävligt med Derek Boogaard. Att gå bort vid 28 års ålder…jag kan knappt greppa det. My heart goes out till familj, vänner och chockade lagkamrater i både Wild och Rangers.

Någon frågade om jag vet något mer om dödsorsaken än vad som rapporterats, men nej, det gör jag inte. Och det finns ingen anledning att spekulera om vad som hänt förrän obduktionsrapporten är färdig. Det kan ha varit vad som helst, kom ihåg det.

Värmen i den ständiga strömmen av kondoleanser från kollegorna i ligan under lördagen har varit rent rörande och nu hoppas jag han föräras ett ögonblicks tystnad innan den här matchen också . Det har The Boogeyman förtjänat.

* * *

Massachusetts är för övrigt inget lätt namn att stava till.

* * *

Trevligt att vara tillbaka i TD Garden.

Det är inte första gången, men jag tror det är två säsonger jag senast satt här – och jag har aldrig sett Boston spela playoff-hockey.

Magkänslan säger att det kan bli en rätt så oförglömlig upplevelse.

Med Red Sox på dekis och Celtics utslagna ur basketslutspelet har Bruins helt uppenbart tagit över Beantown. De får fler, och mer statustyngda, sidor än Sox i både Globe och Herald idag och det kan fanimig inte ha hänt många gånger.

Redan tre och en halv timme före matchstart – när patologiskt tidige Biffen tycker att han måste vara på plats – kryllar det också av fans i de småsunkiga kvarteren runt Garden, alla i snygga matchjerseys.

Feber råder!

* * *

Vi som följer Rangers hann inte se så mycket av The Boogeyman, han spelade bara 22 matcher innan en hjärnskakning förstörde debutsäsongen på Broadway, men vi fick i alla fall vara med om när han bröt sin 234 matcher långa måltorka med den osannolika slagskottsbomben mot Washington i november.

Det blev hans sista någonsin och jag ska aldrig glömma det.

* * *

Tog tåget upp i morse och kan meddela att det var behagligt att för en gångs skull få åka norröver och se de pittoreska små byarna i längs kusten i norra Connecticut och Rhode Island.

Vägen ner mot Washington kan för en slutspelsbevakare från New York bli något tjatig, om man säger så.

* * *

Simon Gagne är tillbaka i Lightnings uppställning lagom till första konferensfinalen och coach Boucher gnuggar händerna.,

– Det är inte svårt att hitta en plats åt Simon, det kan jag försäkra säger han.

Bruins, däremot, får klara sig utan Patrice Bergeron – och slänger istället in 19-årige rookien Tyler Seguin.

Han får därmed göra sin – efterlängtade! – slutspelsdebut.

– Jag är redo, men har sett från läktaren att allting är lite mer intensivt nu, säger han till Herald.

Jodu, youngblood, håll i hatten.

* * *

Det är inte lika påtagligt som utanför gamla Fenway Park, som lika gärna skulle kunna ligga i Leeds, men även runt TD Garden känns det mer brittiskt än det brukar göra i amerikanska städer.

Gatorna är smala, fasaderna skitiga och pubarna små och ingrodda.

I kind of like.

* * *

Det var någon vecka han visade sig senast, så det ska bli spännande att se hur Vigge Hedmans slutspelsskägg utvecklats.

Allt annat än heltäckande Shea Weber-matta är en besvikelse.

* * *

Och interiört har det här alltid varit en favorithall. Den har helt egen karaktär med sina gulsvarta läktarsektioner och en pressbox som slingrar sig runt hela hallen högst upp i taket.

Jag sitter lite på sniskan ikväll, i en kurva – och tycker det är rätt så festligt.

* * *

Marty St. Louis må bara vara marginellt längre än en genomsittlig linjal, men balls har han.

– Ja, naturligtvis ska jag höja mig ytterligare ett par snäpp i den här serien. Den som inte känner att han kan göra det har ingenting här att göra, säger han.

Right on.

* * *

Att jag tycker det är festligt just här beror i och för sig på sällskapet också.

Lakritsdrottningen – Varpu – har tagit sig upp från Brooklyn och sitter på stolen intill mig.

Mycket mer kan man inte begära av en kväll i pressboxen.

* * *

Bruins-coachen Julien – som har vissa drag gemensamma med Lille Fridolf – påstår att han har koll på hur man ska göra när Lightning kloggar igen mittzonen med sin Lasse Falk-forechecking.

Det sa Bylsma och den riktiga Lille Fridolf också och i teorin är det säkert hur lätt som helst, men i praktiken får de flesta samtida spelare problem med det där egenartade systemet.

* * *

Det är tur man inte har någon figur att tänka på. Annars skulle bakverken de envisas med att bjuda på i den här hallen kunna ställa till det ordentligt.

* * *

Låt inte mig hindra er från att bli upphetsade över VM-finalen i morgon, får ni upp pulsen är det bara kul för er, men själv kan jag inte riktigt engagera mig när en enda pjäs i laget – Loui Loui – hade platsat om de bästa varit med.

* * *

Vad gäller målvaktsmatchen slår Boston Globe fast att the kid måste vara på tårna.

Timmy Thomas är ju bara 37 – mot Rolos 41…

* * *

Ni undrar förstås hur Biffen klär sig när han går på hockey i Boston och det ska jag tala om.

Allting är svart – utom en svartvit-randig slips.

Det är nästan så jag skulle kunna spela gitarr i The Hives.

* * *

Man saknar ju Pebben nu. Vad skulle han hem och göra? Han borde vara här och göra mitt jobb ännu roligare. Och bjuda på snus.

* * *

Granvista har blivit stekt för första gången i sin gloriösa kommentatorsspårskarriär, men det kändes högst olämpligt att lyfta fram gamla sågningar nu.

* * *

Och när vi nu nämnt Pebben – varför har det alltid varit så få svenskar i Bruins? Jag kan på rak arm bara komma på tre till: Mats Thelin, Michael Thelvén och Mats Näslund den där extrasäsongen i mitten av 90-talet.

Jag räknar kallt med att ni omedelbart replikerar med några till, men särskilt många har det inte varit och det är bra synd det.

* * *

Stamkos har definitivt fått ut saftigt skägg och ser het ut på värmningen. Biffens Saida-klockor ringer på honom.

* * *

Phil Esposito har följt med Tampa idag också – som radiokommentator – och att se honom i just Boston är ju som att se Springsteen i Asbury Park.

Jag nästan bockar lite när jag går förbi.

* * *
Tampa vinner, ber lakritsdrottningen att få hälsa. Hon har nästan alltid rätt.

* * *

Kan inte begripa att Bruins inte kör homeboy Jonathan Richman i PA:t under värmningen.

* * *

Matchen börjar, som vanligt numer, inte på utsatt tid utan snarare kvart över.

Men jag avlossar det här inlägget nu i alla fall – annars riskerar det att bli på tok för långt.

Hoppas ni sitter bra, för nu blir det åka av.

Vi hörs – kan ni tänka er – i pausen.