Original Six Showdown on Broadway, del 2

NY Rangers – Montreal 3-0 (Period 1)

* * *

Man blir bortskämd.

Blaserad.

Tar saker för givet fast man inte borde.

Och plötsligt sitter man här på pressläktaren på Garden – självaste Garden! – och gäspar och tycker att vanlig serielunk ändå är rätt segt.

Men så kommer en sån här kväll, en sån här match, när det blixtrar på isen och kokar på läktaren och det händer saker hela tiden, och plötsligt inser man vilken lyckans jävla ost man är som får ha till jobb att gå till den här legendariska hallen och vara del av slikt.

Årets period, lätt.

* * *

På grund av alla utvisningar – som han, egenartat nog inte har det minsta med att göra – tar det nästan åtta minuter innan Avery får komma in på isen för första gången.

Men då möts han med höstens hittills mest dånande ovationer.

New York älskar sin lille pest…

* * *

Tre jävla noll alltså.

Efter en period.

Två pp-mål av Christensen respektive Girardi, sen en vacker klapp-klapp-show som avslutas med att Del Zotto, av alla, störtar fram och gör bort Price.

Man häpnar, Rangers har inte varit i närheten av sådant spel tidigare i år.

Men:

Trots siffrorna är Habs inte helt väck. De har fått ägna alldeles åt helvete för mycket tid åt att spela i numerärt underläge, ett par gånger på grund av tveksamma domslut, men de få gånger de kunnat skapa konstruktiva anfall har de definitivt sett farliga ut.

Avgjort är det inte.

* * *

Härligt stökigt och grinigt  redan under nationalsångerna, båda perforerade av burop och gap.

Sen har vi generalbråk när Blunden knockar Duby Duby Doo, komplett med upprorsstämning i bänkraderna.

Det här känns direkt som årets hittills roligaste match.

* * *

Ha ha, verkligen fantastiskt om Rangers hade lyckats sätta pucken i egen kasse när Henke hade lämnat den under avvaktande utvisningen i början.

En sån flopp har jag aldrig sett, det hade nästan varit värt det.

* * *

Det är faktiskt helt sjukt vad mycket Habs-fans som sitter här och gapar.

Enligt Varpu – som har koll på tillvaron – beror det på att det är utmärkta tågförbindelser mellan Montreal och New York och att de här glada fyllskallarna kan nattåget hem direkt efter matchen.

Kan det stämma det?

* * *

Får sms från motsatta läktaren precis innan första nedsläpp. Där sitter en storebror och känner samma upphetsning och förväntan som när vi var små på Slingergatan i Borlänge på julaftons morgon och längtade efter att alla skulle komma och att pappa skulle ta ton i ”Hej tomtegubbar”…

Ja, så kan Garden kännas en lördagkväll.

* * *

ZDavid, jag tycker det var utmärkt av Callahan att stå upp för sin lagkamrat i det läget.

Men det är ändå som Rangers förlorar på det tumultet; att losa Sauer på en game misconduct och få spela resten av matchen med fem backar är avsevärt mycket tyngre än att bli av med Nokelainen av samma anledning.

* * *

Julia, det här är ju katastrof! Vi behöver dig. kan du inte åka till närliggande mack och köpa en billig parabol? Jag pröjsar!

* * *

Lagom skoj för Varpu, förresten,  att Nokelainen får game misconduct efter ganska precis ett byte.

Det är för att skriva om honom hon kom hit ikväll…

* * *

Joie de vivre, eazy, joie de vivre! Det uttrycket set vi alldeles för sällan i den här bloggen.

* * *

Fast Varpu tröstar sig med att Habs-supportern precis framför oss på pressläktaren har Koivu-tröja på sig.

Ja, det leder nästan till glädjetårar på sätet till höger om mig.

* * *

Vadå, Taggen? Jag ska visst upp och springa maraton imorrn. Kommer gå in på under fyra timmar.

* * *

Så där snygga mål har Del Zotto inte ens vågat fantisera om att han skulle kunna göra i NHL.

* * *

Tobias, jag pratade fan inte om fotboll. Tror du bröderna Bjurman höll på med sån såsig sport? Vi spelade hockey i KGoIF – en förening som vår farfar, Josef, för övrigt grundade.

* * *

Blir fortsättningen av kvällen lika kul kanske man skulle gå ut och fira med några cajun martini.

Nej, vad säger jag! Förlåt, så blir det inte alls.

Fast vi hörs i nästa paus, det är ett löfte.