Flykten från New York, del 6 – The End

New Jersey – Washington 1-3 (Slut)

* * *

Oh, såg ni open ice-proppen Adam Larsson åkte på av Ovetjkin i tredjeperren?

Den var av samma kaliber som den samme Ovetjkin sänkte Jagr med i OS för snart två år sedan.

Till och med Bäckis blev lite skakad.

– Jag såg inte tacklingen, men jag hörde och var tvungen att vända mig om för att se att Larsson fortfarande var vid liv, säger Valbo-sonen med en grimas.

Jodå, födelsedagsbarnet från västerbottningen (tack för påpekande, vem det nu var…) överlevde och får inga mer bestående men än präktig fläskläpp lagkamraterna har rätt roligt åt i omklädningsrummet efteråt.

– Det var en ren tackling, jag får se mig för lite mer, säger han och fingrar lite försiktigt på den där läppen.

* * *

Vi går rakt in på tåget på Penn i Newark – och när vi kommer ut på åttonde avenyn utanför Penn i New York hoppar jag på samma sätt rakt in i ett taxibaksäte.

Underbart, det är den sortens timing George Costanza skulle kunna bygga ett helt Seinfeld-avsnitt kring.

Att den här slutrapporten likafullt tagit sån bisarr lång tid beror på att det, som sagt,  varit bisarrt mycket att leverera till sportbladet.se.

* * *

Sympatiyttringarna visavi den proppade Larsson kan inte sägas stå som spön i backen i Devils besvikna omklädningskabyss.

– Larsson, Larsson, säger Hanky Tallinder tvärtom med elakt flin och ruskar på huvudet.

– Man såg ju i hundra meter att den där smällen skulle komma. Han måste lyfta på huvudet. Men han är van vid isytorna i Elitserien och tror han hur mycket tid som helst.

* * *

Min och Ekens Arne-och-Ankan-parafras når helt oanade höjder under tredje perioden.

Nu tycker vi att den här bloggen borde kompletteras med en live-podcast från NHL-läktarna.

Vi skulle bli det mest hyllade radarparet sedan Dupond och Dupont.

* * *

Inte ska vi vänta oss några försök till hämnd i Verizon Center i morgon heller.

Tallinder igen:

– Vem ska stå för den? Jag? Ja, ha ha, eller hur!

Han är väldigt underhållande, Hanky Tank.

* * *

Rangers tar alltså sjätte raka och har plötsligt häng på förstaplatsen i östra tabellen,

Jag fattar ingenting, men det lär vara träningsfritt i morrn och match har de först på tisdag, så ikväll är det nog bra tryck på Tiny’s.

* * *

I korridoren utanför Capitals omklädningsrum utbryter en osaklig debatt om huruvida Gävle eller Borlänge är farligast.

– Meh, säger Bäckis, alla vet ju att Borlänge är Sveriges mest kriminella stad.

Mina kontringar om att det bara är fördomar och att jag aldrig varit i Gävle utan att det är någon som ska kaxa och mucka får inget gehör.

– Äh. Det är väl Eken det då, muttrar Caps-stjärnan på bredaste dialekt och lommar iväg.

Ha!

* * *

Kommer hem och hittar en uppspelt storebror i världens skönaste korresoffa.

Han kollar Anaheim-Vancouver på tv:n och konstaterar att Ducks är på väg att köra över Canucks.

– Räkna aldrig bort Nucks, svarar jag och shit, så nära jag är att få in den poängen.

Hade Daniel och Henrik bara vetat vad det betyder för en lillebror att få glänsa så för en storebror är jag övertygad om att de lagt på ett extra kol under den där infernaliska sista minuten.

* * *

Kovy behövs i Devils powerplay, kan man lugnt konstatera.

Förmodligen är det vad han själv upplyser Ovetjkin om när de står och flässar och skrockar i environgerna i The Rock efter den här matchen…

* * *

Slutligen läser jag på nhl.com att ”Kronwall is honored to be on the All Star ballott”.

Ja, så känner väl ALLA Red Wings-spelare som hamnat där…