Slaget om New York

Det är ändå rätt märkligt.

Man kör fyrtio minuter rakt österut från Manhattan, kommer till en jättelik parkeringsplats mitt ute i en potatisåker och går sen in och sätter sig i gamla Gyllerinken i Borlänge.

Men likafullt:

Här bor ett NHL-lag.

Varför?

Det finns verkligen ingen förklaring  till det, och vad det lider korrigeras förhoppningsvis detta systemfel, men ikväll blir det alltså derby mellan laget som får dväljas här, Islanders, och dess storebror Rangers.

Är det någon av er som tänker offra lördagkvällen på att hänga med?

Rangers-fansen borde.

Eftersom de fortfarande bygger om Garden är det här enda gången före slutet av månaden som Rangers spelar i New York-området – och därmed också enda gången det blir liveblogg med blåskjortorna på isen på ett par veckor.

* * *
Bilresan ut var fin annars. Innan man kommer ut till just Uniondale kan Long Island, faktiskt, vara rätt så sevärt. Dessutom fick Eken ett svavelosande utbrott när han kollade Elitserieresultaten och såg att Brynäs torskat mot Linköping.

* * *

Det är ju direkt inte som att Rangers har ett överflöd av dugliga backar – eller backar överhuvudtaget – så det är inga goda nyheter att även Sauer är skadad och måste vila i kväll.

I hans ställe kastar de in Woywitka, hämtad på waivers från Montreal, och vi tackar särskilt för att vi ett så lättstavat namn att svänga oss med här i bloggen.

* * *
Men man får försöka se det ur Hedbä-perspektivet:

Varje gång han kommer ut hit säger han till sig själv att han befinner sig i Tomas Jonsson-land.

Och det är klart, då får sceneriet en helt annan lyster.

* * *

Sauerkrauten eller inte – det här kan bli en besvärlig utmaning för Rangers. Ni såg ju Islanders mot Tampa häromdan. Den här tiden på året är de farliga.

Å andra sidan har Tårtan indirekt lovat att hans manskap ska vara bättre än under de fjösiga matcherna i Stockholm ikväll.

Det var ju, förstod vi på honom efteråt, för att de knappt fått träna och dess utom – stackars! – tvingats spela en räcka matcher på stor is ”elitlaget” från Broadway inte kom upp på riktigt konkurrenskraftig nivå.

Nu har de tränat en hel vecka, på NHL-is, så det är korten på bordet.

* * *

Som ni säkert kan föreställa er är pressläktaren i den här stenåldershallen ett litet och trångt och fult provisorium upptryckt under takåsarna. Eken får nästan gå ut och hämta domkraften för att klämma in mig på min plats.

Men en fördel är att man sitter hyggligt nära isen – precis som i Gyllerinken.

* * *

Tro på fan, men DiPietro är skadad.

Igen.

Det är otroligt. Sedan han skrev på det löjeväckande 15-årskontraktet har han inte haft en enda skadefri svit som varat längre än en månad.

Så påminn mig om att aldrig spela roulette med DiPi. Han är helt uppenbart bad luck, hela mannen.

* * *

Det blir första livemötet med Tim Erixon det här.

Jag ser fram emot det med stor entusiasm, faktiskt.

* * *

I DiPis fårnvaro står dock inte alls Nabby.

Det gör Al Montoya och eftersom han en gång ratades av Rangers kan man ju tänka sig att han tänker göra en sjujävla match i första ronden i Slaget om New York.

* * *

Allra roligast med att Eken sitter intill på pressläktaren under preludierna och underhåller med små anekdoter från sin egendomliga lilla värld – inkluderande så kallat bottle-table på den glödheta klubba som, mycket passande, heter 1 Oak – är att han hela tiden gör det på Andreas Lilja-skånska.

Så ser vår interna – extremt interna, faktiskt – humor ut.

* * *

Ni som frågar om sändningsrättigheterna där hemma – jag är ledsen, men jag sitter här och vet inte mer än vad ni gör.

Jag har uppmanat Viasat – eller någon – att hissa lädret så vi får slut på den här parodin och mer kan jag inte göra.

Ett litet tips dock:

Håll koll i kommentatorsspåret. Där delar mina fina läsare ofta med sig av länkar så att ni åtminstone kan se matcherna på era datorer.

* * *

Ser Islanders så kallade Icegirls värma en timme innan den riktiga värmningen börjar.

Hoppas Henke kan hålla sams med dem idag…

* * *

Våld är ju inget bra och han ångrade sig själv efteråt, men jag kan inte låta bli att tycka att Ashams sova-kudden-gest efter Tyson-smockan han hav Beagle var rätt rolig.

Sorry, jag råkar bara vara lättroad i såna sammanhang.

* * *

Eken om John Tavares:

– Jag tror att han är en riktigt osympatisk människa.

Såna uttalanden ska man väl egentligen göra om människor man inte träffat och egentligen vet något om, men på ren instinkt är jag faktiskt böjd att hålla med.

* * *

Vi har fina, pensionerade tröjnummer precis framför oss:

Billy Smiths 31, Bob Nyströms 23, Mike Bossys 22, Bryan Trottiers 19, Clark Gillies 9 och Denis ”Potvin Sucks” Potvins 5.

Det är en påminnelse om vilken dynasti det här laget, mot alla jävla odds, en gång var.

Men det är ju skandal att vare sig Anders Kallurs, Stefan Perssons och – framförallt – Tomas Jonssons nummer inte hänger där också.

* * *

70 minuter kvar till första nedsläpp.

Då kommer det klassiska kungörandet från sätet till höger:

– Nu går jag och äter.

På Andreas Gästriklandfärgad Lilja-skånska det också.

* * *

Efter att ha skrivit namnen Bob Nyström, Anders Kallur, Stefan Persson och Tomas Jonsson börjar jag förstås fundera på hur många svenskar jag kan komma på som spelat här ute.

Få se nu:

Mats Hallin, magnifike Göran Högosta, Tommy Salo, Tommy Söderström, Mats Lindgren,

Marre Czerkawski (polack visserligen, men jag vill gärna se honom som svensk), Kenny Jönsson, Jörgen Jönsson och…fan, sen kniper det.

Nu tar vi och tittar på nätet och ser vilka jag missat:

Jaha, Niklas Andersson, Andreas Johansson, Mikael Andersson, Johan Davidsson (really?), Dick Tärnström, Mattias Timander, Mattias Weinhandl (ja, hur kunde jag glömma HOHOM) samt Robban Nilsson (och hur FAN kunde jag glömma honom; han är ju ren Biffen-idol).

* * *

Basil, dörrman-Basil är dessbättre på semester.

Annars har jag en känsla av att han skulle kunna använda resultatet i den här matchen som förevändning för brutal terror kommande vecka.

* * *

Det bör kunna bli riktig rock ’n’ roll ute i bänkraderna i kväll.

Den här matchen är som sagt Rangers-fansens enda chans att se sina hjältar under de inledande grundserieveckorna, så de kommer att ta över Coliseum mer än vanligt.

Det gillar inte hemmapubliken.

När jag var här som vanlig åskådare med Dalarnas egen Silbersky, också känd som Ola Berglund, på en match hösten 2006 såg vi tre slagsmål bara på vår sektion.

Och det var en söndagförmiddag.

Nu är det Saturday night..

* * *

Och vad har de parkerat på sektionen intill, bara några tio meter till höger, om inte en sån där zeppelinare som vi älskar i den här bloggen.

Eken har redan lovat ta bilder när yours truly Biffen flyger med i andra pausen.

* * *

Bra jävla match i United Center ikväll, förresten. De senaste två årens mästare går i clinch.

Törs jag utgå från att ni förser bloggen med rapporter därifrån – liksom, hemskt gärna, från Montreal, DC, Fort Lauderdale, Nashville och St. Paul?

Slaget i Edmonton kan ni dock ta det lugnare med. Det räknar jag med att hinna hem och följa i holken i Midtown.

* * *

So far har nätet funkat ok, men ju närmare match vi kommer – och fler börjar ta det i bruk – desto segare blir det.

Dom borde ha fler hubbar, klargör Eken.

Ja, det bet borde dom fan.

* * *
Värmningen ger klart besked:

Captain Callahan tänker göra mål ikväll.

* * *

Woywitka, Woywitka, Woywitka-

Ja sorry, var bara tvungen att öva lite.

* * *

Det är, slår det mig, särskilt såna här kvällar man saknar Sean Avery.

Derby, det är ju för honom vad spenat är för Karl-Alfred.

* * *

Nu, medan nätet fortfarande håller, ber jag att få publicera det här introt.

Hoppas det blir en holmgång värdig herre-på-täppan-titeln i världens bästa stad.

Jag återkommer – God willing – i paus nummer ett.