Tacksamhetens kväll
Nu är Bjuppe ensam härskare på 38:e gatan igen.
Dambesöket från Stockholm åkte för några timmar sen till Newark och är nu på väg över Atlanten i en av SAS fina Airbus-kärror.
Lite moloket för mig, det blir ju lite tomt, men desto skojigare för er för nu blir det fullt all in-fokus på hockey, utan dåligt samvete och utan ursäkter.
Det börjar med en alldeles utmärkt kväll, så här on the verge of Thanksgiving.
Eller vad sägs om följande upplägg:
Buffalos första match mot Boston sedan Lucic körde över Miller, Anton Strålmans debut i New York Rangers, Sid The Kids första match mot riktigt kvalificerat motstånd, Caps mot Jets, Wings mot Flames och Canucks mot Avalanche.
Fan så exciting, skulle jag vilja säga.
Kuddarna i den sönderfallande korresoffan är tillrättalagda och synpunkter kommer att levereras under natten.
Häng med!
* * *
Thanksgiving, ja. Det är USA:s överlägset största helg; Jul, till exempel, är som Menlösa barns dag i jämförelse.
Tanken är att man ska tänka på det man har att vara tacksam över och så här ser min lista ut just nu:
Jag är tacksam över…
…att jag får hålla på med den här bloggen; det är och förblir det roligaste jag nånsin gjort.
…att världens bäste spelar igen.
….att jag har så förträffliga läsare och kommentatorer. Jag känner ingen annan bloggare med en lika hängiven, kunnig, rolig och cool läsekrets.
…att Zäta med sin movember-mustasch återupprättat både de svenska bandbandsbasisternas och de manliga porrstjärnornas status.
…att jag i morgon bitti kan ta tåget till Boston, får bo på ett förträffligt hotell och en dag senare sätter mig tillrätta på TD Garden för att se matiné mellan regerande mästarna och Red Wings.
…att vi fått en till svensk i New York Rangers. Det kan aldrig bli för många.
…att jag har att göra med de mest väluppfostrade och sjyssta svenska idrottsstjärnor som finns. Skillnaden mot vad man här från fotbollsvärlden är förbluffande.
…att Ryan Nugent-Hopkins väcker så vackra drömmar i Edmonton.
…att vi nu har svenska målvakter i samtliga tre lag i New York-området.
…att BBQ-anrättningen jag kvällen till ära kommer att beställa från Duke’s på tredje avenyn kommer att vara så god.
…att vi får följa rookies som Adam Larsson, Gabriel Landeskog, David Rundblad, Anton Lander och, as of this week UllaBulla Ullström.
…att det verkligen ser ut att börja hända saker i Toronto.
…att det luktar så gott av fukt, is, svett och avgaser i ishallarna här borta.
…att Danne Sedin, Erik Karlsson och Bäckis äger assistligan.
…att ljudet av skridskoskena mot is är så coolt.
…att det blir matiné även i Garden på lördag, mot självaste Flyers, och att jag kollat sätt att hinna hem i tid från Beantown.
…att Corey Schneider står för Canucks.
…att det åtminstone finns förhoppningar om att Ovetjkin blir själv när hans nemesis i Pittsburgh nu återvänt till isen.
…att det är mindre än en månad innan HBO börjar sända årets sannolikt helt sensationella upplaga av 24/7; det sker runt Lucia, ni som undrar.
…att jag lever under eran när Nicklas Lidström spelar hockey.
…att det dessutom är mindre än fem månader tills playoff börjar.
…att Eken snart ringer.
…att tabellerna i både öst och väst ser så oväntade och intressanta ut just nu.
…att The Black Keys nya singel ”Lonely Boy” är så jävla bra.
…att man alltid får skratta när man ringer Dogge Murray och pratar.
…att jag kan kalla Anders Nilsson för Kingkong vad ni än säger.
…att jag inte befinner mig i Sverige när dom visar det årliga inslaget från den förbannade Novemberkåsan i Sportspegeln på söndag.
…att Micke Samuelssons ljumske snart måste bli hel och att vi då får se honom i Panthers-tröja.
…att Varpu snart kommer tillbaka från semester i sitt hemland och då förmodligen har med sig ett mindre berg finsk lakrits.
…att allt är som det är, i största allmänhet.
Hur är det med er, vad känner ni särskild tacksamhet över den mörka novembermånaden 2011?
