Upp till kamp i Washington, del 4

Ojvoj.

Ridån är halvvägs nere i Verizon, Lille Fridolf har tagit ut Neuvirth och i kulisserna har det redan börjat viskas om ”Montreal all over again” .

Då gör The Great Eight sin första meningsfulla insats i tredjeperren.

Med en minut och sju sekunder kvar glider han in mot målgården, får pucken och sprätter upp den bakom Rolo.

Så jag kan nog glömma mina glas på stan.

Det blir förlängning och som den här serien utvecklats finns risken att den blir lååååång.

* * *

Jag säger som Abris:

Rätta mig inte om jag har fel, men nog fan har det väl varit mer drama och övertid och kalas i det här slutspelet än någon gång tidigare?

* * *

Mest lättad:

Mike Green, mer eller mindre trejdad till Islanders av valda kommentatorer innan det här ordnar upp sig.

Om självmålet han elegant styr in med vänsterskridskon blivit avgörande, då tror jag han begått harakiri nere i Tampa i veckan.

* * *

Nu skulle Tampa behövt Ritola. Det är ju spelare som han som kliver fram i de här lägena.

* * *

Men Old Ebbitt har öppet sent, så kanske ändå…

* * *

Happy vappu!

* * *

Så ni tror på Bäckis?

Jag lovar att aldrig nånsin ta mig på en lusekofta om ni får in det tipset.

Nu ska jag försöka hämta lite anda. Sen blir det…spännande, goddamit.