Jets i NYC för första gången sedan 90-talet

Ojvoj, nu är det tätt på given, som gumman sa (hon sa kanske inte ”ojvoj”, men resten….)

Ett dygn – plus en timme, eftersom också vi drog tillbaka våra ur den gångna natten – efter holmgången mellan Rangers och Habs är vi tillbaka på Garden för nästa tango.

Inget idealläge för en sån här stream-of-consciousness-blogg, kan jag förvarna om.

Det har liksom inte hunnit hända så mycket sen senast. Jag har åkt hem, skrivit referat, sovit, gått upp, ätit brunch och medelst buss längs den lugubra 34:e gatan tagit mig hit igen.

Därmed finns det överhuvudtaget inte så mycket consciousness att streama.

Men vi gör förstås ett försök att brassa på som vanligt och med lite tur är det nån av er där ute som vill åka med en gång till.

* * *

För första gången på över sexton år gästas The woooooorld’s most famous arena denna molokna novembersöndag av ett lag med namnet Winnipeg Jets.

Kul ändå. Man vill ju se nytt. Ja, man kan tycka att det bara är samma halv-träliga Atlanta Thrashers i ny kostym, men vadå – kostymen i fråga är snygg och namnet, Jets, har en fin klang med historisk impact.

Dom är hjärtligt välkomna.

* * *

Ledsen, GA och Boman – men redan i början av 80-talet kom Boorken, som då tränade Djurgården och Håkan Södergren, dragande med den där om att det inte finns något svårare än att leda med 3-0.

Som det heter:

Ni ska inte försöka lära farsan knulla…

* * *

Själv såg jag det ursprungliga Winnipeg två gånger, faktiskt. Första tillfället var när de på 70-talet besökte Leksand och jag, då en försynt liten knatte med blåvit sjal knuten runt tanig hals,  fick åka med den legendariske Roland Eriksson föräldrar med upp till gamla Isstadion och titta storögt på Bobby Hull. Det andra var när jag och Jonas Berggren, en briljant fotograf från kungliga huvudstaden, nådens år 1994 var på reportage-resa i Silicon Valley och dom spelade mot Sharks. Då återfanns Arto Blomsten på isen och efter några öl började svenska ramsor som ”Ärtan” eka inne i Sharktank.

Se där, dagens lilla anekdot.

* * *

Fy fan, den där timmen vi krånglade med i natt har verkligen ställt till det.

Det är ju plötsligt mörkt vid fem.

Fem!

Ska vi ha det så här nu, fram till mars-april?

Sätt ett slagskott i pannan på mig, Johnny Oduya!

* * *

Få se, vilka svenskar har vi nu – förutom den eminente Ärtan då – som spelat i Winnipeg Jets olika inkarnationer, från WHL-åren och framåt?

Anders Hedberg, Lill-Pröjsarn Nilson, Curre Larsson, Lars-Erik Sjöberg, Kenta Nilsson, Dan Labraaten, Mats Lindh, Willy Lindström, Bengt Lundholm (vilken hjälte!), Thomas Steen, Anders Steen, Fredrik Olausson, Toby Orr Enström och Johnny Oduya.

Det är dom jag kommer på. Har vi fler?

* * *

Vad fan, Malmbäck, jag har väl aldrig haft några synpunkter på RBC Center som arena? Tvärtom, i den pressloungens serveras ligans bästa bbq, pressläktaren är suverän och jag älskar tailgate-stämningen ut på parkeringen.

Det är laget som bor där jag faller i sömn inför…

* * *

Back to back som det är vilar Kung Henke ikväll. Tåbiran avlastar. Trist för de svenska hurtbullar som tänkte fira sin New York-mara under eftermiddagen med lite Henke-hyllningar ikväll, men Tårtan gör helt rätt. Lundqvist ska inte slitas ut.

* * *

Och Hugosson, jag väljer att INTE lite på dig i det fallet. Islanders FÅR inte försvinna någonstans förrän kontraktet med plåtlådan ute på Long Island går ut och det gör det inte förrän 2015. Och då finns det synnerligen hugade spekulanter i Brooklyn och Queens som gärna vill ha en liten NHL-franchise.

* * *

Apropå maran sprang jag själv in på fyra och tolv.

Inte.

Sanningen är att jag hade behövt läggas in för observation om jag så promenerat över Verrazano Bridge.

* * *

Det är nästan lite näpet att se kollegorna från Manitoba smyga in i pressrummet och se sig andäktig om. De flesta av dem är för unga för att ha varit beat-reportrar back in the day och är av allt att döma på sitt första uppdrag i The Wooooorld’s most famous arena. Det ser man i ögonen. Det lyser i dem.

* * *

The Captain sprang däremot sitt första New York maraton på riktigt idag.

Mark Messier alltså.

Tid:

Fyra timmar, 14 minuter och 27 sekunder.

Klart godkänt.

Men han borde snabba sig att bli general manager för Rangers istället.

* * *

Ena dagen är det bara ”I have no idea”, nästa – som nu, idag – rena rama föreläsningen när Tårtan håller sina pregame-presskonferenser.

Vi får oss plötsligt fascinerande utläggningar om att McDonagh och Girardi är de Rangers-spelare som är i bäst form, att Brad Richards vet mer om vad det innebär att vara ett proffs och att han nu agerar mentor åt Del Zotto on och off ice och att PP-enheterna jobbar bra med pucken men alltför ofta ”dör” när det är dags för avslut.

Han är en fascinerade tårta, Tårtan.

* * *
Jag har idag lyssnat på gamla raggarbandet Ryno Rockers – som hyllning till den mest eminenta måltjuv Leksand haft sedan Legendary Challe Karlberg.

* * *

Tråkigt, både för honom och oss, att Toby Orr Enström inte kunnat följa med sitt lag till storstan. Det är ju här hans bling-bling, på isen såväl som utanför, kommer bäst till sin rätt.

* * *

Förmiddagens NHL 12-variant av den här matchen gick dåligt. Gabby scorade direkt, men sen blev det inget mer för hemmalaget och på övertid avgjorde Little för Winnipeg. Det tyckte jag var bedrövligt. I alla fall a little…

* * *

Något säger mig att Page Six Seans impact kommer att bli en helt annan i den här matchen.

* * *

Visst, Kometen. Vi hade litet snack med Enroth på sportbladet.se i dag.

Och – eftersom ni nu hojtade om det – med Erik ”Plus 6” Gustafsson i Flyers också. Han visade sig vara väldigt trevlig.

* * *

Den explosiva rivaliteten mellan Blackhawks och Canucks får ny näring i United Center och snälla, pumpa kommentatorsspåret fullt med rapporter. Jag är särskilt nyfiken på att få höra hur relationen mellan Bobby Lou och den snälla Chicago-publiken utvecklas.

* * *

Kul att se Big Buf på värmningen. Hade glömt hur mycket jag gillar honom.

* * *

Har Eken till bord på pressläktaren – och han sitter, helt otippat, och febrar över en Giants-match på sin lilla pressläktarmonitor.

– Dom spelar ju mot Patriots, det är första gången på flera år, påstår han.

Det spelar ingen roll hur många år man umgås med Eken, man lär aldrig känna honom helt och hållet.

* * *

Om jag nu har svårt att få mina juicer att flöda en sån här back-to-back-kväll kan ni ju tänka er spelarna.

Båda de här lagen hade tuffa danser i går och kommer rimligen vara lite trötta ikväll, så nån ny uppvisning ska vi kanske inte hoppas på.

Men som Gävle-bon till höger konstaterar kanske de, av ren trötthet, blir lite griniga.

Alltid nåt att hoppas på.