Original Six Showdown on Broadway, del 5 – The End

NY Rangers – Montreal 5-3 (Slut)

* * *

Det blev ju till och med infernalisk spännande till slut och jag kan bara tacka:

När hockey är så här roligt, då är det roligare än någonting annat i hela universum

* * *

Fin scen i Rangers omklädningsrum:

En gänglig, lätt blyg lintott i fin kostym kliver fram till målvaktsbåset, pickar honom på axeln och säger:

– Tjena Henke.

Det är Anton Strålman – den senaste svensken i New York Rangers – som debuterar i Blueshirts-kabyssen.

En svettig Lundqvist skiner upp, hälsar sin landsman välkommen och så småpratar de litegrann.

Bloggen tycker det känns som han bevittnar ett historiskt ögonblick!

* * *

Nej, Bikinipop, jag är ytterligt sällan i Brooklyn – i princip bara när min gode vän Gelin absolut menar att det är ett måste.

Men tack för tipset.

* * *

Om jag – och NHL:s hemsida – har rätt blir Anton Strålman den 34:e svensken i Rangers genom åren.

De övriga:

Henrik Lundqvist, Johan Holmqvist, Hardy Åström, Ulf Sterner, Anders Hedberg, Tomas Sandström, Janne Erixon, Lill-Pröjsarn Nilsson, Niklas Sundström, Michael Nylander, Ulf Dahlén, Peter Sundström, Ulf Samuelsson, Kent-Erik Andersson, Kim Johnsson, Markus Näslund, Mikael Samuelsson, Andreas Johansson, Pär Djoos, Peter Andersson, Peter Wallin, Fast Freddy Shoestring Sjöström, Mattias Norström, Big Kjell Samuelsson, Christian Bäckman, Peter Popovich, Johan Witehall, Johan Lindbom, Jan Mertzig, Anders Eriksson, Tim Erixon, Bert Robertsson och Ronnie Sundin.

Fint sällskap ändå.

* * *

Jacques Martin skäller inte på domarna. Han bara konstaterar att hans lag tog för många utvisningar.

– I think it’s hard to win a hockey game when you are in the penalty box, muttrar han.

Ja, ibland behöver kanske det som goes without saying sägas ändå.

* * *

Det är Del Zotto som sitter med den beramade hatten och flinar i omklädningsrummet efteråt.

Välförtjänt, men uh – in real life är den riktigt ful.

* * *

Till synes onödig förlust för Caps ute på The Island, men Bäckis bokförs för två nya poäng och är nu trea i poängliga, i hasorna på Kessel och Giroux.

Det är lite fett.

* * *

Rangers-fansen är också roliga när de efter slutsignalen börjar sjunga den hemska ”Olé”-sången.
Det är ju Habs segerhymn, liksom.

* * *

Det kom att handla betydligt mindre om Avery än man hade kunnat tro.

* * *

Lifman, jag vet inte mer om Devils ekonomi än att den är skakig och att det i första hand har att göra med oenigheter mellan olika falanger i ägarsfären.

* * *

Tårtan tar sin 100:e seger som Rangers-coach men är inte precis redo att börja hjula nerför Broadway för det.

Mannen borde le lite oftare, då blir livet mycket roligare.

* * *

Givetvis; kvällen när jag slår fast att Leafs är på riktigt – då åker de på däng å det

* * *

Tårtan gör till och med en Boork och säger att det är väldigt svårt att leda med 3-0.

Är det verkligen svårare än att leda med 2-0? Jag kan verkligen inte få ihop den ekvationen.

* * *

Josef, du som uppenbarligen har lite koll på Habs – kan Engqvist bli nåt stort då?

Jag har länge längtat efter lite blågult i den mest klassiska klubben av dem alla.

* * *

Lidas, den fantastiske – mot Norris Trophy nummer åtta!

* * *

Nu skulle det vara angenämt med några jamare, men nope.

Jag åker hem och kör några gamla Wire-avsnitt istället; känner ett starkt behov av att få se Omar.

Redan i morrn är vi tillbaka i det glada forum, för Winnipeg Jets första besök i Garden sedan 90-talet.

Hoppas vi hörs då.