Stanley Cup-final 2011, del 2
Vancouver – Boston 0-0 (Period 1)
* * *
Inga mål i den första perioden i 2011 års Stanley Cup-final, men ”känna på varandra” my ass..
TT får ju göra fem tunga ingripande under de första 90 sekunderna.
Sen börjar Bruins utmana Bobby Lou också.
Han är desinformationsminister, Danne Sedin.
* * *
Det är stora ord, men jag tvekar inte:
Att höra de galna Canucks-fansen ta över kanadensiska nationalsången i Rogers är en lika tung rysare som att höra Blackhawks-fansen vråla sig igenom den amerikanska i Madhouse on Madison.
* * *
Boston får ett gyllene läge när Danne Sedin drar på sig en dubbel minor för hög klubba direkt i inledningen – och lite senare får de ytterligare en likadan chans i, nästan, två minuter.
Det blir ingen utdelning, men gästernas powerplay ser bättre ut än under hela Tampa-serien. De har uppenbarligen tränat hårt på varianten med Chara som Homer i målgården.
* * *
Det är konstigt, men jag tycker alltid plexit går sönder i den här hallen.
* * *
Även Canucks har två powerplay – och underlåter att utnyttja dem.
I båda sekvenserna är de vassa, men framförallt får vi bekräftat att det blir svårt att göra mål på TT ikväll.
* * *
De buar i Rogers när Danne åker för sin high sticking, men lyckas men få upp klubbladet i Charas ansikte, då har man fan varit uppe på Michael Jordan-altituder.
* * *
Sudden, kan vi meddela, övervakade värmningen från en lyxlounge, men nu har han satt sig på en vanlig läktarsektion.
Dedikation!
* * *
Och fem mot fem?
Jag skulle vilja påstå att det varit alldeles jämnt.
* * *
De gröna männen verkar lite slappa, tycker jag. Mer än så där borde man kunna distrahera en kille som Kelly.
* * *
Storbjörn och Lillbjörn, fint att ni är med i natt också – trots de tydliga motståndarsympatierna i både blogg och kommentatorsspår.
* * *
I reklampauserna får ett lökigt cover-band som heter The Odds stå och ”rocka” i bänkraderna.
Det meddelas också, på jumbon, att de ska spela på en klubb senare i veckan.
Oddsen är att jag inte går och ser dem…
* * *
Apropå jumbon:
Plötsligt dyker Dirk Nowitzki, basketstjärnan som just nu är indragen finaldrama mot Miami med sitt Dallas Mavericks, upp och önskar Vancouver lycka till.
– And Ezpezially zo man my man Hof, råmar han på Arnold-engelska.
Då blir det jubel.
* * *
Krominator, he he. Nej, enda gången Holmgren höjer volymen privat är när han sjunger Taube-visor.
Mannen är engagerad, var glad!
* * *
Disco Dirk Nowitzki är min stora basketidol, så jag jublade jag också.
* * *
Jag trodde det skulle ta lite mer än en period innan de inblandade spelarna började hata varann, men tumultet vid signalen antyder något annat.
* * *
Nu ska Cordon Bleu-Bjuppe vända sig om och ta lite kaffe.
Återkommer i nästa paus.
Då har det blivit mål.