A sort of homecoming, del 2

NY Rangers – Toronto 1-0 (Period 1)

* * *

Rangers bästa period för säsongen?

Might be.

De har i alla fall avlossat fler skott än under någon tidigare 20-minuterssvit – 16 stycken – och leder rättvist med 1-0, sedan Danny Girardi lyckats vispa in en fladderpuck mellan benen på stackars Monstret.

De har också haft två bortdömda inne och fortsätter de vara lika aggressiva och hungriga och kvicka i vändningarna kan nog det här bli en angenäm premiärkväll.

* * *

Alltså, att sitta här igen, på Gardens lökiga gamla pressläktare, med samma kära kollegor, och se Rangers spela inför världens störigaste hockeyfans, och samtidigt knattra i den här bloggen…jag önskar jag kunde sätta ord på glädjen och euforin och den barnsliga upprymdheten.

* * *

Jo, 1-0-målet ser väl lite taffligt ut.

Men Monstret revanscherar sig med den Lucky Luke-snabba plocken när Dirty Harry Callahan i ett 4-mot-3-överläge i princip bara har att sprätta in pucken.

* * *

Stämningen kunde vara mer elektrisk, det är sådär mumligt emellanåt, men när det bränner till – som vid målet och efter Henkes rätt så feta benparad – låter och känns det precis som vanligt här inne.

Mycket skönt att få bekräftat.

* * *

Gabby och Richards har alltså Fedotenko vid sin sida ikväll.

Han är därmed den tredje  som spelat på den positionen – på åtta matcher.

Tårtans brist på tålamod påminner ju fan om den genomsnittliga förskoleelever när man försöker undervisa dem om trafikregler, vad jag nu vet om det.

Hur ska kemi kunna uppstå om formationerna aldrig får mer än en match på sig?

* * *

Jumbotronen känns plötsligt väldigt liten, oklart varför, men New York-bilderna de visar under öppningsceremonin är lika förföriska som vanligt.

På den punkten kan ingen – någonstans – konkurrera med det här laget.

* * *

Myteri pågår på de nya, fina läktarsektionerna

De högljudda fansen uppe i nordvästra hörnet, de som började med skriket mitt i nationalsången, har hängt upp en jättelik banderoll med numret 16 och namnet Avery – och nåt som jag inte riktigt kan se.

Vår kommentator med samma namn skulle bli tårögd.

* * *

Jaha, Chazz Palminteri – känd från ”A Bronx Tale” och andra fina maffia-flicks – är konferencier under öppningsceremonierna också.

Jag blir mer och mer övertygad om att Massarone Construction varit inblandad i den beramade renoveringen.

* * *

Det kändes något störande att Boogard – som för fan spelade med de här killarna förra säsongen – inte förärades någon hyllning före matchen, men det kom i första reklampausen och det blev lite hårt i halsen när man såg hela bänken stå upp och slå med klubborna i sargen.

* * *

Gris-Olle är här, men håller ännu så länge en påfallande låg profil.

Vem vet, han kanske torkat upp under sommaren.

Det vore tråkigt.

* * *

Har vi en liten Bruins-Habs-beef kokande i kommentatorsspåret.

Håll inte igen i så fall, pojkar.

* * *

Kan Danny G få in en sån där skitpuck så kan Timpa Erixon också.

Vänta bara.

* * *

Kors i det välvda cirkustaket:

Garden har bytt nät också, och hittills fungerar det som en schweizisk klocka.

* * *

Nu pågår kvällens stora drama.

Varpu har gått och hämtat kaffe, nämligen.

För det måste hon gå en helt annan väg än tidigare år, till ett helt nytt ställe, och hela säsongens kvalitet hänger nu på om det är ett alltför krångligt uppdrag eller inte.

Rapport kommer i nästa paus.