The Comeback, del 2

Pittsburgh – NY Islanders 2-0 (Period 1)

* * *

Fan-fucking-tanstiskt!

Han har inte spelat en match på närmare elva månader, men behöver alltså inte mer än fem minuter och 24 sekunder på sig.
Sedan trampar Sidney Crosby mycket karaktäristiskt förbi en Islanders-back och sprättar upp en sylvass, patenterad backhand bakom stackars Nilsson.

Ganska precis elva minuter senare använder han samma backhand för att slå en målgivande finmacka till Brooks Orpik.

Världens bäste hockeyspelare är tillbaka.

* * *

Kolla, Columbus har gjort två mål.

Jag sa ju att det skulle hända nåt uppseendeväckande där också…

* * *

En aspekt jag alldeles hade glömt:

Two-Headed Monster – Crosby och Malkin – återförenas ju ikväll också.

Det blir inga mål under de tre powerplay de är inne på, men blotta synen är ju vacker.

Och skräckinjagande.

* * *

Sid har åkt på tre-fyra tacklingar och den från Travis Hamonic i första pp:t var rätt hård, men det är som det ska. Sjyssta tacklingar får man ge alla som spelar.

– Ja, det är bra att jag vänjer mig. Jag får dock se till att inte blotta mig på det sättet så ofta, säger han själv i Versus-intervju i pausen.

* * *

Det är 250 media-aktörer ackrediterade till matchen i Consol Energy.

Tvåhundrafemtio.

Så många har dom inte haft där sedan senaste Stanley Cup-finalen 2009 och pressboxen lär vara så sprängfull att de får använda domkraft för att få in alla.

Det säger något om hypen kring den här matchen.

* * *

Shit, jag var övertygad om att Kunitz satte 1-0 redan i det där vibrerande första bytet – på assist från Sid.

Men så kul skulle vi inte ha det, pucken tog i ribban bakom KingKong.

* * *

Märkligast med de där 250 ackrediteringarna är att nyheten om Sids comeback släpptes så sent som dagen innan – en söndag, när NHL-kontoret håller väldigt stängt.

Förmodligen räknade de flesta ut att comebacken skulle äga rum ikväll och beställde sina brickor redan förra veckan; vi i internationell media hade inte kunnat få loss några i tid med så kort varsel – och en söndag mitt i ekvationen – om vi så lovat bjuda hela det där Toronto-kontoret på Peace & Love i Borlänge i sommar.

* * *

Det är lite tidigt ännu, men någon gång i framtiden kommer KingKong stolt att det var han som stod när världens bäste gjorde sitt första mål på nästan ett år.

* * *

Trevligt att Sid trots att han inte spela, hedrat Movember-rörelsen och odlat ut sin patenterade zorro-muscha – eller moppe-muscha, för de som föredrar den varianten

* * *

Som helhet har Nilsson varit ok, det är inte mycket han kunnat göra på molen,  och UllaBulla, som John J alltså avslöjat att Ullström kallas, ser pigg ut.

* * *

– Jag trodde jag skulle vara tröttare, säger Crosby vidare i Versus-intervjun (ja, de har tydligen glömt att blackouta Versus, trots allt).

Det trodde vi också, Sid.

* * *

UllaBulla imponerade för övrigt med en finfin intervju på MSG strax före matchen.

Jag fattar inte att alla de här svensk ynglen är så bra på engelska. När jag var i samma ålder lät jag ungefär som Manuel i Pang i bygget när jag försökte använda min skolengelska.

* * *

Jag förstår att man kan irritera och störa sig på spelare, men hata? Är inte det ett väldigt starkt ord för det Rudolf och andra kommentatorer säger sig känna?

* * *

Hollywood-manuset har påbörjats.

Jag misstänker starkt att det får en fortsättning.