Biffens lista 29/11

Ojvoj, det var en händelserik måndag och vi har nu mycket att diskutera.

Men först förstås – veckans lista, med det bästa och sämsta som, i mina allsmäktiga ögon hänt sedan förra måndagen.

 BIFFENS LISTA

 1. The Comeback.
– Är Crosby bäst? Crosby är bäst!

2. Kris Letangs näsa.
– Där fick vi en ny bekräftelse på att hockeyspelare är världens tuffaste idrottsmän.Letang fick alltså näsan avslagen när tre minuter återstod av Penguins bortamöte med Habs. Han hastade ut i omklädningsrummet, fick näsan fixerad, var ute på isen några byten senare och avgjorde matchen på övertid. Fucking klassiskt.

3. Bruins–Red Wings.
– Årets bästa match.

4. Hagge Hagelin.
– Den mest resoluta, roliga och överraskande succédebuten en svensk stått för sedan Super-Fabian inledde karriären med ett hat trick i Dallas.

5. Rangers-Flyers.
– Årets roligaste match.

6. Dale Hunter.
– Jaha, äntligen har vi en NHL-coach jag druckit bira med…

7. 24/7.
– Nu har dom börjat filma och jag längtar efter första avsnittet, kring Lucia, med en iver vanligtvis reserverad för den sista timmen under flygresor till Vegas.

8. Brian Elliott.
– Under sin olyckliga stint i Ottawa kändes det som att den här gossen gjorde klart att han inte är NHL-målis. Men där tog vi jävlaranamma fel.

9. Bye bye Lille Fridolf.
– Jag gillade verkligen Boudreau, han var en udda och charmig showman och han kommer att saknas. Men nåt var tvunget att hända i huvudstaden och dom flyttar ju inte på problembarn som tjänar nio miljoner dollar per säsong…

10. Kingkong Nilsson.
– Jag säger det igen, vad som än händer i framtiden har han underbara NHL-historier att berätta för barnbarnen. Det var han som stod när regerande mästarna tog tionde raka segern och det var han som stod när världens bäste gjorde comeback efter nära elva månaders frånvaro.  

 BIFFENS BU

•Alex Ovetjkin.
– Det är i praktiken hans fel att en väldigt bra människa förlorade jobbet igår.

•Brutna käkben.
– Jag skrek själv rakt ut hemma i korresoffan när dom sköt sönder Eaves . Helvete, vad ont det såg ut att göra. Och nu får han gå med käften igenskruvad i sex veckor. Morsning korsning.

•Anaheim Ducks.
– Nu är det mer Anaheim Turkeys.

 CITATET

– Jag var en player’s coach…
Mike Keenan i Versus-showen NHL Overtime på måndagskvällen. Jeremy Roenick, på stolen intill, utbrast inte helt obefogat i gapskratt.

* * *

Ja, som framgår ovan har jag alltså tagit några glas ihop med Dale Hunter.

Han är nämligen bäste kompis med Calle Johansson och under finalserien 2010 råkade jag liksom bara hänga på när de skulle ses på en pub i Philly.

Han var väldigt trevlig, berättade sanslösa historier och tja, vi kan väl säga att han inte direkt verkade tycka att öl är otäckt.

Han kommer säkert bli

Men mitt hjärta goes out till Lille Fridolf Bouderau i alla fall.

Han var en färgklick i den rätt gubbgrå tränarsfären i NHL, såg i alla fall under de första åren till att vi fick se en rasande rolig hockeyshow varje gång  Capitals spelade och var alltid tillgänglig, även för småhandlare som jag.

Hoppas verkligen han får jobb i en annan klubb och det snart.

* * *

Henke kläcker förstås det självklara smeknamnet på Hagelin.

Hagge.

Perfekt, särskilt för oss som var Hagge Geigert-fans.

* * *

Dale Hunter var inte precis den renhårigaste i NHL-historien.

Det här är ju en klassiker:

http://www.youtube.com/watch?v=Xte-Vtxg-m8

Incidenten – en av de värsta nånsin –  kom upp på den där puben i Philadelphia och en flinande Hunter svor sig fri.

– Jag såg aldrig att Turgeon gjorde mål, hette det.

Eller hur.

* * *

Det var Hagge Geigert som, apropå svensk jante-beteende, berättade att en äldre man en gång satt och tittade surt på honom på Sundsvalls flygplats.

Plötsligt reste sig mannen, kom fram och sa:

– Du ska inte tro att jag känner igen dig!

* * *

Calle J och Hunter är verkligen bästisar på riktigt, så är det någon svensk som kommer att hamna i ett NHL-bås igen är det our dear Viasat-stjärna.

* * *

Dom sparkade alltså även Maurice nere i North Carolina under måndagen och det är förstås synd om honom också, men jag bryr mig ärligt talat mindre. Han var sannerligen ingen färgklick.

Ersättaren Kirk Muller tror jag däremot på. Han har alltid gett ett intelligent intryck.

* * *

Ja, Erik Karlsson – nu ensam etta i assistligan – borde kanske varit med på listan han också, men han har varit det så många gånger i höst att han fick maka på sig när det var så mycket annat skoj.

Se honom som bubblare.

* * *

OK, kommande natt är Sid The Kid tillbaka på Garden för första gången på över ett år.

Det blir lattjolajbans det – och bloggen är på plats.

Vi hörs då.