Sunshine State Showdown, del 3

Tampa – Boston 3-3 (Period 2)

* * *

Världen har återuppstått i Tampa!

Lightning kommer ut som ett parti dynamit nån just aptera och innan de har exploderat klart är det utjämnat.

Riktigt häftigt att se.

Samtidigt visar Bruins att Leif Boork lever och aldrig har fel – att leda med 3-0 är hemskt. Så fort Purcell får in ettan inser de att det var för tidigt att slappna av och då är det ohyggligt svårt att hitta tillbaka till desperationen.

* * *

Claude Julien håller garanterat inte med, men det är ungefär sju miljoner gånger roligare att titta idag än i förrgår.

Vilda västern rules.

* * *

Jag tror Boucher tog fram skjutjärnen i första pausen och meddelade att det bara var att börja spela, or else….

Hur får man en sådan scenförändring till stånd annars?

* * *

Fan, jag glömde ju den så kallade Carlgren-raden – resultatet – i inledningen av förra inlägget. Nu väntar smisk på bara skinkorna av Pontus chef.

* * *

När the going gets tough, Defenitely Maybe Bergnheim gets going. Det nionde slutspelsmålet kan ha varit coolaste.

* * *

Bruins-fansen som firade ute i gångarna i periodpausen håller en något lägre profil just nu.

* * *

Nä, Mattssoon, de redaktionella bloggarna blir ni inte av med hur som helst. NHL-bloggen bor kvar på samma adress.

* * *

Rätt kallt av Purcell att i det läget, när säsongen halvt om halvt är on the line, lägga över en backhand och sprätta in det första hemmamålet i hela serien på Thomas.

* * *

Själv har jag slutat uppröras över goaltender interference-bedömningen.

Domarna har uppenbarligen fått instruktioner lika gjutna i sten som de tio budorden och blåser lungorna av sig så fort någon nuddar vid burväktarna.

Det är löjeväckande, men inget att göra åt.

* * *

Rob 4, jag har aldrig varit på Awards-galan så jag kan inte säga bestämt, men det är Vegas så jag vet ju vad jag tror.

Bjuppe Biff fyller dessutom år dagen efter, så jag kommer om inte annat ha en egen firmafest monumentale.

* * *

Mike Smith är inte dålig – men ojämn. Han blir Olow Sundström lite då och då, men kan knäcka hästballe (ah, vilket 1998-uttryck!) också. Jag såg honom helt overkligt bra på Garden som Dallas-målis för några år sedan.

* * *

Öhlund får in en fin pärla här på slutet också. Piteå dansar och ler!

* * *

Och som om det inte vore nog med att det är lysande hockeyunderhållning just nu bara slår det mig mellan varven – väntar efteråt gör en helt ledig kväll i Tampa och därpå lång sovmorgon.

Oh, yes.

* * *

Nu börjar tredje akten.

Ojvoj.

Den är oförutsägbar, det känns som att vad som helst kan hända.

Men man kan utgår från att det blir skoj – och kanske väntar sedan en förlängning…