Saturday Night Live From The Rock

Jag säger som Kenta Gustafsson och Bajen-fansen:

Jag har väntat så länge på just denna dag!

För nu börjar det på riktigt.

De matcher vi sett under de två inledande dygnen har bara varit små aptitretare. Preludium. Förspel.

Det är först när bloggen åter sitter i en arena och för första gången på nästan exakt fyra månader ser en match live man kan säga att NHL-säsongen inletts.

TV har sina poäng, visst visst. Men den här sportens magi och den här ligans lyster står inte till fullo klar förrän man är på plats och liksom blir del av alltihop, hör skridskorna skära i isen och pucken metalltjonga i ramarna, känner doften av fukt och svett och zamboni-avgaser, ser det skarpa spotlight-skenet, de färgstarka matchställen och Eken som äter sig proppmätt i pressloungen.

Det är först då det blir riktig schwung i blogginläggen också.

Så please, låt oss göra sällskap genom den här oktobernatten.

* * *

Det började dock inte riktigt som jag hade tänkt mig. Först gick tågen från Manhattan enligt nåt slags lördagsschema jag inte var bekant med, så jag kom hit först en och en halv timme före första nedsläpp och att komma så sent till en NHL-premiär är för gamle Bjuppe som det är för andra att missa förtexterna på bio; man hinner ju inte komma i riktig stämning, för fan!

Sedan visade det sig att uppkopplingen fortfarande är helt uppfuckad i The Rock. Det är väl fan att saker och ting ska fungera bättre i Furudals ishall än i en NHL-arena? Amatörer.

Tills vidare lever jag på min egen 4G-platta och vi får väl en liten bön om att den är mer pålitlig än vanligt.

* * *

En premiär mellan Devils och Flyers har alltid nerv, det är två lag som inte gillar varandra särskilt mycket,  men för oss som värnar stora svenska talanger är just den här förstås extra kittlande.

Adam Larsson begår ju denna soliga och varma höstdag i norra New Jersey sin NHL-debut.

Nu får vi veta om hans försäsongssuccé bara var just försäsongssuccé eller om han är bona fide-back och mig förvånar det ju inte alls om det vi ser idag är starten på en av de stora svenska NHL-karriärerna.

* * *

Ni som undrat över Foppa-ceremonin i Denver behöver inte vara oroliga. Givetvis struntar vi inte i den. Tvärtom, vi har Big Papa Wennerholm på plats och det som händer där borta i Klippiga bergen bör kunna följas på den här bloggen – http://blogg.aftonbladet.se/wennerholm/ .

* * *

Roligast med sändningarna från Stockholm idag:

Man fick se Henrik Lundqvist sjunga ”små grodorna” i ett inslag mellan första och andra perioden.

Jo, det är sant – och han var nästan lika dålig som Bäckis var på ”Hej tomtegubbar” i ”24/7” förra hösten…

* * *

Åh, både teknikstrul och värdelösa tågförbindelser faller i glömska när jag plötsligt finner mig sittande ensam på den enorma pressläktaren i The Rock och försöker hetsa ur mig de här raderna medan den usle organisten övar på sina trudelutter.

Det känns som ett slags hemkomst.

* * *

Att döma av dagens deprimerande uppvisning blir det precis som vanligt för Rangers i år. De skapar ingenting framåt, begår hopplösa misstagen i defensiven och så får Henke rädda dem undan totala magplask.

Hur Tårtan och Stealth-flygaren kunnat intala sig själva att de har en trupp som ska kunna etablera sig i ligans elit undandrar sig mitt förstånd. Det är i och för sig ett klent förstånd, men jag fattar i alla fall att det som bäst blir streckdans med det lag som uppträtt på Globen.

* * *

Eken åt bara i en halvtimme idag. Premiärnerver ni, vet. Då slänger man i sig….

* * *

Det är inte bara Adams debut som får det att pirra i min väldiga lekamen (kropp betyder det, inget annat..): Att få se Jaromir Jagr på en NHL-is igen är också fantastiskt. Det har jag, om man bortser från OS, inte gjort sedan han herre på täppan på Broadway och nästan inget jag varit med om här borta har varit roligare. Om Giroux, som det såg ut i premiären,  dessutom tänker agera ställföretreädande Nyllet, då blir det fan åka av.

* * *
Jag är så stressad när jag anländer – tågschemat, ni vet – så jag hinner bara notera att det pågår något slags premiärfest och att Tom Waits visste vad han gjorde när han skrev sin låt om jersey girls , men konsertpianisten textar från plazan utanför souvenirbutiken Devil’s den och påstår att stämningen är ungefär som på en Springsteen-show på Stone Pony några mil söderöver.

Adam Larssons försäsong har uppenbarligen hetsat upp hockeyfansen i The Garden State.

* * *

Lilja, med nummer 6 på ryggen, är först av alla Flyers-spelare ut till värmningen.

Blir man så ivrig av Göteborgs Prima Fint?

* * *

Som ni vet har de senaste årens Stanley Cup-mästare alla inlett sina säsonger i Europa och jag, som är svag för såna vidskepligheter, börjar undra om vi kommer att få tillbringa några veckor i wonderful Buffalo framåt sommaren.

Det är onekligen Sabres som imponerat mest under matcherna där borta.

* * *
Tedenby ser väldigt het ut på värmningen. Han gör mål ikväll, jag känner det på mig.

* * *

Fan, tro’t om ni vill, men det är folk på alla sektioner här inne ikväll.
Det är ett under.

* * *

Det blir lite ceremonier innan kvällens match också. Först ska årets Devils-trupp, som brukligt presenteras och därefter hyllas Karel Rachunek och Alexander Vasyunov, två spelare med Devils-anknytning som dog i den flygkraschen i Ryssland.

* * *

MangeJy, ja, NHL, har i varje match en hel skrälldus kontrollanter på pressläktaren som sitter och klockar varje spelare. Jag blir nervös bara jag ser dem. Det räcker med att en av dem fumlar med en kille för att allt ska bli helt fel.

* * *

Förstår att ni undrat länge och här kommer svaret:

Givetvis är Bjuppe dressed to kill när det är premiär. Kostymen är mörkgrå, skjortan svart och slipsen en spräcklig snart i gråa nyanser.

Vassare blir det faktiskt inte.

* * *

Är det Brodeurs sista dans som inleds ikväll?

De spekulerar i det i lokal media. Så titta noga på honom. Han är, trots allt, den största nånsin.

* * *

Okej, då så. Då droppar vi pucken och kör.

Välkommen till NHL-säsongen 2011/2012.