Premiär!, del 7 – The End

Vancouver – Pittsburgh 3-4 (Slut, efter straffar).

* * *

Ja, under andra halvan av matchen – och i synnerhet i tredje perren – kom ju Vancouver igång.

Det såg ut precis som förra året när tvillingarna började snurra som ivrigast i offensiv zon..

Penguins ska vara glada att de inte började trampa tidigare, för då hade de aldrig kunnat stå emot.

* * *

Nja, Kmannen, jag måste nog erkänna att jag började zappa rätt så ivrigt när Yankees hade baserna loaded. När baseboll-matcher når såna cloun är de fullkomligt oemotståndliga.

* * *

Både Letang och Malkin slog väldigt snygga straffar, men Luongo övertygade inte där heller.

Jag menar det på allvar, vore det lite stake i Vigenault skulle han satsa på Corey Schneider istället. Han är en mycket jämnare och, framförallt mentalt, mer pålitlig keeper.

* * *

Ett första svenskt mål är bokfört och att det var Danne Sedin som skulle göra det var väl i praktiken lika givet som att de spolar isen mellan perioderna.

Däremot hade man kanske inte kunnat gissa att han skulle kunna vara så löjligt iskall som han var när han stod där framför buren och höll inne med skottet.

En måltjuv monumentale inledde resan mot poängligans topp där.

* * *

Släng in i en hungrig Crosby i den här mixen och visst – Penguins är en contender.

* * *

Tack för ikväll, den första i en lång och underbar rad av diton vi ska ha de närmaste åtta månaderna.

Närmats hörs vi…ja, det är ju bara några timmar dit.

Hoppas ni som ska till Globen får se nåt riktigt läckert.