Stanley Cup-final 2011, del 42

Vancouver – Boston 0-1 (Period 1)

* * *

Ojvoj, vilken underbar hockeyperiod.

Det är knappt så jag hinner andas, för fan.

Så HÄR ska det se ut när allt står på spel.

Och Boston leder alltså med 1-0, efter mål av Patrice Bergeron.

Det hängde, som någon snabbt påpekade i spåret, lite i luften just då. Gästerna hade bitit sig fast i anfallszonen ordentligt några gånger och när de gör det, då känns de väldigt tunga.

Nå, nu känner Bruins-spelarna smaken av champagne i munnen, vare sig de vill eller inte.

De vet ju, precis som ni. Den som gör första målet i Game 7 vinner nästan alltid…

* * *

Mm, tinnitus-läkaren får besök nästa vecka. Det var inte en nationalsång, det var en orkan som drabbade Rogers.

* * *

Nog är det väl egendomligt att varje utblåsning i TD Garden följs av ett kniveggsdrama här borta.

Men jag klagar inte, det är som sagt så här det ska se ut.

* * *

Inga utvisningar so far – och jag gillar det. Men Higgins ska ju vara väldigt glad att han inte åker för interference när han fäller jätten från Slovakien precis i slutet.

* * *

Fram till målet känns hemmalagets defensiv riktigt tajt och het, men jag vet inte – ska Bergeron få nå den pucken när han har två canucker, inklusiv Henke, mot sig?

Fast det är klart, det är bra gjort av bostoniten också.

* * *

Ah, Mason Raymond hann hem – och står plötsligt, i en konstig korsett, och vinkar till fansen i jumbon.

Reaktionen är lika tung, lika känslomässigt mäktig, som när Horton visade sig hemma i TD Garden.

Själv är jag framförallt glad att han slipper ligga på sjukhuset i Boston och se matchen på tv.

* * *

Ja, nog är Edler lite skakig. Frågan är om det beror på skada – eller The Stanley Cup Stage Fright.

* * *

Men hur sitter man på ett flygplan i en sån där korsett? Det vill man helst inte tänka på.

* * *

Ha ha, hann ni verkligen läsa hela det där första inlägget innan matchen började?

Det var sinnessjukt långt. Men vad fan, man blir ju lite peppad när man får vara med om sånt här.

* * *

Bobby Lou tog i alla fall första strumprullaren han fick på sig…

* * *

Inte för att jag är något Phil Collins-fan, men ”In The Air Tonight” sitter som ett smäck just som värmningen slutar.

I can feel it coming, in the air tonight…oh yes.

* * *

Det räcker att speaker, mellan uppvärmning och matchintro, helt kort säger:

– The cup is in the house.

En hundradel senare kommer ett vrål…

* * *

Och ett störtregn av kommentarer kom det också! Tack, jag hann knappt trycka på godkänt-knappen förrän det kom en lavin till – och ett tag verkade hela bloggfan bryta samman, som en telefonväxel på SVT efter någon Hyland-skandal.

* * *

Åh, Linnégatan! I love you guys, hoppas ni har det underbart.

* * *

Hur låter Holmgren då?

När jag var över till deras mysiga kommentatorsbås strax före matchen var han ohyggligt laddad.

– Nu är det all in, nu ska jag skrika, lovade han.

* * *

The Odds är här ikväll också och tyvärr – jag tycker de suger monumentale nu också.

* * *

Nu rapporteras det att svartabörsplåtarna strax innan matchen började gick loss på – 14 000 dollar.

Småsurt för det Canuck-fan som hostar upp de stålarna och får se sitt lag torska…

* * *

Ja, du som frågade – Hansen har chansen att bli förste danske Stanley Cup-mästaren genom tiderna.

* * *
Titta, nu gick plexit sönder igen. Jag säger ju det, alltid i den här hallen…

* * *

Sådärja, 162 kommentarer senast jag kollade.

Tack och bock.

* * *

Nästa mål – om det nu blir nåt; annars är potten min! – blir ohyggligt viktigt.

Nu ska jag försöka hämta andan några minuter.