Playoff in the sun, del 3

Tampa – Boston 0-1 (Period 2)

* * *

Inte riktigt samma målfest som senast, direkt. The scoresheet lämnas tvärtom helt tomt den här perioden.

Lightning ska vara glada för det. Om det inte varit för Rolo och Bostons patenterat ineffektiva powerplay hade det stått åtminstone 0-2 nu och det här är den typ av tajta, inte särskilt underhållande match som tar slut om Boston får tvåmålsövertag.

Nu vet ni ju vad händer istället:

Lightning kvitterar med fem kvar av tredje – och sen blir det maratonlång övertid.

* * *

Floridas Gris-Olle har börjat köra en egen, väldigt dålig ”Who let the dogs out” – utan någon som helst rimlig anledning.

New York-versionen hade sagt åt honom att shut the fuck up.

* * *

Andraperren börjar med att Brewer håller på att ge Boston ett skitmål till – han slår rena Marek Malik-passningen rakt i famnen på en Bruins-forward.

Har Lightning-backarna legat för länge vid poolen och fått värmeslag?

* * *

Nä, DJ, målvakterna vågade inte värma utan hjälm. Det är bara Honken som har så mycket balls.

* * *

Jodå, Lightning skapade lite mer under senaste 20, men bortsett från när Thomas utsätter Dominque Moores för ett mini-rån har det inte varit särskilt farligt.

Bruins är närmare ett till mål än Lightning en kvittering, det tycker jag känns tydligt.

* * *

Bettman skymtar förbi på en tv-monitor. Han ser sur ut och nickar bara buttert när Frank, ligans högste PR-honcho, säger nåt till honom. Det kan bero på att han sitter på en helt vanlig plats på läktaren. Eller så råkade Thrashers komma upp i diskussionen…

* * *

Har nu kunnat konstatera att det mest sitter stabbiga gamla män runt Bostons utvisningsbås och även om de ser trevligt solbrända ut får de gärna låta bli att göra en Vancouver.

* * *

Plötsligt frågar den tyske kollegan på sätet intill om jag känner Marco Polo-Persson.

Mycket otippat

* * *

Det är oväntat lite Bruins-fans på plats. Jag trodde det skulle bli folkvandring till solen från det dystra nordost. Men allihop kanske började lika tidigt som trion som satt i hotellbaren vid lunch och nu har däckat. Det vore väldigt Boston

* * *

Jarkko, jag ska hälsa. Men nej, Varpu har inte firat lika intensivt som du. Hon har bott här sen 1994 och efter så många år med NHL-hockey till vardags förlorar VM sin attraktionskraft, är jag rädd.

* * *

Ja, vi hörs väl i nästa paus då. För det blir en sån, jag törs nästan lova…