Fightnight i DC

Lille Fridolf behövde alltså inte gå arbetslös längre än en plogmaskinist i New York den kaotiska vintern förra året.

Nu är han plötsligt i Anaheim och det värmer mitt gamla hjärta.

Boudreau är, som jag tjatat om tidigare, en utmärkt person och en lysande och ska givetvis föra befäl i ett NHL-lag.

Jag är dessutom säker på att han blir omedelbar succé där borta i Disneyland.

Blotta kontrasten mellan hans livfulla personlighet och Carlyles blytunga surhet kommer att sätta fart på de haltande ankorna, Och det snabbt.

* * *

Vi hade alltså memorial för Big Mama Elaine och eftersom ett par hundra av New Yorks mest framstående festprissar återfanns i församlingen blev natten lång.

Väldigt lång.

Så jag är något trött och ligger efter med en del jobb som skulle ha gjorts under gårdagskvällen, så vi får se hur mycket aktivt bloggande det blir ikväll.

Men ni vet att kommentatorsspåret står på vid gavel.

* * *

Jag hade tänkt skriva nåt om att Ducks-ledningen tog alldeles rätt beslut som fockade Carl Gustaf Lindstedt-mannen och jag tror fortfarande att det är väldigt nyttigt för såna som The Finnish Flash och Getzlaf att efter så många år få höra en ny, betydligt muntrare stämma.

Men samtidigt fick jag humbling perspektiv på dylika avsked igår.

Niklas Eriksson är en av mina bästa vänner – dessutom känner jag Chrille Olsson väl – och att se såna kanonpolare drabbas av så brutala slag gör verkligen ont.

Så här ska det inte jublas när någon blir sparkad.

* * *

Vi har en serie finfina matcher på menyn ikväll, med Capitals-Penguins som särskilt läcker utropstecken.

Det var i och för sig något år sedan en fightnight mellan Crosby och Ovetjkin verkligen fick pulsen att rusa, men när de nu ställs mot varandra för första gången sedan Winter Classics i januari bordet det kunna bli lite elektriskt igen.

Och så väntar vi ju på Dale Hunter-effekten.

Jag håller koll på den och Rangers batalj nere i Carolina och hoppas att ni hjälper till med rapporter även från andra arenor.