A sort of homecoming, del 5 – The End

NY Rangers – Toronto 2-4 (Slut)

* * *

Rangers fina, nästan ovala omklädningsrum är så nytt att det fortfarande luktar målarfärg.

Men den gamla odören av besvikelse tränger ändå igenom.

Så går det när man uppträder som Blåskjortorna i den här hemmapremiären och slutar spela efter 20 minuter.

Då får man leva med känslor som är lika bistra oavsett om man får byta om i en kabyss som skulle kunna vara lounge på ett kasino i Vegas eller på en träpall i en iskall Cramo-bod utanför uterinken i Svappavaara.

* * *

Hela, eller åtminstone nästan, hela Garden när hemmahjältarna står och trampar vatten i tredje:

– We want Avery, we want Avery, we want Avery!

Ojvoj.

* * *

Kommer ut på åttonde avenyn och holy fuck!

Det är snö i luften.

Då blir det slagsmål om de få lediga taxibilarna, själv får jag en först efter att ha gjort ett Kessel-artat ryck rakt över 34:e gatan.

Tur man inte ska ner och ockupera Wall Street.

* * *

Underligt nog är det ingen som frågar om de där Avery-ramsorna under Tårtans presskonferensen…

* * *

Även gästerna har fått nytt omklädningsrum och Monstret jublar.

Eller…det gör han kanske inte, men han gillar uppgraderingen.

– Verkligen. Här var riktigt sunkigt förut, konstaterar han.

Ännu mer gläder det honom att han fick tag i snus Barclay Rex när Calle G ringde Papa Biffen häromdagen

– Ja, mitt snus hade tagit slut så jag var tvungen att hålla på med amerikanskt Skoal ett tag och det går ju inte.

Nej, det gör det verkligen inte.

* * *
Jag håller med Tikkanen, tv-kommentatorn – vem det nu var – står för höstens one-liner när han vid ställningen 8-9 konstaterar:

”Nice to see The Flyers have their goaltender problem sorted out”…

* * *

Eftersom rummet är ovalt kan jag inte längre påstå att Henke sitter i ”sitt hörn”  – och om jag ändå gör det vill ha skäll direkt, ok?.
Däremot kan jag konstatera att han, som alltid vid förluster, är svårt deppig.

Den här gången framförallt på sig själv.

– Jag var inte så koncentrerad som jag borde vara och spelade sloppy. Bättre än så här måste jag vara, menar han.

* * *

De unga grannarna en våning under mig har fest. Igen.

Kris Newbury hitåt, tack.

* * *

Vi har som bekant sett Leafs börja bra förr, men som Monstret konstaterar…

– Vi lärde oss mycket av vad som hände förra säsongen.

Ja, det känns som det finns mer stadga och tyngd och mental mognad i det här lagbygget.

Kanske, kanske kan det ändå bli en hygglig säsong för den eviga gåtan från Big Smoke.

* * *

Nu slår vi några åkarbrasor och kommer igen, ok?

På lördag kommer de unga talangerna från Ottawa hit och då börjar vi veva redan 21.00 er tid.

Det blir fruktansvärt skoj, jag lovar.