La La Land Hockey night

Jaha, som utlovat:

Liveblogg från southern California.

Redan när Kings besökte The Rock här om veckan sa jag ju att jag måste till Staples Center snart och när jag nu hade andra ärenden här i trakten – du dryge Hugosson i kommentatorsspåret, i det här jobbet kan man inte alltid styra var man befinner sig – så gick det ju snabbare än väntat att uppfylla den önskan..

Kings möter alltså Stars och så bra som båda de lagen öppnat serien borde det kunna bli rätt skoj.

Den som hänger med när klockan är halv fem hemma i den svenska hösten får en extra guldstjärna i  kommentatorsspårets hall of fame.

* * *

Oops, det skräller alltså redan till på trejdmarknaden:

Micke Samuelsson blir, tillsammans med Marco Sturm,  skickad från Vancouver till Florida – i utbyte mot David Booth och Steve Reinprecht.

Så lagom kul för Samma, kan jag tänka mig. Han flyttar visserligen till ett avsevärt behagligare klimat men också till ett sämre lag och chanserna att få vara med och vinna en ny titel har plötsligt krympt dramatiskt.

Jag har också svårt att se att Canucks vad ska kunna vinna på den här dealen.  De förlorar rutin, ledarskap och secondary scoring – och får talang som aldrig riktigt lyckas blomma ut.

* * *

Tycker jag är ute i god tid när jag lämnar hotellet i West Hollywood tre timmar före första nedsläpp, men morsning korsning.

Det spelar ingen roll att det är lördag, trafiken på 101:an är lika överjävlig som vanligt – det som ska ta lite drygt 20 minuter tar en timme.

Hur står de ut, los angeliterna?

* * *

Men visst, det svider lite att inte vara i Verizon Center när obesegrade upplagor av Capitals och Red Wings går i clinch – och Lidas dessutom spelar sin 1500:e match.

That’s a klassiker for sure.

Men som sagt; det här är inte det enda jag gör och ibland kan jag inte göra precis som jag vill.

* * *

Men när man väl kommer ner hit till downtown och Staples Center inser man att det var värt att sitta i de där infernaliska köerna några timmar.

Här var ruffigt och scary en gång i tiden, men nu har de verkligen gjort ett sizzling entertainment-distrikt av dessa kvarter och själva arenan, hem också för Lakers, har en glamorös lyster man inte direkt hittar i Raleigh eller Ottawa.

* * *

Fast det hade inte varit så överdrivet kul att vagga in i Wings omklädnings och prata 1500-matchersjubileum efter den här uppsträckningen.

7-1…såna smällar åker inte Wings på särskilt ofta. Det blev tydligen för mycket med back-to-back-show för the machine.

* * *

Går i pressrummet – ett av ligans bästa såklart; i Hollywood vet dom hur man tar hand om media… – fram till en jag tror jag känner och hälsar glatt.

Han tittar mycket förvånat och hälsar tillbaka med stor tvekan.

Det visar sig vara en helt annan person.

Ni har alla gjort likadant flera gånger och vet precis hur pinsamt det…

* * *

Och vilken chans Kings har ett skaffa en image lika glamorös som den resliga grannklubbens i år.

Det ser ju inte ut att bli nån basket alls den här säsongen och sportfans som Jack Nicholson, Leonardo DiCaprio och Tom Cruise har således ingen förströelse att bränna sina stålar på, så om Mike Richards & co gör nåt stort, då kan hockeyn bli riktigt het, och få helt ny uppmärksamhet, här ute i the land of dreams.

* * *

Precis som förra gången jag var här, för tre säsonger sedan tror jag det var, blandas hänförelsen av att få sitta i Jack Nicholsons hus med typisk Biffen-nojja.

Det kan ju bli jordbävning.

Vad händer då med oss som sitter här uppe bland takåsarna?

Jag vill verkligen inte veta.

* * *

Kings kör de blå tröjorna ikväll – åtminstone på värmningen.

Synd.

Det är de svarta, de nästan Darth Vader-coola, som får mig att längta ut hit ibland.

* * *

Äter en kaka.

Så ni vet.

* * *

Ska bli spännande att se Dallas in action för första gången i år.

Jag trodde de skulle gå rakt genom golvet efter Brad Richards flytt till Manhattan, men de har tvärtom spelat bättre än på flera år i inledningen. Och Loui Loui tycks inte sakna sin radarpartner det minsta. Två nya baljor i Anaheim igår och att döma av hur taggad han ser ut på värmningen blir det en ikväll också.

* * *

Vänjer mig aldrig riktigt vid att sitta här ute i Pacific-tidszonen och se matcherna ute i öst ta slut redan vid sjutiden.

Särskilt som det innebär att telefonsamtal måste ringas och referat skrivas medan fajterna här ute börjar – vilket i sin tur får till följd att det här bloggintrot blir lite kortare än vanligt, men vi får köra hårdare under de svenska morgontimmarna.