Original Six Showdown on Broadway

Hello music lovers!

Idag är det en helt annan Biffen som tagit sig tvärs över Manhattan för att se på hockey i the wooooorld’s most famous arena.

Utsövd, frisk, pigg och glad.

Det var inte som att det saknades frestelser igår heller. En storebror, en krogägare, tjejer och gamla stammisar från Elaine’s försökte alla locka ut mig på dåligheter, men yours truly var ståndaktig som ett baptistpastor i the backwoods of Alabama och meddelade lugnt att, tyvärr, jag ska leverera för världens bästa bloggläsare och kan inte vara som härsket smör en gång till.

Istället stannade jag hemma och knaprade på utsökta ostar och såg helt fantastiskt underhållande matchen mellan Stars och Avalanche – och nu känner jag som en kärnvapenbestyckad torped, just avfyrad från amerikanska flottans senaste underverk till u-båt och med siktet inställt på lede fis själva högkvarter.

Så häng med ikväll, det kan bli åka av.

* * *

He’s b-a-ack.

Avery alltså.

Ikväll, mot Montreal,  gör han äntligen säsongsdebut och ja, jag vet:

Några av er biter ihop tänderna och muttrar om att jag är dum i huvudet som tycker det är så roligt med honom.

Han är ju en prick, en punk, en skit.

Visst, sant. Men när han är på rätt humör ger han matcherna en helt annan nerv och helt annan laddning.
Det är som det brukade vara att se konserter med såna som Public Enemy, Einstürzende Neubaten  eller, för den delen, Oasis.

Man har känslan att vad som helst kan hända och den känslan är hisnande.

Så jag säger definitivt som The Garden Faithful:

Welcome back, asshole! 

* * *

Security-damen som går igenom dataväska och friskar alla murvlar med sån metalldetektor.

– Hello, young man. How are you doing?

Biffen:

– Great. And even better now when you’re calling me young.

Ni ser,  vilken charming motherfucker jag är idag!

* * *

Det brukar alltid bli kul när Habs kommer till Garden, vare sig lag eller fans tycker om varandra, och eftersom det nu också är swinging Saturday Night på Manhattan så, well, det är inte bara Averys debut som borgar för underhållning ikväll.

* * *

Inget helvetiskt som inte har något underbart med sig:

Den förkylning som höll på att ta över tillvaron bara dog efter onsdagskvällens holmgång.

Bacillerna drunknade helt enkelt i cajun martini.

* * *

Klassisk före-matchen-pk med Tårtan drygt två timmar före första nedsläpp.

Han får fyra frågor och svarar likadant på samtliga:

– I have no idea.

Till slut säger en viss utsänd från New York Post som, ehum,  varit på presskonferensen med Tårtan förr ”vad gör jag här”.

Då rycker det lite i coachens mungipor innan han återigen svarar:

– I have no idea…

* * *

Vad gäller Strålman är det fortfarande oklart när vi får se honom i Rangers-tröja.

Det sker definitivt inte i helgen.
Först måste klubben genomföra några manövrar för att skapa utrymme under lönetaket, till exempel sätta Staal på listan över långtidsskadade och avgöra vad som behöver göras på sikt om Rupps knäskada är så allvarlig som den verkar.

När det kan vara klart?

Jag säger som Tårtan:

– I have no idea.

* * *

Har alltså storebror på besök och vad det innebär vet Bäckis bara alltför väl.

– Ja, skrockade han när jag ringde upp efter Carolina-matchen igår, storebröder…dom är a bad influence.

Precis!

* * *

Apropå skador är Scott Gomez satt ur spel och missar det här mötet.

Synd det.

Det är ändå fascinerande att se på spelare som gör sju mål under säsonger när de tjänar åtta miljoner dollar.

* * *

Idag ska storebror Ola – en gång fruktad back i Kvarnsvedens GoIF och sedan ännu mer fruktad tränare för mitt knattelag i samma klubb – för övrigt hit och titta.

Han sitter på sektion 115, så kolla efter honom där. Han är stor, stark och snäll.

* * *

Det är och förblir ynk att Rangers inte kallar upp Zuke. Han skulle vara perfekt mot en Hal Gill som, i synnerhet en sån här back-to-back-kväll rör sig marginellt snabbare än en kakelugn.

* * *

Någon kanske inbillar sig att den där beskrivningen av brorsan stämmer in även på mig, men där tar ni fel. Jag är förvisso också stor, men inte stark och inte snäll. Jag är svag och elak.

* * *

Många bra matcher även i övrigt ikväll och jag räknar kallt med rapporter från framförallt Ottawa, The Island och Detroit.

Wings MÅSTE fan vinna mot Ducks, annars är det ju helt psykedeliskt nattsvart där uppe.

* * *

EA Sports har av oklara anledningar gjort Habs alldeles för bra i NHL 12 och därför är det inget kul att spela mot dom, det blir för orealistiskt, men i förmiddags lät jag ändå den här matchen avgöras och ni tror mig inte, men det enda målet gjordes på ett slagskott från blå av Steve fucking Eminger – när 0.5 sekunder återstod av övertiden.

Ögonblicket senare satte sig en yrvaken storebror upp i korresoffan och undrade förskrämt varför jag satt på golvet och jublade som en hel Gris-Olle.

* * *

Drottning Julia, det är din kväll i kommentatorsspåret ikväll, det vet du. Vi har alla enorma förhoppningar på dina insatser.

Kanske kan du rentav hålla ett försvarstal för kakelugnen?

* * *

Fransk-kanadensiska kollegor är inte direkt angelägna om att bevisa att de är mindre arroganta än the originals från Europa och står ogenerat och babblar högt och bullrigt där andra – till exempel Le Biff – sitter och försöker skriva.

Jag parerar med hörlurar och Kavinskys soundtrack till ”Drive”. Har ni hört ”Nightcall”? En helt oerhörd, eskapistisk syntdröm – och fullständigt fantastisk att ha i lurarna när man bloggar.

* * *

PK Subban – kan han vara ligans mest överskattade back?

Det är inte jag som frågar. Det är Bjurström (no relation) i Hockeyrummet. Bara så Habs-fansen vet var de ska avreagera sig…

* * *

Det har sällan varit roligare att läsa tabellen än just nu. Det mesta är upp och ner. Så kommer det inte förbli, det kan ni vara alldeles försäkrade om, men jag börjar tro att åtminstone två av sensationerna är på riktigt:

Toronto och Dallas.

Dom kommer att återfinnas i slutspelet nästa vår, jodå.

* * *

Men igen, inget helvetiskt som inte har något underbart med sig:

I den sedvanligt månghävdade murveltruppen från Montreal ingår några ladies som är, ja, låt oss säga easy on the eye.

Framförallt jävligt mycket easier än vi andra som sitter här till vardags. Vi är hard on the eyes. Sanslöst hard.

* * *

Den här för mig helt obekante Karlsson i LHC som tydligen försökt giljotinera Kahnberg idag, har han många högskolepoäng?

* * *

Ganska precis en timme före matchstart börjar fansen välla in i korridoren utanför pressrummet, bland dem många med Habs-tröjor och bland dem ännu fler som av allt att döma ägnat hela lördagen åt att värma upp.
Det kan som sagt bli lite ramalama här ikväll.

* * *

Ni får passa på och njuta av den tidiga matchstarten ikväll.

I natt drar även Nordamerika tillbaka klockan och sedan blir allt som vanligt.

Jag förstår inte varför, det vore bäst om vi hade sommartid hela tiden – eller ännu hellre att vi satte drog fram klockan sex timmar så att vi hamnade helt lika. Radikalt förslag kan tyckas, men det skulle göra tillvaron lättare.

* * *

Åh, coolt.

Rangers kör jubileumströjorna från fjolåret, de mörkblå med gräddfärgade revär. De är ju klart snyggast.

* * *
Tittar på kakelugn under värmningen och börjar tänka på mormor. Hon gick ur tiden 2005, 104 år gammal,  och rörde sig i ungefär samma tempo de sista åren.

* * *

Innan vi åker ska vi ha det här sagt också:

Brage!

Dom pissade på Sylvia och är klara för Superettan nästa år också.

Nu inleder vi resa hemåt. 2015 lyfts Lennart Johanssons pokal på Domnarvsvallen.

* * *

Hur går det här nu då?

I have no idea…

Men det blir roligt och om ni öser lite i kommentatorsspåret återkommer jag i nästa paus.