Bäckis is back

Man ska egentligen inte vara förvånad.

Bäckis är ju precis lika envis och grinig som Foppa.

Så reaktionen på fjolårets relativa tillbakagång – spel- såväl som poängmässigt – är naturligtvis en explosionsartad comeback i år.

Jag vet inte vad han gjorde hemma i Valbo i somras, men nåt väldigt speciellt var det, för herregud – har ni tittat noga på nummer 19 i Washington de senaste matcherna?

Han har ett helt nytt bett i skridskoåkningen, han är mer fysisk än någonsin tidigare och han utför ”plays” och ”moves” det borde skrivas poesi om.

Som passningen till Semins mål i förlustmatchen mot grymma Dallas i tisdags ; en överrumplande backhand bakom ryggen nerifrån kortplanket, till den helt omarkerade ryssen framför kassen.

Så snyggt, så genialt.

– Jag har väl känt att jag vill ha lite revansch , erkände han också när jag tog upp hans utomordentliga säsongsöppning häromveckan.

Sen kom  han på sig själv och tillade snabbt att han har bra kedjekamrater och att det därför inte är så svårt.

Det är ju så med den här ynglingen; att krama ur Bäckis storvulna citat är inte lättare än att vara finansminister i Italien just nu.

Men tro honom inte. Att han just nu ligger på delad andraplats i poängligan – och på första i assistligan – är alls ingen tillfällighet.

Det märkliga är att radarpartnern Ovetjkin inte alls inlett lika övertygande. Jag trodde att även han gett sig själva djävulen på att få upprättelse . men hittills har han varit förhållandevis trög och

Därmed kan vi, förhoppningsvis, skrinlägga nyset om att Bäckis bara åker shotgun med den ryske superstjärnan. Det har aldrig varit sant. Bäckis är inte bra för att han spelar med Ovie – han spelar med Ovie för att han är bra. Om något är situationen, i alla fall för tillfället, den omvända. Det Ovetjkin får uträttat beror mestadels på att hans svenske center är så jävla bra.

Så låt oss slå fast:

Bäckis is back.

* * *

Vi som vill att det ska gå bra för blågula NHL-aktörer har mycket att gnugga våra – åtminstone i mitt fall – valkiga händer åt.

Även bröderna Sedin återfinns bland de tio främsta i poängligan och i assistligan är halva topp 10 blågul: Utöver Bäckis, Henke och Danne är Erik Karlsson och Alexander Edler med och hugger där. Samme Edler ligger på andraplats i backarnas poängliga – en poäng före Karlsson. Den store Lidas återfinns på sjundeplats – och leder samtidigt backarnas målliga med sex fullträffar. Sedan har vi Loui Eriksson på delad förstaplats i plus/minus-statistiken – och en Patric Hörnqvist som slår klubbrekord i Nashville med mål sex matcher i rad (det var sju ett tag, men de griniga jävlarna tog ifrån honom hans mål i natt…)

Lägg därtill en massa målvakter – Lundqvist, Hedbä, Enroth, Karlsson och Markström innan general manager-politik tvingade ner honom i AHL igen – som briljerar och your blogger kan inte låta bli att citera de amerikanska rubrikmakarna:

How swede it is!

* * *

Apropå Foppa är hans kampanj för fler helgmatcher på tider som passar publiken i Europa är värd lika ivriga applåder som Lillehammer-straffen.

Men jag har, in the name of full disclosure, egoistiska skäl att hoppas att the powers that be lyssnar på honom.

Den här bloggen skulle med ett sådant upplägg få fler läsare, vi skulle få större möjligheter att få in aktuella blänkare i papperstidningen och intresset för ligan där världens bästa spelare utövar världens bästa sport skulle öka markant, vilket i sin tur skulle generera mer intresse hos cheferna.

Det är en nåd att stilla be om när man har NHL som religion.

* * *

Att Rangers ligger på fjärdeplats i östra konferenstabellen i början av november är i sig ingen superskräll, även om jag inte vågade räkna med sån succé. Men att det i första hand beror på en kedja bestående av Gaborik, Stepan och Anisimov känns lika väntat som en Beatles-återförening.

Med originalmedlemmarna.

* * *

Borlänge förlorar sin sista claim to NHL-fame när Ritola flyttar hem till Sverige och det känns ju bittert, men jag förstår Tunaslättens egen Guy LaFleur. Efter så många år måste det kännas fullständigt att åka ner och

Dessutom när jag fortfarande förhoppningar om att Ivan Hansen snart får kontrakt med Red Wings.

* * *

Bara den lilla antydan som häromdagen hördes om att Sid The Kid kanske, kanske, kanske kan göra comeback i den tidiga seriefinalen mellan Penguins och Stars i Consol Energy Center på fredag får i alla fall mig att dra efter andan.

Satan vad stort det kommer att bli att se honom på is igen.

Vilken match förresten.

Penguins-Stars.

Ojvoj.

* * *

Snart är det bara två månader kvar till All Star-äventyret i Ottawa.

Ryktet säger att Zäta redan börjat ladda.

* * *

På fredag har vi Carolina på Garden och Capitals ute i The Rock.

Ni får själva gissa var bloggen kommer att vara.

Vi hörs hur som helst då.