A sort of homecoming

För att citera NHL:s mest teatraliske speaker:

Ladies and gentlemen, welcome to Madison Square Garden – The wooooorld’s most famous arena!

Alltså:

Trumvirvlar och trumpetstötar .

Efter tre veckor är det äntligen, äntligen dags för New York Rangers att begå hemmapremiär.

Det betyder inte bara att vi till sist får se hockey på Broadway igen.

Det betyder framförallt att NHL-bloggens säsong börjar på riktigt.

Garden är ändå mitt hem. Det var här bloggen föddes, hittade sin form, varit oftast och känner sig tryggast. Det är på den norra pressläktaren, precis nedanför Gris-Olle, jag SKA sitta och låta intrycken rinna ut över

Så, igen:

Trumvirvlar och trumpetstötar.

Nu jävlar kör vi.

* * *

Jag kom hem från mina äventyr out west så sent som vid midnatt igår och egentligen borde jag vara rätt nerslagen, för i ett slag har jag bytt sol och värme och Filip Hammar mot kyla och regn och blåst och ingen Filip så långt ögat når.

Men det är förstås ändå med den lycklige idiotens svikt i steget jag kommer ner i lobbyn och highfajvar med Rangers-diggande dörrvakten Simon och sen studsar ut i vätan på första avenyn och – mot alla odds – lyckas vinka till mig en ledig taxi.

Det är såna här dagar en Biff lever för.

* * *

Nya Garden?

Well, det är ju långt ifrån färdigt ännu – renoveringen kommer ske i tre faser, vilket innebär att Rangers får inleda även de kommande två säsongerna on the road.

Vad man kan säga är att utrymmena bakom läktarna fräschats upp ordentligt. Den som vill köpa en korv och en bärs behöver inte känna att han eller hon vistas i en mässhall i Bukarest. Likaså har Rangers fått ett helt nytt omklädningsrum, lika flashigt som Canucks och Leafs genomlever sina dagar i.

Inne i själva hallen är skillnaden däremot inte så stor. De har bytt säten, och gjort om lite i sektionerna, i rundeln längst ner mot isen. Mer är det inte. Så för er som följer tv-sändningarna kommer det mesta att vara sig helt likt.

* * *

Oroa er inte för Leafs, de har varit i stan i flera dagar och acklimatiserat sig.

Det vet jag bestämt, för en morgon i Los Angeles vaknade jag av ett telefonsamtal från en Örebro-bördig back.

– Du, var köper man snus egentligen? Gusten har slut på sitt och behöver nytt, hette det.

Så nu vet ni om Monstret ser nöjd ut på eventuella tv-bilder. Han har läppen full av färsk General från Barclay Lex på 42:a gatan.

* * *

Allra bäst vad mig anbelangar:

Vi har fått ett helt nytt pressrum; luftigt, modernt möblerat och med – hör och häpna – stora fönster ut mot åttonde avenyn.

Kontrasten mot den skrubb där vi i alla år satt och freebäjsade asbest, sura heltäckningsmatteångor och damm som började samlas i hörnen ungefär samtidigt som Don Corleone klev i land på Ellis Island kunde inte vara större.

* * *

Rangers  har bara spelat sju matcher ännu, men de lokala mediatyckarna har redan förlorat tålamodet med Brad Richards och tycker att han ”inte gjort nånting” under de inledande veckorna.

Well, här har han chansen – hemmapremiärer finns för att såna som han ska kunna presentera sig.

* * *

Gris-Olle is in the house – och det ser ut som att vi får njuta av hans närvaro i åtminstone ett år till, för jag har pressläktarsäte på precis samma ställe som tidigare.

Men bild får du komma hit och ta själv, Eric. Att rikta en kamera mot Gris-Olle känns inte mer hälsosamt än att stå på Bada Bing och dra fat-jokes om Tony Soprano.

* * *

Man vet att ett lag vars ledning hetsar upp sig över att Michael Saur återkommer i laguppställningen efter skada har vissa problem med backuppsättningen.

* * *

Däremot vet jag inte riktigt vad jag tycker om att den lounge där media käkar – och som med tiden rimligen kommer att kallas The Henrik Ek Room – ligger en våning ner.

Det blir lite tystare, och mindre spring hos oss gravallvarliga murvlar, men det blir också onödigt långt till kaffet…

* * *

Apropå Tony Soprano:

Vem står och flässar bland fansen på tv-sändningen från stora entrén just innan hallen öppnar om inte Paulie Walnuts.

Det reser vissa frågetecken om vad för slags företag som varit inblandade i den här renoveringen…

* * *

Noterar att Leafs-fansen tar sig lite ton och för all del, låt inte mig hindra er från att njuta av den eminenta inledningen på säsongen.

Men jag kommer inte riktigt att tro att det här är på riktigt förrän de visat att de kan konkurrera också i december och januari.

Dock:

Phil Kessel gör säkert mål ikväll. Det gjorde han i alla fall när jag – mycket ringrostig – spelade genom matchen på PS3 i eftermiddags. Rangers fick stryk med 5-0, är jag rädd…

* * *

Det är nu ytterst viktigt att få veta hur ”Let’s Go, Rangers”-, ”HEN-RIK”- och ”Potvin Sucks”-ramsorna låter i den nya miljön. Många har de senaste dagarna påmint om att Yankees förlorade lite av sin själ när de byggde nytt och fansen inte riktigt hördes på samma sätt.

* * *

Mackan, den stora debatten om snabbmatskedjor ska vi ta på riktigt nån gång, men tills vidare vill jag ha sagt att jag vad det gäller Carls Jr nog i första hand är förtjust i den snygga loggan. En sådan konsumtionssamhällets lättledde slav är jag…

* * *

Rätt stort att se Tim Erixon redan på värmningen. Han är kanske inte på mammas gata, men väl på pappas.

* * *

Med Leafs på besök hamnar saknaden efter Fast Freddy Shoestring i blixtbelysning.

Vad skulle han hem och göra?

Bloggen lider.

* * *

Jag tror Lill-X:et gör mål ikväll, det känns plötsligt så.

* * *

En annan variant på samma tema:

Med Phaneuf och Komisarek på besök hamnar saknaden efter Page Six Sean i blixtbelysning.

Vad skulle dom skicka iväg honom för?

Bloggen lider.

* * *

En annan snygg nyhet är att en del av den spelargång Rangers använder är inglasad, så de kliver genom en allé av lyckliga fans när de ska ut på isen.

* * *

Men jag har Varpu vid sidan om mig på pressläktaren.

Bloggen lider inte.

* * *

Hemmapremiär som det är blir det preludier före första nedsläpp, så var förvarnad – det dröjer längre än vanligt innan ni får se hockey.

Men snart, snart börjar det.

Och då är bloggsäsongen 2011-2012 igång på allvar.