Stanley Cup-final 2011, del 45 – The End

Vancouver – Boston 0-4 (Slut – Boston Stanley Cup-mästare)

* * *

Jaha, nu har det gått någon timme sedan Chara lyft den vackra bucklan mot plåttaket i Rogers Arena och lugnet har lagt sig igen – i alla fall inne i hallen.
Den siste, extatiske Boston-spelaren lämnade isen för ett tag sedan, zamboni-föraren spolade isen för sista gången i år och nu har de hissat ner hela jävla jumbotronen i mittcirkeln.

Så:

Säsongen är över.

Och jag säger det igen:

Grattis, Boston Bruins. Ni är värdiga Stanley Cup-mästare.

* * *

Nu är frågan om man kan ta sig härifrån.

Av tv-bilderna som rullar på monitorerna framför oss att döma är det fullständig kalabalik ute på gatorna.

Bilar är välta, skyltfönster krossade, bränder rasar och tårgasen tycks ligga tung över hela downtown.

Jisses.

Dom sa här under dagen att nä, i år blir det inga problem. Stan har vuxit upp, vi är mycket mognare än 1994.

Men det kommer nya dårar med varje generation…

* * *

Mer än något annat vill jag gratulera storbjörn och Lillbjörn.

Jag tror aldrig jag stött på två fans som på en och samma gång lyckats vara så passionerade – och sympatiska.

Ni är verkligen värda den här framgången. Hoppas hela sommaren blir en dröm nu.

* * *

Det är generaldepp i Canucks omklädningsrum.

Förstås.

Men tvillingarna står där, vid sina platser, med tomma ögon – men fast beslutna att svara på alla frågor, även de mest kritiska och de dummaste.

– Står man här när allt är bra får man se till att stå här när allt är dåligt också, säger Danne Sedin.

Det tycker jag är mycket stort.

* * *

Ah, det är klart att det kastas lite skit på Bjuppe i kommentatorsspåret en sån här gång. Det kommer lite i mailen också, kan jag meddela.

Det får man stå ut med. Jag hade fel och ska ha kritik, jag också.

* * *

Brad Marchand alltså. Han var bra även under grundserien, men med det här slutspelet och – framförallt – den här finalen har han fått ett monumentalt genombrott.

* * *

Mja, jag vet inte om publiken här inne var så fin efteråt. Canucks fick en standing och det var ju fint, men det buades utav helvete när Chara tog emot bucklan.

Förståeligt kanske, men inte så snyggt.

* * *

Kommentar-rekord i kvadrat i natt, i varje inlägg. Stort, rungande tack. Ni är de bästa läsare man kan ha.

* * *

Danne och Henke tar sig på stor del av ansvaret för fiaskot också.

– Det är vi som ska göra målen. När vi inte gör det kan vi inte vinna och vi får ta på oss det. Vi har stor skuld, säger bägge två.

* * *
Vi ska också gratulera Jonas Reinholdsson, Niclas Schaub och Magnus Hägerborn.

Av 107 deltagare i stora finaltipset var det alltså bara de tre som satte det här resultatet.

Bloggen lyfter på hatten.

* * *

Och Timmy Thomas, den givna Conn Smythe-vinnaren…vad ska man säga? Han stod för några av finalhistoriens bästa målvaktsinsatser, det bara är så.

* * *

Edler spelade med två brutna fingrar. Då är det inte så lätt att hålla i klubban, nej.

* * *

Bucklan kommer förresten tillbaka till Vancouver snart. Lucic kommer härifrån och har hela familjen kvar, så det är förmodligen hit han tar den senare i sommar.

Vad populärt det ska bli…

* * *

Okej, sista livebloggen för säsongen kommer härmed till sin ände; sista pressbussen tillbaka till hotellet går närsomhelst och jag vill inte gärna missa den när de slår sönder hela stan.

Men hav förtröstan:

Jag återkommer från NHL Awards (med det egna priset till årets kommentatorer!) i Vegas nästa vecka och tänker sen hålla bloggen kokande under sommaren.

Så vi hörs snart.

Tack så oerhört mycket tills dess. Det här var verkligen fantastiskt.