Stanley Cup-final 2011

Ojvoj!

Nu är det fanimig Stanley Cup-final.

Det känns alldeles, alldeles…fantastiskt.

Jag är som en fnissig femåring som just fått ett stort paket på födelsedagen, en tonåring som ska leka ryska posten med snyggaste tjejen i klassen och en gammal man som just hedrats med en medalj av överbefälhavaren.

Det är kittlande, roligt, upphetsande och högtidligt i en enda hjärtrytmökande röra.

Framförallt känns det förstås som ett privilegium att få sitta här, live i Rogers Arena, och blogga för er – världens bästa läsare.

Jag hoppas vi får några riktigt stora matcher tillsammans och naturligtvis ska ni ösa så det skvätter om det i kommentatorsspåret.

Kort sagt:

Välkomna till Stanley Cup-finalen 2011.

* * *

Skoj att så många uppskattade stora finaltipset, jag tycker själv det är fruktansvärt roligt att göra – särskilt när artister som Zäta, Virtanen och Abris bjuder upp till dans.

För övrigt kommer här några eftersläntare som inte hann leverera sina tips innan deadline, men ändå vill vara med och det kan vi ju inte förneka dem.

 

– Lite strul att ta sig hem från Bahamas, men tillbaka in the big D nu. Hoppas på 4-1 i matcher till Vancouver, så man får komma på Stanley Cup-fest i sommar. Kan bli jämnare om Tim Thomas stands on his head.

Tomas Holmström, Detroit Red Wings.

 

– Canucks i fem. De är helt enkelt så mycket bättre än Bruins i varje avseende.

Helene St. James, Detroit Free Press.

 

– Bruins har inga Sedin-tvillingar, så Canucks vinner. Sedan kommer ingen minnas hur nära laget var att åka ur mot Blackhawks.

Emil Karlsson, Sportbladet.

 

– Jag tror 4-2 till Vancouver. Dom har ett starkare lag, känns det som.

Jhonas Enroth, Buffalo Sabres.

 

– Det blir 4-2 till Vancouver. Varför? Vancouver har mer offensiv power och fler killar som kan avgöra jämna matcher.

Magnus ”Sigge” Svensson, legendar.

 

– Vancouver sweepar.

Pontus Höök, Aftonbladets fotograf i New York.

 

– Hjärtat säger Vancouver, men hjärnan säger Boston. 4-2 till Boston blir det.

Magnus Nyström, Expressen.

* * *

Yours truly fick gå up 03.45 för att hinna med morgonflighten från Newark igår morse.

03.45.

Det är inte bagarväckning monumentale.

Det är bagarväckning pyramidale.

Sen var det förstås en jävla turbulens på vägen över kontinenten.

Jobbigt som fan – men värt varje sekund av brutal trötthet och dödsångest, visade det sig såklart så fort man tog mark i den här lysande staden.

Den är alltid vacker och alltid tokig i sin hockey, men nu har det slagit över i en karnevalsyra som får en att glömma .

Jag lovar, det GÅR inte att överdriva graden av upphetsning i Vancouver. Stan lever för Canucks och Stanley Cup-finalen just nu, det finns verkligen inget annat.

Bara en sån här sak:

Att det tutas och skriks på stan EFTER matcherna är en sak. Här har de ägnat hela dagen idag, FÖRE matchen, att åka omkring och ligga på hornen.

Bananas.

* * *

Vad det lider ska nog det nog bli hisnande, sevärd hockey i den här finalserien, men ikväll ska vi enligt Danne Sedin inte vänta oss för mycket.

– Vi och Boston känner inte varandra särskilt väl, så i första matchen kommer vi nog att känna på varandra rätt mycket. Det blir oftast så, slog han fast under ett kaotiskt pressmöte här i Rogers Arena.

Nu vet ni det.

* * *

Traditionsenlig media-reception genomfördes på en bar alldeles intill gamla OS-centret igår kväll och framåt tio klev självaste kommissionär Bettman, just influgen från sin bejublade presskonferens i Winnipeg, fram till vårt bord.

Sedan stod han med mig, Nordström, LeBrun och ytterligare några kanadensiska murvlar och hinkade Bud i en halvtimme.

Trevlig karl, kan jag meddela.

* * *

Den senaste match jag i den här arenan, för exakt 14 månader sedan var rätt stor, den också.

Just det:

OS-finalen.

Förr eller senare tror jag den här serien blir lika makalös som den var.

Då hette arenan för övrigt Canada Hockey Place. Nu går den under det mindre glamorösa namnet Rogers Arena – och i praktiken kunde det vara en helt ny hall. Jag känner knappt igen den när den, efter olympiaden, återställts till sitt ursprungliga skick. So far har jag inte ens lyckats lokalisera den vita plaststol som var min bästa vän under den drömlika turneringen.

* * *

Bettman avslöjade inga stora nyheter under den där barsittningen igår, han är alldeles för professionell, men han berättade i alla fall att det redan är klart att Winnipeg fortsätter i Southeast-divisionen kommande säsong.

– Vi hinner inte ändra spelschemat i år. Jag har hittills fått 19 samtal från general managers och ägare som vill byta division och konferens bara det senaste dygnet. Det får vi återkomma till, skrockade han mellan försiktiga Bud-klunkar.

Jag hade druckit för få Bud för att våga säga nåt, men det är mitt krav att Red Wings flyttar till east, punkt och slut.

* * *

Man vet att det är visst tryck från media när det inte går att få en syl i vädret ens med Alex Edler.

Tvillingarna får man vara glad om man överhuvudtaget lyckas se genom det clusterfuck av reportrar och fotografer som trängs runt dem så fort de visar sig.

Alltså, det är alltid mycket journalister på Stanley Cup-finalen, men när ett kanadensiskt lag av Canucks magnitud spelar blir det ett veritabelt zoo.

Ni ska få se häpnadsväckande bilder från environgerna vad det lider.

* * *

Jag saknar förstås mina kollegor från OS-turneringen. Man vill ju se Big Papa Wennerholm rynka pannan över tekniken, höra Anrell berätta om vilka bord han bokat på Town Hall för kvällens sittning och känna pulsen hos fin-Emil Karlsson när han drar igång sitt live it-race.

Däremot är det en viss lättnad att slippa promenadfascisten Ros överlevnadslegär. Man kan åka buss var man vill, utan dåligt samvete…

* * *

Jag hann i alla fråga Edler om var han tar bucklan i sommar ifall Canucks vinner det här och det lät som att den är på väg till stortorget i Östersund.

Ja, det vore väl ett perfekt klimax under Storsjöyran, strax innan presidentens subversiva tal.

* * *
Finfint att vi får en ny X:et på Garden i vinter. Tim kan känna sig välkommen, i alla fall av oss i det blågula media-hörnet.

* * *

När jag kommer ner i hotellobbyn för brunch denna febriga matchdag står två superstjärnor och blir plåtade intill concierge-desken.

The Green Men!

Man kan ju bli starstruck för mindre.

* * *

– Jag har inga, jag är uppväxt i Toronto…

Tyler Seguin svarar på frågan om sitt bästa finalminne.

Lysande.

* * *

Viasats glimmer twins, Johansson och Holmgren, var för jetlaggade för att joina oss på mediafesten igår.

Chockerande.

Men Calle hann förse bloggen med två stockar purfärskt Ljunglöfs Ettan, så vi överlevde ändå.

* * *

Ska ju inte påstå att jag sitter lika eminent som under OS, när ena långsidan på sektionen närmast isen var förvandlad till pressläktare – så bra kommer jag aldrig att få det igen.

Men jag har för första gången någonsin under en final förärats plats på den ordinarie pressläktaren, med monitor precis framför mig och kaffe precis bakom, så Bjuppe är mer än nöjd just nu.

* * *

Thomas Gradin går omkring och ser cool ut i korridorerna utanför lagens omklädningsrum.

Generationen han tillhör, den som regerade när jag var tonåring, är alldeles särskilt mytompsunnen för mig, så det känns som en häftig syn.

* * *

Att jag också har serveringsfaten precis bakom ryggen, och kommer att dofta kyckling cordon bleu resten av kvällen, får man stå ut med.

* * *

Ytterligare exempel på upphetsningen i Vancouver just nu:

Rubriken på ledarsidan i Vancouver Sun lyder ”Go, Canucks, Go”.

På ledarsidan alltså.

Så långt hade Rolf Alsing aldrig gått, ens om det gällt Färjestad.

* * *

Shanny tar över som ligans disciplinkejsare, meddelade min barkompis kommissionären vid sin presskonferens för två timmar sen.

Det låter bra, han slutade spela nyss och har förmodligen mer bollkänsla än Campbell. Kanske kan vi rentav hoppas på logik i framtiden.

* * *

Jodå, Iceaxon. Bästa kostymen är på – den blanka Tony Soprano-vairanten, så snajdig att Viasats Glimmer Twins börjar sjunga lovsånger.

Det är ju Stanley Cup-final.

* * *

Har just lagt tio kanadensiska dollar i potten i det stora journalisttipset om den som gör matchavgörande målet och fick Horton Mormon på den lapp jag drog ur en kaffemugg.

Hm.

* * *

Mer finbesök i ladan:

Sudden.

Han har tagit sig hela vägen från Stockholm för att kolla in sina gamla lagkamrater.
Stort.

* * *

Dom verkar inte ha samma DJ i arenan som under OS. Då fick man höra Jesus & Mary Chain och Morrissey och what not.

Nu drar dom en okej Tom Petty, men sen är det inte så mycket mer.

* * *

Från värmningen:

Canuckerna gör en rush runt kassen – och får en dånande standing ovation.

Ha ha, här blir galet.

* * *

Mitt tips?

Det hade jag i tidningen redan i söndags.

Det blir 4-1 till Canucks.

* * *

Okej, mina damer och herrar.

Nu åker vi.

Stanley Cup-finalen 2011 ska snart börja.

Så fruktansvärt skoj!

Vi hörs traditionsenligt i pauserna, ok?