Sista natten i The Joe?

Ah, The Joe.

Att få vara här i slutspelstider igen, att få känna doftblandningen av bläcksfiskslem och avgaser och pungsvett, att få trampa den skitiga betongen i backstage-korridorna, att få hör Journeys ”Don’t stop believing” eka mellan de allt sunkigare läktarsektionerna…det är en vårtradition jag inte skulle vilja vara utan.

Och det gäller att passa på, för så många fler chanser ges måhända inte i år. Wings kan ju mycket väl bli utslagna redan ikväll – och om inte ikväll så i Silicon Valley på söndag.

I så fall är det, eventuellt, slutet på en era vi ser här denna ljumma fredagkväll i Michigan.

Risken finns att ju Lidas lägger av efter den här säsongen och det skulle innebära att det här är hans sista match någonsin i arenan som varit hans hem sedan 1991.

Jag hoppas inte, det vore förfärligt om han får avsluta sin magnifika karriär med att bli svept.

Men det kan bli så och därför är det här en tillställning som inte får missas.

Hör ni det?

* * *

Det var bara en mini-bagare i morse, kvart i sex, men det kändes ändå som ett övergrepp när klockan – också känd som mobilen – ringde.

Ja, det är underbart att vara on the road för Stanley Cup – men inget för morsgrisar.

* * *

Den allmänna vibben här i Hockeytown är att det redan är kört för Wings – och att de förmodligen torskar sin fjärde raka ikväll.

De är helt enkelt, tycker expertisen i stan, en storlek mindre än Sharks – och när inte ens den snudd på fulländade insatsen i förrgår ledde till seger, då går det inte.

Värst av allt:
Det är egen medicin de får smaka hela tiden. Under ledning av Babs förre gesäll McLellan har San Jose utvecklats till just den typ av blixtrande puck posession-lag Detroit var 2008 och mot såna är det, vet folk här bättre än de flesta, jävligt svårt att hävda sig.

Vi får se.

Själv tror jag at det finns för mycket stolthet i laget som spelar i det här rucklet för att en sweep ska kunna tillåtas.

* * *

Piggnade till när jag såsmåningom såg att Kirk Maltby – a true hero – var med på samma plan från Music City upp till Motown.

Det kändes som ett litet mysterium, vad hade han gjort i Nashville liksom – tills den utmärkte PR-John här uppe berättade att han scoutar för Wings.

Kul att han har något att göra, men i dagsläget framstår det kanske som en något poänglös uppgift.

* * *

Situationen var exakt likadan ifjol, som ni kanske minns.

Även då hade Sharks 3-0-ledning inför Game 4 i The Joe och alla var övertygade om att gästerna från norra Kalifornien skulle svepa då också.

Istället vann Wings med 7-1 och The Mule exploderade i en av sina svettigaste slutspelseruptioner någonsin.

I’m just saying…

* * *

Trots att jag imiterar bagare i gryningen missar jag morgonvärmningen – man förlorar ju en timme när man åker genom tidszoner österut – och får köra direkt till den bulgariskt inspirerade hotellskapelse jag har som home away from home här.

Ägnar sedan eftermiddagen åt att släta ut skrynkliga kläder i ett badrum förvandlat till ångbastu.

Har nu den lätt glansiga Paulie Walnuts-kavajen och till den en glittrig slips i samma nyans, så ni vet.

* * *

Hade lite kontakt med Kron Wall of Pain igår och han lovade att försöka bjuda på en propp ikväll också.

– Men det är inte så ofta man får lägen nuförtiden, sa han bekymrat.

Nej, det tror fan. Motståndarna har väl lärt sig att det kostar för mycket att åka och titta på pucken när Järfällas Zeb Macahan är på isen

* * *

– Vi har inte gett upp. Vi tänker inte på the big picture. Vi kan inte fundera över att vi måste vinna fyra raka. Vi tar en match i taget. Kunde Philly ifjol så kan vi i år.

Vem som sa det?

Alla i Wings. Hela tiden. Från vaktmästarna i skitlukten vid pressentrén till Ken Holland, via materialare och spelare och tränare.

Ja, Babs inpräntar sin övertygelse om att hans lag KAN vända med sådan emfas att Bobby Ewing-frissan rentav rör sig litegrann.

Det är nästan så man tror honom.

* * *

Åkturen Kron Wall of Pain gav Dany Heatly var så fin att till och med Dogge blev imponerad.

– Ja, det var en bra propp. Smart också. Han gjorde en liten paus så Heatly inte trodde att han skulle komma. Sen small det, sa Crankshaft med illa dold förtjusning när jag talade med honom efteråt.

Men ikväll tänker San Joses egen järnkamin hämnas.

Inte på sin fellow djurgårdare, men väl på Abdelfucker.

– Han har gett mig några armbågar i ansiktet och förtjänar en smäll. Har vi ledningen med några mål i slutet av matchen ska jag ta honom, lovade Dogge.

Det känns som något att se fram emot…

* * *

Här i Detroit lever myten om magin i min vita Bosse Larsson kavaj vidare, så när Todd från PR-avdelningen får se att jag sitter här och knattrar i Paulie Walnuts-stassen blir han alldeles bestört.

– Var har du den vita, flämtar han.

Ja va fan, jag trodde inte att det skulle behövas på ett så här tidigt stadium, så jag packade aldrig ner den före den här trippen.

Det känns som ett svek nu, men det finns anledning att hoppas att även Paulie, i all sin glansighet, kan generera lite trolldom.

* * *

Mike Modano spelar inte ikväll heller och ser ut att få avsluta sin karriär som healthy scratch.

Man förstår honom när han, mer eller mindre oförblommerat, säger till Free Press att han ångrar att han inte gick i pension förra sommaren istället.

* * *

Ser Octopus Al stå och se beslutsam ut vid zamboni-entrén två timmar före nedsläpp.

Hans karriär verkar ju vara över den med, så han kanske tänker sig en sista dans med sina blötdjur ikväll.

* * *

Lidas har ett ypperligt pokerface, så tro inte att jag – eller någon annan här – vet mer om hans framtid än ni gör.

Och det är fan så svårt att gissa.

Han har ju den här säsongen visat att han fortfarande håller Norris Trophy-klass och utan vidare KAN fortsätta, om han vill.

Men han kanske inte vill vänta tills han är på väg utför – och han kanske inte ser någon poäng i att spela för Detroit om det visar sig att det är ett lag som inte längre klarar att ta sig förbi andra omgången i Stanley Cup-slutspelet.

Jag vet vad jag vill och hoppas, för när det än sker kommer det att kännas konstigt den dag han inte är här längre.

* * *

Jahaja, Flyers slänger in Bobrovsky från start ikväll.

Det är ju enastående.

* * *

Nu går jag ut on a limb här och påstår att fansen i The Joe ikväll är klädda i – rött.

Men på era tv- och dataskärmar ser det förstås ut som…ja, vad säger ni? Blått? Rosa? Eller orange kanske?

Man vet aldrig med er…

* * *
Well John J, här är de så väluppfostrade att det inte är förenat med någon allvarligare fara att fråga om VM.

Däremot förväntar jag mig inga jakande svar. Känner jag några av stjärnorna här rätt – ja, vi kan kalla honom Henrik – lockar en VM-turnering i Slovakien inte så särskilt mycket mer än en skills competition under en All Star-helg i Raleigh…

* * *

Är ni såna riktiga Wings-nördar är det nog bäst att kolla noga på Kris Draper ikväll också.

Det är, om det blir hemmaförlust, det sista ni ser av honom i NHL.

Samma sak med Ozzie Osgood.

– Ja, jag ska flytta till Hawaii och bli professionell surfare, säger han till Free Post.

Fast det är ett skämt.

I själva verket vill han fortsätta, men nu måste Holland rimligen säga nej.

* * *

Shea Weber i all ära, men Niclas Wallin har ju grymmaste slutspelsskägget i hela ligan.

Han skulle lätt kunna spela galningen i en sån där skräckfilm om ett gäng college-ungdomar som åker ut och campar i skogen och så försvinner de en efter en…

* * *

Coach Babs har det tungt.

Inte nog med att han igår såg sig tvingad att genomföra en längre joggingtur än vanligt, eftersom hans döttrar häromdagen började skratta när de såg honom i bar överkropp.

Han fick inget stöd av de han mötte längs the riverwalk heller.

– I vanliga fall ropar folk ”hey coach, lycka till” när de ser mig. Nu bara tittade de på mig, berättar han.

Ha, Hockeytown börjar svåra ihop över det här.

* * *

Homer?

Javisst, chansen att han – som ser på stora rinkar som Semin ser på uppoffrande arbete – tackar ja till VM är lika stor som att Dagny Heatley flyttar honom ur målgården ikväll.

* * *

Dags för den komplicerade resan från loungen upp till den garderobsliknande pressläktare där fullvuxna som jag i princip får skruvas fast så vi inte ploppar ut och plaskar ner på isen.

Låt bläckfiskarna flyga och låt hockeyshowen bli formidabel.

Vi hörs i paus nummer uno.