Sista natten i The Joe?, del 5 – The End/Bild speciale

Det var en helvetiskt ursinnig forcering Wings lyckade få till stånd på slutet – de ville verkligen inte ha någon övertid igen.
Spelar dom likadant hela tiden ska nog det här gå bra…
* * *
Lidas får frågan om och om igen i omklädningsrumskaoset efteråt:
– Du KAN väl inte sluta nu? Du är för bra för att sluta, eller hur? Inte lägger man väl av när man är bäst av alla?
Han ler sitt vanliga, vänliga leende och svarar tålmodigt:
– Det är inget jag tänker på nu, jag tar beslutet när säsongen är över.
Men jag säger fan detsamma jag också.
Han KAN väl inte sluta nu?
* * *
Efter 4-3-målet kommer den.
”Don’t stop believin” – med hela The Joe som kör och när alla går all in på raden ”just a city boy, born and raised in south Detroit” känns det fanimig precis som när Springsteen sjöng ”Can’t Help Falling In Love” på Ullevi 85.
Vad som än händer i fortsättningen är jag tacksam över att jag fick vara med om det i år också.
* * *
Lidas försöker påstå att han mest hade tur med sitt baseboll-mål, men tvingas sen erkänna:
– Ja, det är klart, man spelade ju en del brännboll hemma på Skogsboskolan…och jag tränade rätt mycket med tennisboll mot garageporten när jag var liten.
Det var ju det man förstod.
* * *
Sent i natt kom uppgiften om att Coyotes med all sannolikhet blir kvar i Arizona.
NHL har kommit överens med staden Glendale om ytterligare en interim-lösning på ett år, sedan hoppas man att en långsiktig ägarlösning ska kunna sättas i verket.
Jag sa ju det. Uppgifterna om flytt till Winnipeg kom aldrig från NHL, de kom från hoppfulla fans och ivriga journalister. Ligans prioritet har hela tiden varit att behålla organisationen ute i öknen och nu blir det förmodligen så.
* * *
Det tar ett tag, men till slut kommer Zäta knallande från gymmet, med snus under läppen, stor baseball-kepa nerdragen i pannan och två fingrar som tydligen fick känna på Sharks-klubba i slutet i en mugg med is.
Det är en syn.
Men han är snäll.
– Jaså, du är här. Ja, man kände ju att det var något speciellt ikväll, utbrister Njurunda-Makarov.
Så smörjer man en biff.
Nu ger ni fan i och hackar på Zäta om VM om det nu skulle bli så.
* * *
Dogge behövde aldrig ta hand om Abdelfucker. Clowe tog hand om det istället – och satan vilken omgång den kaxige lille rödvingen fick.
* * *
Game 5 på söndag kväll alltså. Jag tror det blir mycket svårt för Wings – just av de anledningar vi alla berörd förut: det ser så enkelt ut för Sharks att göra mål och så rasande svårt för Wings.
Men vem vet, snor Detroit en seger därborta, då börjar det bli lite serie igen.
* * *
Nu ska ni få en bildserie från min fredag i Stanley Cup-racet.

Early morning flygplats, Nashville. Nånstans i närheten är Kirk Maltby.

Centrala Kentucky, tror jag, från 10 000 meters höjd.

På det coola tåget på Up In The Air-flygplatsen i Motown. Kanske landets häftigaste, faktiskt.

Bjuppes fina väska kommer på bandet…

Hos hyrbilsfirman. Plats nummer 68, som synes. Cool plats det. Men undras vad Troy Buttleman skulle hit och göra idag?

Bjuppes lilla kärra. Inget att skriva låtar om precis.

Inte helt upplyftande hotellrumsutsikt över wasteland Detroit.

Chez Biffen.

Biffens home away from home i Detroit utifrån. Det är det här som är Bulgarien alltså.

Gamle Joe.

Och överalltihop vakar the octopus.

En öde presslounge tre timmar innan första nedsläpp.

När värmningen är över passar man förstås på att läsa sina favoritskribenter.

Intro i rucklet.

NHL:s minst rymliga pressläktaren in action.

Tredje perioden. Grymt spännande.

Själva bränslet.

Matchen är över och det verkliga dramat börjar: Deadline-surfningen.
* * *
Och där säger vi godnatt för ikväll.
Tack alla som var med.
Vi hörs igen till Game 5 mellan Canucks och Predators