Stanley Cup-final 2011, del 14

Jamenvisst.

Det tog en bagarväckning pyramidale, en halvtimmes panik när inga taxibilar gick att uppbringa i hela Vancouver, en lång flight till Toronto, svårartad stress i immigration och tull samt en ny flight ner till United States of Amercia.

Men nu är vi i Boston.

För mer drama.
För mer fantastisk hockey.

För mer Stanley Cup-final.

Fy fan kul, säger jag.

Vad säger ni?

* * *

Eken, bloggens matglade sidekick har anslutit till the circus och går glatt omkring i Boston – iklädd Yankee-keps.

Det är ungefär som att gå i kippah i Gaza City.

När vi hoppar ur taxi utanför vårt gemensamma hotell håller bell-mannen mycket riktigt upp dörren för mig, men smäller igen den i ansiktet på The Oak Man.

– Ja, DU är välkommen, säger han sedan åt mig medan Ek får kravla sig ut från andra hållet.

Mycket roligt.

* * *

För mig var det helt enkelt så att två månader av sömnbrist, stress, långa resor och allmänt hög tempo slutligen tog ut sin rätt under strapatserna över kontinenten igår. Jag blev sjuk och har större delen av min första Boston-natt legat i feberfrossor och kallsvettats.

Nu är det, efter tung medicinering, något bättre, men jag känner mig fortfarande något spak och vill förvarna om att det just därför kan bli kortare, och avsevärt mycket sämre, inlägg här idag.

* * *
Den här finalen avgörs i natt, påstår jag härmed.

Om Vancouver tar tredje raka är det över; då tar de bucklan redan på onsdag.

Om Boston istället lyckas slå tillbaka kan det bli en mycket lång och oviss resa.

Insatserna börjar, med andra ord, bli höga.

* * *

Vi som tyckte det var så kul när LaPierre höll fram sitt finger för

Bergeron att tugga på i förra matchen.

Claudie Julien var inte riktigt lika road, kan jag meddela.

– Ligan tar ett beslut, de väljer att håna det. Om de tycker det är acceptabelt, then so be it, morrar han.

Ojvoj.

* * *

De långa resorna och den saftiga tidsomställningen är överhuvudtaget ett ämne för diskussioner i de Stanley Cup-skrudade environgerna i TD Garden och jag frågar Danne Sedin om det inte är jobbigt för dem som dessutom ska spela matcher.

– Jag menar, säger jag, det är slitigt till och med för mig.

Danne tittar upp, flinar och säger:

– Ja, och då är du i sån toppform!

Touché!

* * *

Att påstå att Boston drabbats av samma slags finalfeber som Vancouver vore att ta i; här finns ändå innevånare som åtminstone vissa tider på dygnet tänker på annat än Bruins.

Men likafullt – hockeyn är hetare i Beantown än de varit på flera decennier och stämningen i de ruffiga kvarteren runt Garden timmarna före första nedsläpp är riktigt upphetsad.

Även Boston wants the cup, no doubt.

* * *

Det är inte bara Oak Man som anslutit.

Med på mediatåget åker nu också Varpu, Päronmannen, TT-Sundberg, Janne Bengtsson och min dyre kollega Marco Polo-Pertsson.

Vi – jag och Marco Polo – ska se matchen ihop i pressboxen och med tanke på att han är Boston-fan monumentale kan det bli högst intressant.

* * *

Man hör också på folk där ute på stan att canuckerna inte står högre i kurs i Boston än vad Derek Jeter gör till vardags.

Framförallt Alex Burrows bör nog vara beredd på ett mindre varmt mottagande…

* * *

Adam Larsson kunde inte komma, men Gabriel Landeskog har följt med de övriga top prospectsen från combinen i Toronto till Stanley Cup-finalen för traditionsenligt mingel med media och spelare och believe me – det är rätt hjärtevärmande att se hur det lyser i ögonen på ynglingen när han får stå och prata med bröderna Sedin några minuter.

Att det kan komma att möta dem på isen redan nästan säsong har han svårt att greppa.

– Man känner sig lite liten, de är ju fortfarande mina idoler, säger han.

Gabriels allra största idol är dock Foppa och glädjen var stor när en assisterande coach i Kitchener som känner den svenske superstjärnan tidigare i år gav honom en signerad keps.

Tills han såg vad det verkligen stod.

– Foppa trodde tydligen att det var en tjej han signerade åt, för han hade stavat mitt namn Gabrielle…

Stor humor.

* * *

Janne B, Svenskans egen Larry Brooks, får en puck i huvudet under Canucks morgonvärmning.

Ett skott från Ryan Kesler – så typiskt; alltid otrevlig… – letar sig igenom glipan mellan plexit och skyddsnätet på ena kortsidan och droppar rakt ner i den bengtssonska hjässan.

– Det är ingen fara, jag fick bara en liten bula. Men jag borde lagt mig ner och skrikit och sen stämt dom på två miljoner, säger han.

* * *

Mark Messier är här och offentliggör kandidaterna till sin leadership award också.

Och nej:

Alexander Semin är inte nominerad i år heller.

Det är däremot Lidas – och det var väl sannerligen på tiden.

* * *

Vartannat säte på planet från Vancouver i går morse var ockuperat av en julgran – alltså fan med matchtröja – så det är inte så förvånande att se att Canucks nation tar över här och där även i Beantown. Jag hoppas dock att de uppför sig. Om man kommer till den här stan och kaxar kan det gå väldigt illa. Karaktärerna i filmer som ”Mystic River”, ”The Departed” och ”The Town” är inte tagna ur tomma intet, om man säger så.

* * *

Mathias, matcherna börjar alltid samma tid för att tv-kanalen NBC bestämt att det ska vara.

Det betyder mycket riktigt att de börjar redan 17.00 i Vancouver och det är ju väldigt tidigt, i synnerhet på vardagar. Det var dock trevligt att ha lite kvar av kvällen när slutsignalen hade gått och alla texter skrivna. Nu är det, å andra sidan, bara bra att det inte finns tid till något mer än att åka och krama kudde.

* * *

Marco Polo-Persson har till och med tagit med sig små plakat upp på pressläktaren.

– Jag lovar, jag ska inte vifta med dem, påstår han men det är något i tonen som indikerar att han inte kommer att kunna hålla det löftet när Krejci fullbordat det hat trick Nykvarns finest hoppas på.

* * *

Jodå, det är en hel ocean av Nucks-fans runt gästernas bås under värmningen och innan Boston ens hunnit reagera har de kört en dundrande ”Let’s go, Canucks”-ramsa.

Det hade Yankees-fansen aldrig kommit undan med.

* * *

Vad gäller resorna säger Daniel Sedin – när han hånat klart mig, alltså – att det visserligen är rätt tufft, men att canuckerna är betydligt mer vana vid långa flygningar och snabba tidsomställningar och att det nog kan ge en fördel i den här finalen.

* * *

Vill ni veta mer om hur Marco Polo-Persson har det här på sätet intill mig kan ni följa honom på twitter – abusabloggen lyder adressen, vilket är en hopskrivning av AB Usabloggen.

* * *

Okej, folks.

Dags att ta några feberdämpande, baka en rejäl prilla och sätta sig tillrätta.

Game on, för fan.

Vi hörs i enlighet med gamla traditioner, i pauserna.