La La Land Hockey night, del 2

LA Kings – Dallas 0-0 (Period 1)

* * *

Inga mål i Staples ännu alltså, men en hel del bra hockey.

Kings dominerar stort i början, men gästerna från Texas tar sig efterhand in i fajten och har ett par chanser som tvingar ner den fenomenale Quick i spagat-nummer som får yours truly att grimasera illa uppe på sin pressläktarstol.

* * *

Kings intro vittnar i sanning om att vi befinner oss i närheten av Drömfabriken.

Det är det klart flashigaste jag sett i hela ligan, med laser och ett  tryck i PA:t som skulle göra intryck även under en utomhus-konsert med AC/DC.

Dom ansvariga på Long Island har en bit upp till samma nivå, om man säger så.

* * *

Quick har nu hållit nollan åtta perioder i rad.

Då vill jag vara – häpp! – kvick och påpeka att han slagit klubbrekord för Kings.

* * *

Sen dyker Cartman från ”South Park” precis före första nedsläpp upp i jumbon och hetsar publiken med Kings-ramsa.

Sport i Holywoodland är ju magiskt.

* * *

Att Mike Richards har ”edge” och temperament är ingen nyhet för oss som sett honom ute på östkusten de senaste fem åren, men det känns lite onödigt att just han ska gå boxningsmatch mot Ott. Han behövs till annat här. 

* * *

Rudolf, kul att ha dig här.

Berätta gärna varför utekvällen var störd – och var den ägde rum.

* * *

Det är alltså inte Lehtonen – NHL:s kanske hetaste målis just nu – som står för Dallas ikväll utan Andrew Raycroft, men han har varit bra han med.

* * *

Hyggligt intensiv kväll för den som är satt att bevaka svenskar i NHL det här.

Men jag klagar inte. När en sån som Gabriel Landeskog slår sig in i världens bästa liga på det här sättet kan man verkligen bara jubla.

* * *

Hade glömt hur mycket jag gillar den tuffe, underskattade Grosse Grossman.

* * *

Det är, vad jag kan se, i det närmaste fullt här inne – och därtill bra tryck. Inte minst när de visar resultatet från Washington i jumbon.

* * *

Nu ska det ringas, och skrivas, så det skvätter om det.

Vi hörs i nästa paus.